Trouble av Non Pratt

Titel: Trouble

Författare: Non Pratt

Förlag: Walker Books

Sidor: 384

När hela skolan får veta att femtonåriga Hannah Shepard är gravid och hon av till en början okända skäl absolut inte kan tala om vem pappan till barnet är, erbjuder sig Aaron Tyler att låtsas att det är han. 

Aaron är den nya killen på Hannahs skola, och han vill inte dra till sig uppmärksamhet, vill absolut inte prata om sitt förflutna, och han verkar dessutom vara den enda killen på hela skolan som inte vill ligga med henne, så hur kom han ens på tanken att frivilligt dras in i cirkusen som hennes liv plötsligt blivit? 

Kommentar

I början hade jag lite svårt för Hannah; jag tyckte att hon verkade ganska otrevlig och lite sådär klyschigt tonårig, och Aaron hade jag liksom lite svårt att få grepp om. Ett tag trodde jag inte att jag skulle tycka om boken på grund av karaktärerna, men när jag sedan lärde känna dem mer släppte det, och såhär i efterhand tycker jag riktigt bra om båda två. 

Bokens styrka ligger definitivt i relationen mellan karaktärerna, och då menar jag inte bara huvudpersonerna även om deras relation är central i berättelsen. När jag började läsa trodde jag att detta skulle vara en ren kärlekshistoria, men så är det inte alls. Det är snarare en berättelse om vänskap: den starka vänskapen mellan Hannah och Aaron, men även vänskap mellan huvudpersonerna och andra personer i deras egen ålder, mellan Hannah och hennes farmor, mellan Aaron och den vresige gamle gubben Neville på äldreboendet där han volontärarbetar, och så vidare.

Ett annat bra och viktigt budskap i berättelsen, är att det faktiskt är tillåtet att välja sin familj. Hannah väljer bort sin oengagerade pappa, och det är helt okej. Vid ett tillfälle kommer Hannah på sig själv med att säga att hennes pappa är bortrest när det egentligen är styvpappan hon menar, och som skilsmässobarn uppskattade jag verkligen hennes reflektion över att det kändes rätt att säga så, fast det till en början var något som bara slank ur henne. 

Men lika mycket som Hannah väljer bort sin pappa, lika mycket väljer hon och Aaron varandra. De båda har ju egentligen inget riktigt band till varandra fast de låtsas att de har det, men de är båda helt på det klara med att de är varandras familj ändå, och det tyckte jag var fint.

Överlag gillade jag boken och skulle rekommendera den, även om jag nog inte skulle säga att det är en ny favorit eller så. Boken är faktiskt lite sisådär i början, vilket påverkar helhetsintrycket trots att den blev mycket bättre sedan.