måndag 30 december 2019

Kaosutmaningen 2019 - utvärdering

Då var det dags att sammanfatta 2019 års kaosutmaning.

För den som inte vet så består kaosutmaningen av 35 olika punkter, och målet är att bocka av minst 20 av dem innan året är slut. Varje bok man läser får bara motsvara en punkt på listan.

Under 2019 läste jag 33 böcker och jag lyckades bocka av 21 punkter i kaosutmaningen, vilket innebär att jag nådde mitt mål. Jag hade så klart hoppats på att bocka av ännu fler, men jag är ändå nöjd, speciellt eftersom jag inte direkt ansträngde mig för att hitta böcker som passade in någonstans i utmaningen. Jag läste mest bara vad jag kände för, och sedan kollade jag i efterhand om boken kunde bocka av någon punkt.

Här är de punkter jag bockade av:
Läs en bok med ett blått omslag - Close to Home av Cara Hunter
Läs en bok vars författare är från Australien eller Nya Zeeland - Hetta av Jane Harper
Läs en bok vars titel består av ett enda substantiv - Utmarker av Arne Dahl
Läs en bok som du har lånat på biblioteket - De vackraste av Karin Slaughter
Läs en bok med ett djur på omslaget - Älska dig till döds av Peter James
Läs en tegelsten (minst 500 sidor) - Kodnamn Alice av Kate Quinn
Läs en bok med färre än 150 sidor - Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried
Läs en debutroman - Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris
Läs en bok utgiven 2019 av en svensk författare - Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt
Läs en bok skriven från ett jagperspektiv - Honestly Ben av Bill Konigsberg
Läs en kriminalroman - Insidious Intent av Val McDermid
Läs en feministisk bok - Herravälde av Elin Olofsson
Läs en bok som du valde därför att du hade läst om på en eller flera bokbloggar - Silvervägen av Stina Jackson
Läs en bok som har mer än en författare - Love as Always, Mum xxx av Mae West och Neil McKay
Läs en bok vars titel börjar på K - Katharinakoden av Jørn Lier Horst
Läs en bok där ingen kör bil - Ghostly Echoes av William Ritter
Läs första boken i en serie - Tysta rop av Angela Marsons
Läs en bok skriven av någon du aldrig läst något av tidigare - No Stone Unturned av Steve Jackson
Läs en bok med en möbel på omslaget - Thirteen av Steve Cavanagh
Läs om en bok som du har läst tidigare - Check, Please! av Ngozi Ukazu
Läs en bok av en nordisk författare som inte är svensk - Grottmannen av Jørn Lier Horst

Här är de punkter som jag inte bockade av:
Läs en bok som är en dystopi
Läs en bok vars författare är från Afrika
Läs en bok vars författare är från Asien
Läs en SF-bok
Läs en bok som utspelar sig i Värmland
Läs en bok som skrevs före 1900
Läs en biografi
Läs en barnbok
Läs en bok som utspelar sig under julen
Läs en bok med ett religiöst budskap / en religiös handling
Läs en novellsamling
Läs en bok som har något ätbart i titeln
Läs en lyriksamling
Läs en bok på ett annat språk än svenska eller engelska

Och här är slutligen de böcker jag läste som inte bockade av någon punkt i utmaningen:
Dödsmärkt av Peter James
The Scent of Death av Simon Beckett
A Killer's Mind av Mike Omer
In the Darkness av Mike Omer
How the Dead Speak av Val McDermid
Sons of Cain av Peter Vronsky
My Sister's Grave av Robert Dugoni
Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston
The Wrong Side of Right av Jenn Marie Thorne
The Sixth Idea av P.J. Tracy
Just What Kind of Mother Are You? av Paula Daly
Död mans fotspår av Peter James

söndag 29 december 2019

En smakebit på søndag - Check, Please! #Hockey

37534577Den här veckan är det bloggen Betraktninger som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Jag kände mig så oändligt less efter att jag äntligen hade tragglat mig igenom Död mans fotspår (mer om det här), så det stod liksom helt still när jag skulle försöka välja nästa bok att läsa. Jag skrev ett lite klagande inlägg om det i en av mina Facebook-grupper, och en person föreslog att jag skulle läsa om en bok jag redan läst. Hon menade att då vet jag åtminstone redan i förväg att det blir en trevlig läsupplevelse. Låt mig säga att denna människa är ett geni.

Så nu håller jag på att läsa om Check, Please! #Hockey av Ngozi Ukazu. Jag tipsade om den nyligen i en tisdagstrio, men här kommer det igen för den som missade det inlägget. Check, Please! är en mycket populär webcomic som sedermera publicerats i bokform, och den här första boken, #Hockey utgör den första halvan av serien. Serien handlar om Eric Bittle, hockeyspelare, konståkare och pajfantast som flyttar från Georgia till Massachusetts för att gå på college, och även spela i sin nya skolas hockeylag. Vi får naturligtvis även bekanta oss med resten av laget, som alla är mer eller mindre udda typer.

Det är svårt att citera en bok där bilderna är minst lika viktiga som texten, så jag har istället valt att klippa in en kort sekvens från serien. Bilderna tillhör naturligtvis inte mig, utan Ngozi Ukazu.






lördag 28 december 2019

Död mans fotspår av Peter James


17876603Titel
Död mans fotspår av Peter James (Roy Grace #4)

Var fick jag tag på den?
Bokus (för flera år sedan; den verkar inte finnas på svenska längre)

Vad handlar boken om?
I det totala kaoset som uppstår i New York City på morgonen den 11 september 2001 inser en misslyckad affärsman från England att detta är hans chans att slippa sina skulder och börja ett nytt liv.

Sex år senare hittas kropparna efter två kvinnor som båda varit döda länge, den ena i England, den andra i Australien. Båda visar sig ha kopplingar till en brittisk man som dog i 9/11.

Samtidigt försöker en vettskrämd kvinna gömma sig för den man som jagar henne; hon har något som tillhör honom och han är rasande och livsfarlig.

Vad tyckte jag?     
Jag erkänner att jag har läst Roy Grace-serien i oordning. Tidigare i år läste jag nummer 11 och 12 i serien, och tyckte mycket om båda trots att jag hoppade in mitt i serien. Denna fjärde bok har jag haft stående i bokhyllan i flera år, men jag hade glömt att den tillhörde samma serie så det föll mig inte in att läsa den först. Kanske var det tur, för om jag hade börjat med denna tror jag inte att jag hade läst någon av de andra.

Den här boken är fruktansvärt seg. Man kan ju tycka utifrån beskrivningen av handlingen att det skulle vara spännande, men icke. Historien berättas från många olika personers perspektiv; i varje nytt kapitel byts perspektiv, och eftersom kapitlen är så korta känns det mest som man står och stampar. Så fort det händer något för en person så tar kapitlet slut och nästa perspektiv tar vid, och sedan upprepas denna procedur om och om och om igen. Sakta pusslas historien ihop utifrån dessa många småbitar, men inget av det är särskilt intressant. Och dessutom känns det inte ens som att seriens huvudperson, Roy Grace, gör särskilt mycket i den här boken? Det känns mest som att det handlar om annat folk. Mycket märkligt.

Trots detta finns det ändå ett litet mysterium eller en känsla av att vilja veta hur det slutar, och det var egentligen bara det som gjorde att jag faktiskt läste ut boken. Mycket riktigt blev det faktiskt ganska spännande på de sista 30 sidorna, och det fanns till och med en liten twist som jag verkligen uppskattade. Synd bara att vägen dit var så ofantligt tråkig och frustrerande.

Jag planerar att fortsätta med serien, för jag gillade ju trots allt de två senare böckerna som jag har läst, men jag kommer nog inte att gå tillbaka och läsa fler av de äldre böckerna i serien.

Läst: December 2019

Betyg: 2/5

torsdag 19 december 2019

Helgfrågan v. 51

I veckans helgfråga undrar Mia vilken läsutmaning vi tänker anta nästa år.

De utmaningar jag genomfört under 2019 är Goodreads-utmaningen där man själv bestämmer vilket antal böcker man vill läsa, samt årets kaosutmaning.

Jag kommer definitivt att fortsätta med Goodreads-utmaningen, och jag ska nog till och med försöka öka antalet böcker lite för 2020. Jag hoppas också verkligen att det kommer en ny kaosutmaning nästa år, för den tycker jag är väldigt rolig!

Veckans bonusfråga lyder: vilken maträtt är ett måste på julbordet?
Potatisgratängen ett absolut måste; det är kanske inte den mest traditionella julbordsrätten, men för mig är den superviktig. Och så de hemgjorda köttbullarna förstås!

No Stone Unturned av Steve Jackson

Bildresultat för no stone unturned steve jacksonTitel
No Stone Unturned: The True Story of the World's Premier Forensic Investigators av Steve Jackson

Var fick jag tag på den?
E-bok från Amazon

Vad handlar boken om?
NecroSearch International är en amerikansk ideell organisation som hjäper polisen att hitta så kallade clandestine graves, det vill säga platser där mordoffer begravts eller gömts i naturen. Organisationen består främst av framstående experter och vetenskapsmän inom en rad områden och de använder olika metoder för att lokalisera mänskliga kvarlevor; allt från botanik till antropologi till geofysik.

Steve Jackson berättar historien om hur organisationen först kom till i slutet av 1980-talet, och sedan går han igenom fem olika fall där NecroSearch hjälpt polisen att hitta kvarlevorna efter mordoffer.

Vad tyckte jag?
No Stone Unturned var en positiv överraskning. Jag hade en tanke om att det kanske skulle bli för tungt och vetenskapligt, men det var det verkligen inte. Trots det (i dubbel bemärkelse) svåra ämnet har Steve Jackson lyckats skriva en bok som är synnerligen lättläst; det påminner oväntat mycket om att läsa en vanlig roman, och vetenskapen förklaras på ett sätt som gör den lätt att förstå utan att idiotförklara läsaren.

Den första delen av boken handlar mest om hur organisationen kom till, och det var både intressant och gav en viktig förförståelse, men jag tyckte nog ändå att de olika fallen som Jackson berättar om var mest spännande. Jag gillar att han inte bara berättar om NecroSearch och deras sökande efter kroppen, utan först ger en gedigen bakgrundsinformation om själva fallet, och sedan fortsätter efter att kroppen hittats så att man även får veta hur det gick efteråt. På så viss får man följa hela fallet från början till slut, och det tyckte jag var bra.

Det enda som drar ned betyget lite för mig är att det nämns väldigt många namn i boken, och stundtals hade jag lite svårt att hålla reda på vem som var vem.

Läst: December 2019

Betyg: 4,5/5

söndag 15 december 2019

10 Year Challenge i böcker

Alldeles strax lämnar vi 10-talet bakom oss, och en populär trend just nu är den så kallade 10 Year Challenge, alltså att lägga upp två bilder av sig själv sida vid sida, en från 2009 och en från 2019.

YouTubern Rincey Reads har skapat en bokrelaterad version av utmaningen, och jag hänger på! Frågorna har jag översatt till svenska för tydlighetens skull. Det vore roligt om fler ville svara på frågorna, men länka då gärna i kommentarerna så att jag hittar era svar.

Vilken var den bästa boken du läste 2009?
Det blev genast klurigt, för jag började inte anteckna vad jag läste förrän 2013. Jag minns naturligtvis inte precis alla böcker jag läste för tio år sedan, men jag vet att jag läste Cold Granite av Stuart MacBride den sommaren och tyckte mycket om den (fast jag läste den svenska översättningen, som inte verkar finnas i tryck längre).

Vilken var den bästa boken du läste 2019?
Ni börjar säkert tröttna på mitt tjat om Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston vid det här laget, men jag sade när jag hade läst den att det var den bästa boken i år, och det stämmer fortfarande fast jag har läst fyra böcker till sedan dess.

Vilken var den sämsta boken du läste 2009?
Den här frågan var lätt! Våren 2009 gick jag sista terminen på gymnasiet, och i skolan var jag tvungen att läsa Gökboet av Ken Kesey. Den boken har varit mitt absoluta hatobjekt sedan dess.

Vilken var den sämsta boken du läste 2019?
Jag har faktiskt inte läst särskilt många böcker som jag inte tyckte om i år. Jag pluggar ju inte längre så jag slipper läsa böcker som någon annan har bestämt att jag ska läsa, och jag har i princip slutat läsa ut böcker som jag inte gillar. Och sen kanske jag har haft lite tur också, vem vet? Hur som helst så får det nog bli Ghostly Echoes av William Ritter, som jag gav 3/5 i betyg. Jag har läst några andra treor också, men Ghostly Echoes var en extra besvikelse eftersom jag hade så höga förväntningar på den. Jag tyckte väldigt mycket om de två första böckerna i serien, och därför kändes det så snopet när jag läste den här tredje och den liksom for iväg åt ett helt annat (konstigt) håll än jag hade väntat mig.

Nämn en bok som publicerades under 2009 som du vill läsa
Jag vill väldigt gärna läsa The Indifferent Stars Above av Daniel James Brown, som kom ut i april 2009.

Nämn en bok som publicerades 2019 som du vill hinna läsa innan 2020
En av de böcker som står högt upp på min att läsa-lista är Bara lite till av Simona Ahrnstedt, som kom ut i oktober i år. I ärlighetens namn tror jag dock inte att jag kommer hinna med den innan året är slut.

Nämn en genre som du brukade läsa mycket av, men som du inte läser så ofta längre
Ungdomslitteratur. Jag läser fortfarande ungdomslitteratur ibland, men nästan bara böcker som riktar sig till något äldre läsare (det som ofta kallas för YA, eller Young Adult). Förr läste jag även böcker som riktade sig till yngre läsare, men det har jag nästan slutat med.

Nämn en genre som du har upptäckt under det här årtiondet
True crime, dvs. böcker som handlar om verkliga brott (framför allt mord). Jag var redan innan intresserad av ämnet, men jag läste mest deckare och såg på fiktiva polisserier. Under det här årtiondet har jag även börjat intressera mig mer för verkliga brott.  

Vilken läs- eller bokrelaterad (o)vana vill du lämna kvar i 10-talet?
Jag har i perioder varit dålig på att läsa; det kan gå månader utan att jag läser en enda bok fast jag vet att jag mår bättre när jag läser. Jag vill sluta skjuta upp läsningen utan anledning.

Vilken läs- eller bokrelaterad vana vill du börja med under nästa årtionde?
Jag vill börja använda biblioteket mer, istället för att alltid köpa de böcker jag vill läsa. Och när jag nu ska köpa böcker så vill jag börja handla mer hos den lokala bokhandeln, som ju faktiskt är jättebra, istället för att köpa så mycket böcker online.

En smakebit på søndag - Just What Kind of Mother Are You?

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Just What Kind of Mother Are You? av Paula Daly. Det handlar om Lisa som är en typisk stressad och utmattad trebarnsmamma. Mitt i stressen och pressen sker ett missförstånd. Det var meningen att dottern till Lisas väninna Kate skulle sova över, men Lisa är av uppfattningen att övernattningen är inställd eftersom hennes egen dotter är sjuk. Detta har dock inte Kate informerats om, så både Kate och Lisa antar att flickan är hos den andra och därför dröjer det till morgonen därpå innan man inser att hon aldrig kom hem från skolan dagen innan.

18104711I turn to him. 'Joe, I know we're talking about this like I am responsible, and I know that I am responsible, but do you really think it's all my fault? Or am I being...'
    I don't finish the sentence. I feel so pounded by Alexa's attack I'm not sure what I'm thinking.
    Joe starts fiddling with the heater, directing the heat from our feet up towards the screen. When he realizes I really do want an answer, he stops. Turns around in his seat to face me. 'Honestly?' he asks. 'You want me to be totally honest with you?'
    'Yes,' I say firmly, but the fear in my eyes tells him to tread carefully.
    'You should have rung them to say there was no sleepover."
    I screw my eyes tightly shut.
    'But don't you think Kate should have checked, or something?' I press. 'Don't you think it was partly Kate's fault that she went through all of yesterday, and overnight, and into this morning, without checking on Lucinda. Not even once?'
    Joe's expression doesn't change. 'Not if she thought Lucinda was with you. No, I don't.'

fredag 13 december 2019

Fem en fredag v. 50

Glad lucia! Ska ni se något luciatåg idag?

Veckans tema på Fem en fredag är Häng.

Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
Definitvt på jobbet. Jag undervisar hälften av eleverna på högstadiet, och de flesta andra vet nog också vem jag är.

Vart går du för att vara runt folk utan att behöva prata eller bli igenkänd?
Staden där jag bor är så pass liten att man "riskerar" att stöta på folk man känner nästan överallt. Så jag måste nog lämna stan i så fall.

Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?
Till mamma. Jag har aldrig bott där mamma bor nu, men jag är där så ofta att jag känner mig i princip lika hemma där som i mitt eget hem.

Vart äter du mat när plånboken är tunn?
Hemma. Det är ju nästan alltid billigare att laga mat själv än att äta ute.

Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?
"Känt" vet jag inte om man kan kalla det, men ett ordentligt köpcenter. Närmaste för mig är Birsta i Sundsvall och det ligger ändå så pass långt bort att det blir ett heldagsprojekt att åka dit. Man måste planera noga i förväg vad man ska ha och tänka efter så att inget blir bortglömt, och innan man är klar och kan åka hem är man helt slut. Ibland önskar jag att det låg så pass nära att man bara kunde svänga in i förbifarten om det var något man skulle ha.

tisdag 10 december 2019

Tisdagstrio: Litteraturpristagare

Veckans tisdagstrio är "Litteraturpristagare" med anledning av Nobeldagen. Jag har läst ytterst få nobelpristagare, men det finns ju förstås andra litteraturpriser.

Jag bestämde mig för att slå ett slag för en av mina favoritförfattare, nämligen den skotska deckarförfattarinnan Val McDermid, genom att nämna tre litterära priser som hon har vunnit.

The Gold Dagger
Den brittiska föreningen Crime Writers' Association delar årligen ut olika priser, som kallas daggers ("dolkar"), till författare inom kriminallitteraturen. Gulddolken delas ut till årets bästa kriminalroman utgiven på engelska, och det priset vann McDermid år 1995 för boken The Mermaids Singing (Sjöjungfrun sjöng sin sång i svensk översättning). Det är den första boken i serien om Tony Hill och Carol Jordan, som är en av mina favoritserier. Jag tycker dock inte att den här första boken är den bästa i serien. (CWA delar även ut The Diamond Dagger, som tilldelas en författare för hela hens författargärning. McDermid fick diamantdolken år 2010.)

Anthony Awards
Anthony-priserna delas ut varje höst under konventet Bouchercon (döpt efter författaren och recensenten Anthony Boucher, en av Mystery Writers of Americas grundare), och tilldelas deckarförfattare i några olika kategorier. McDermid fick Anthony-priset för bästa roman år 2001 för boken A Place of Execution (Dödsdomen i svensk översättning). Det är en fristående deckare.

Lambda Literary Awards
Den amerikanska organisationen Lambda Literary Foundation delar årligen ut priser i en rad olika kategorier till verk som utforskar HBTQ-relaterade teman. McDermid tilldelades priset i kategorin "Lesbian Mystery" år 2011 för boken Fever of the Bone (I mördarens nät i svensk översättning). Det är den sjätte boken i serien om Tony Hill och Carol Jordan.

Bildresultat för val mcdermid
(Val McDermid på bokmässan i Göteborg 2017)

fredag 6 december 2019

Fem en fredag v. 49

Jag hänger på veckans Fem en fredag hos ElisaMatilda, och veckans tema är Flyttfågel.

Om du skulle migrera på hösten, var skulle du bo?
Jag gillar hösten, men skulle gärna slippa vintern och den tidiga våren. Jag gillar heller inte när det är för varmt, så jag skulle kunna tänka mig att bo någonstans där det är kanske 20-25 grader på vintern men helst inte mer än så. Florida kanske?

Hur länge har du bott i din nuvarande lägenhet?
I drygt fem år, sedan augusti 2014.

Vad är något du skulle vilja förändra hemma?
Mitt kök är nog bland det fulaste jag har sett. Köksluckorna är gula i en nyans som mest ser smutsig ut, och min mamma säger att tapeterna är identiska med de som hennes kompis hade på 80-talet. Min hyresvärd helrenoverar för närvarande varje lägenhet som blir tom, så jag har inga förhoppningar om att få något åtgärdat medan jag fortfarande bor kvar.

Hur många gånger i ditt liv har du flyttat?
Jag har flyttat tio gånger i mitt liv, dvs. i snitt vart tredje år. Jag har bott på fyra olika platser i landet.

Bor du där du vill bo?
Jag vantrivs inte där jag bor, men jag har funderat på att flytta tillbaka söderut.

November 2019


Lästa böcker:
In the Darkness av Mike Omer
My Sister's Grave av Robert Dugoni
Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston
The Wrong Side of Right av Jenn Marie Thorne
Herravälde av Elin Olofsson

Antal: 5
Antal sidor: 2047
Snittbetyg: 4,3

Bästa bok: Red, White & Royal Blue
Största överraskning: Herravälde

Kommentar
November var en riktigt bra läsmånad! Jag läste inte riktigt lika många böcker som i oktober men jag tyckte riktigt bra om alla böcker jag läste, och det är ju viktigare.

Den bästa boken jag läste var Red, White & Royal Blue, vilket jag verkligen också hade hoppats på eftersom jag hade hört så mycket bra om den.

Den största överraskningen var Herravälde, eftersom boken ligger lite utanför min komfortzon och jag var osäker på om jag skulle gilla den, men det gjorde jag verkligen. Dessutom fick jag äntligen checka av den tjugonde punkten i kaosutmaningen (en feministisk bok).

In the Darkness är uppföljaren till A Killer's Mind som jag läste i oktober och tyckte mycket om. Uppföljaren var minst lika bra.

My Sister's Grave var ytterligare en sådan bok som jag inte hade några förväntingar på, men jag tyckte riktigt bra om den också och planerar att fortsätta med serien.

The Wrong Side of Right började jag läsa redan 2016, men fastnade efter 68 sidor av anledningar som inte hade med boken att göra. Sedan dess har den stått orörd i hyllan eftersom det kändes så jobbigt att behöva läsa om de där första 68 sidorna, trots att jag var hyfsat säker på att jag skulle gilla boken. Men nu tog jag äntligen tag i det och glad är jag för det, för den var ännu bättre än jag hade väntat mig.

Som vanligt har jag ingen läsplan för kommande månad. Jag hoppas hinna läsa minst fyra böcker, men det går ganska långsamt med No Stone Unturned; den är bra men kanske inte riktigt en sådan bok som man sträckläser, och dessutom har jag väldigt mycket annat att göra just nu, så det återstår att se hur det går med det. Å andra sidan jobbar jag bara till den 20:e och sedan har jag jullov, så förhoppningsvis hinner jag läsa en hel del medan jag är ledig.

tisdag 3 december 2019

Tisdagstrio: Hej, mitt vinterland!


Temat för veckans tisdagstrio är "Hej, mitt vinterland!", och för mig var det faktiskt inte helt lätt att hitta vintriga böcker.

My Sister's Grave av Robert Dugoni
My Sister's Grave var en av de böcker som jag läste och recenserade nu i november. Det är den första boken i serien om Tracy Crosswhite, vars lillasyster Sarah försvann för tjugo år sedan. Tracy har aldrig trott på att den man som dömdes för mordet på Sarah var den skyldige, och när Sarahs kropp plötsligt återfinns tyder omständigheter på fyndplatsen på att Tracy kan ha haft rätt hela tiden. Boken är egentligen inte särskilt vintrig, men en viktig del av berättelsen utspelar sig faktiskt under en fruktansvärd snöstorm så jag tycker nog att det räknas.

Check, Please! Book 1: #Hockey av Ngozi Ukazu
Check, Please! är en webcomic som sedermera publicerats i bokform. Den här första boken, #Hockey utgör den första halvan av serien, och den andra halvan heter Sticks and Scones och kommer ut till våren men finns redan nu att läsa gratis online.
Serien handlar om Eric Bittle, aka Bitty, hockeyspelare, konståkare och pajfantast som flyttar från Georgia till Massachusetts för att gå på college, och även spela i sin nya skolas hockeylag. Vi får naturligtvis även bekanta oss med resten av laget, som alla är mer eller mindre udda typer, och lagets gemensamma hus som de kallar för The Haus.

Snow Blind av P.J. Tracy
Snow Blind är den fjärde boken i serien om mjukvaruföretaget Monkeewrench, som hjälper poliserna Leo Magozzi och Gino Rolseth att lösa olika brott. Jag har läst de sex första böckerna i serien (det finns tio hittills men jag kom av mig lite) och jag gillar serien skarpt. I den här fjärde boken är det vinter i Minneapolis, och i en park hålls en snögubbetävling. Mitt bland alla barns kreationer görs dock en fasansfull upptäckt: två döda poliser som gömts i snögubbar. Längre norrut görs en liknande upptäckt, och mitt under den värsta snöstormen på åratal måste Magozzi och Rolseth försöka lista ut hur de två brotten hänger ihop.

söndag 1 december 2019

En smakebit på søndag - No Stone Unturned

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Var det inte jag som uttryckligen sade att jag inte skulle läsa fler mörka böcker i år? Det gick ju sådär. I veckan började jag nämligen läsa No Stone Unturned: The True Story of the World's Premier Forensic Investigators av Steve Jackson.

Boken handlar om NecroSearch, en amerikansk organisation som hjälper polisen att hitta så kallade clandestine graves, det vill säga platser där mordoffer begravts eller gömts i naturen. De använder en rad olika metoder för att göra detta. I första hand tänker man kanske på sökhundar, men de har även botaniker som har studerat hur växtlighet reagerar på en begravd kropp i närheten, hydrologer som kan se fuktskillnader i marken och således kan indikera var man bör leta, antropologer som kan skilja människoben från djurben och annat material, och många andra experter inom olika områden. Jag, som ju är lite morbid, tycker att det är väldigt spännande.

Bildresultat för no stone unturned steve jacksonDrive through the mountains; fly over a swamp or a city; float down a river or on a lake; hike across a desert; and there is a good chance you have looked right past the final resting place of a murder victim.
    They could be anywhere, killed by anyone. His neighbors thought John Wayne Gacy was just a nice guy who enjoyed dressing up like a clown for children's birthday parties. Until the police started finding bodies in his basement.
    Of more than 15,000 murders in this country every year since the 1970's, only about 66 percent are cleared by the arrest of the killer. At the same time, thousands of people simply "disappear" every year - most of them murdered. That means thousands of killers go unpunished. Part of that can be attributed to the fact that many murder victims end up buried by killers in clandestine graves or abandoned in such lonely, isolated places that their bodies are never found.
    The police may believe someone has been murdered. They may even have a suspect. But without a body, charges may never be brought. It's not that it can't be done; it's just much more difficult.