Det här med att inte läsa ut böcker är kontroversiellt. I den engelskspråkiga bokvärlden kallas det ofta DNF (Did Not Finish) och används som ett verb. Vissa DNF:ar böcker till höger och vänster; om en bok inte fångar dem nästan omedelbart går de vidare till något annat. Andra skulle aldrig komma på tanken att inte läsa ut en bok de har påbörjat, oavsett hur trist de tycker att den är.
Själv är jag en DNF:are av rang. Jag försöker verkligen ge alla böcker en ärlig chans; om jag hade gett upp varenda bok som inte fångar mig direkt skulle jag ha missat några av mina absoluta favoritböcker. Men om jag inser att boken av en eller annan anledning inte är för mig så har jag inga problem att ge upp. Jag har så otroligt många böcker som väntar, så varför skulle jag lägga tid och energi på en som jag inte tycker om?
Här kommer nio böcker som jag har gett upp:
One, Two, Buckle My Shoe av Agatha Christie
Jag har läst ett par andra Christieböcker som jag har gillat (i synnerhet Mordet på Orientexpressen), men denna fångade mig inte alls. Det blev liksom aldrig intressant, så till slut gav jag upp.
The Bone Collector av Jeffrey Deaver
Jag har ju hört att denna ska vara bra, men jag tyckte verkligen inte det. Den har ju också nästan 25 år på nacken, och jag tyckte inte att den hade åldrats särskilt väl.
Under kupolen av Stephen King
Man kan gott säga att jag gav denna en ordentlig chans. 450 sidor tragglade jag mig igenom, men det hände ju absolut ingenting på hela tiden. Dessutom förekom det våld mot kvinnor som jag tyckte var både onödigt och väldigt grovt, samt hundra karaktärer som var helt omöjliga att hålla reda på trots karaktärslistan i början. Det tog faktiskt emot att ge upp denna eftersom jag redan hade ägnat den så mycket tid, men till slut gick det inte längre.
Jag förlåter aldrig av Mark Hill
Till skillnad från den ovanstående ägnade jag denna bok nästan ingen tid alls. 38 sidor läste jag, innan jag började inse att huvudpersonen var den typen av karaktär som jag tycker absolut sämst om i deckare. Jag har otroligt svårt för den där självgode polisen som gör som han vill eftersom han tycker att han vet bäst, och dessutom kanske är lite (eller inte så lite) korrupt.
The Coppersmith Farmhouse av Devney Perry
Jag läser inte jätteofta kärleksromaner, men det händer ibland och denna blev jag tipsad om. Det är en så kallad "small town romance", den första i en serie böcker som utspelar sig i samma stad men handlar om olika personer. Tyvärr tyckte jag väldigt illa om den manliga huvudpersonen; det var en otroligt osympatisk typ som jag inte alls tyckte att den kvinnliga huvudpersonen borde befatta sig med, och jag orkade liksom inte läsa om deras förhållande i nästan 300 sidor till.
The Be Taught, If Fortunate av Becky Chambers
Denna har jag inte gett upp för gott. Men jag trodde att den var fristående, och insåg när jag redan hade börjat läsa att den utspelar sig i samma universum som Chambers tidigare böcker, så jag ska gå tillbaka och läsa dem först och återkomma till denna senare.
The Candy Cards: The Shocking Story of Dean Corll av Robert Brown
Detta är helt och hållet mitt eget fel; jag såg titeln och utgick ifrån att det skulle vara en true crime-bok om seriemördaren Dean Corll. Och nog handlar det om Dean Corll, men det är en skönlitterär berättelse om honom och hans medhjälpare, med händelser och dialog som författaren har hittat på. Inte alls vad jag var ute efter, och dessutom riktigt dåligt skrivet.
My Life Among the Serial Killers: Inside the Minds of the World's Most Notorious Murderers av Helen Morrison
Dr. Helen Morrison är en amerikansk rättspsykiater och profiler som fokuserar främst på seriemördares psykologi. Så vem är jag, en enkel lekman, att kritisera hennes arbete? Men alltså, jag lyssnade på drygt en timme av ljudboken, och under den tiden tyckte jag hon hann säga så många konstiga saker så jag orkade inte lyssna mer. Sedan kollade jag upp Morrison lite mer och upptäckte att hon är långt ifrån okontroversiell, och att hennes bok har fått hård kritik för alla möjliga saker. Så då var det visst inte bara jag som tyckte att något inte stämde.
När jag läste recensioner om The Skeleton Crew på Goodreads, var den vanligaste kritiken att boken är för rörig. Hur illa kan det vara, tänkte jag, som ändå brukar kunna hålla koll på grejer. Men alltså, det är faktiskt väldigt illa. Boken behandlar ett otroligt intressant ämnesområde, dvs. privatpersoner som ägnar sin fritid åt att försöka lösa gamla brott med hjälp av internet, men tyvärr är den så rörig att den är i det närmaste oläslig. Författaren försöker behandla alldeles för många olika personer och för många fall på en gång, och hoppar fram och tillbaka mellan olika saker så man blir alldeles snurrig. Ibland byter hon spår från en mening till nästa, och jag fick helt enkelt ge upp till slut för jag hängde inte med alls. Och det är synd, för jag var verkligen intresserad av alla fallen och personerna hon berättade om, och jag önskar så att hon hade strukturerat upp texten så att den faktiskt gick att läsa (eller kanske fått hjälp att göra det).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar