tisdag 19 november 2019

En reflektion om min egen enkelspårighet

Har ni någon gång börjat fundera över er egen läsning och reagerat på de mönster ni ser?

När jag förstrött funderade över de böcker jag har läst i år insåg jag plötsligt hur många mörka böcker det har blivit. Årets läsning har varit ovanligt enkelspårig!

Det är nu den 19 november, och hittills i år har jag läst 26 böcker. Det är säkert lika många som vissa läser på en enda månad, men med mina mått mätt ligger jag helt okej till. Jag planerar att försöka hinna med åtminstone ett par stycken till i november, och sedan kanske en bok i veckan eller så i december.

Men av dessa 26 har jag läst hela 18 kriminalromaner. En ytterligare, Ghostly Echoes av William Ritter, kan också halvt räknas dit eftersom den handlar om brott, även om det inte är en typisk kriminalroman det rör sig om.

Bland de sju kvarvarande finns en fackbok om seriemördare, en memoar av dottern till seriemördare, två böcker om förintelsen, samt en bok som utspelar sig under första världskriget. Det är inte helt lätta grejer precis.

Kvar blir då endast två böcker med lite mindre tungt innehåll, nämligen Honestly Ben av Bill Konigsberg som jag läste alldeles i början av året, samt Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston som jag läste härom veckan.

Inte så konstigt då kanske, att jag tyckte att Red, White & Royal Blue kändes som en sådan otroligt frisk fläkt (utöver att den också var väldigt bra, förstås). Jag tror att jag eventuellt behöver ta ett steg tillbaka från kriminalromanerna ett tag och försöka läsa mer annat under det som är kvar av året. Jag har ju faktiskt också väldigt många andra böcker som väntar på att bli lästa, så det bör inte bli så svårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar