Författare: Nora Roberts
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 576
En sommarkväll 2005 befinner sig både Simone Knox och Reed Quartermaine, helt ovetande om varandras existens, på ett köpcenter i Portland, Maine. Simone och hennes bästa vänner ska gå på bio, och Reed jobbar på en restaurang. Plötsligt utbryter skottlossning: några ungdomar har tagit sig in på köpcentret med vapen, och under åtta minuter skjuter de med rop och skratt ihjäl så många oskyldiga människor de kan.
Många år senare kämpar Simone fortfarande med att bearbeta det hon varit med om. Hennes tillflyktsort är mormoderns stora hus på Tranquility Island, och hon finner tröst i konsten. Det är där på ön som Simone möter Reed. Även Reeds liv påverkades naturligtvis av massakern, och inspirerad av Essie McVee, den första polisen på plats, bestämde han sig för att bli polis. Nu har Reed upptäckt att flera av de överlevande från massakern har dött under mystiska omständigheter, och han misstänker att det är någon som är ute efter dem.
Kommentar
Jag läste boken på engelska i somras, men så såg jag att den precis släppts på svenska och tänkte att det kunde vara läge att recensera den.
Jag har tidigare läst ganska många böcker av Nora Roberts, och tycker att de håller en något ojämn kvalitet. Hennes böcker ligger vanligtvis någonstans mittemellan deckare och romance, men jag är inte alltid så värst imponerad av just deckaraspekten; handlingen är ofta ganska förutsägbar. Med det sagt tror jag att jag generellt har gillat hennes nyare böcker mer än de äldre.
För jag har faktiskt tyckt om många av hennes böcker också, och just den här var riktigt bra! Till skillnad från de flesta av Roberts böcker jag har läst upplever jag att denna fokuserar mer på just det som rör deckargenren än romance, och den gör det på ett bra sätt. Det tar ett bra tag innan Simone och Reed ens träffas, och vi får lära känna dem båda ordentligt på varsitt håll först, vilket jag uppskattar.
Antagonisten presenteras också tidigt, och läsaren vet nästan hela tiden vem den personen är och vad hen har för sig. Egentligen föredrar jag när jag inte får veta sådant i förväg, men här fungerar det bra och stör mig inte så mycket.
Bokens inledning, där läsaren får följa massakern på köpcentret, är väldigt välskriven och därför mycket obehaglig. Som lärare och också en allmänt nervös person tänker jag ibland på de skolskjutningar som vi i Sverige (än så länge) varit förskonade från, och det är ingen rolig tanke; jag känner mig helt och hållet oförberedd inför en sådan situation. Hur ska jag tänka? Vad ska jag göra? Hur ska jag kunna skydda mina elever? Mot den bakgrunden känns den inledande sekvensen som ett slag i magen; jag kan riktigt känna den totala paniken och förvirringen hos offren, och det hela blir mycket effektfullt.
Allt som allt gillade jag boken mycket, och jag rekommenderar den verkligen.
Betyg: 4,5
(Dock är jag lite fundersam över den svenska beskrivningen; har den som skrivit den verkligen läst boken? Jag har läst både baksidestexten och några officiella beskrivningar från bl.a. förlaget, och dessa korta texter lyckas innehålla flera faktafel angående handlingen. Mycket märkligt!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar