Den här veckan pratar Kulturkollo om att lyfta på skämskudden och berätta om de där böckerna, filmerna, tv-serierna, kändisarna osv. som en gillar mer än en känner att en borde.
Rent allmänt försöker jag att inte skämmas för vad jag gillar, men ibland är det svårt att låta bli när jag verkligen gillar något som jag vet att andra skulle tycka var konstigt, oavsett om det beror på kvaliteten eller på att jag inte tillhör målgruppen.
Skämskudde nummer 1 är tv-serien Teen Wolf. Som jag har pratat om tidigare följer jag inte ens serien längre. Jag tyckte att de två första säsongerna och typ halva tredje säsongen var bra, men sedan spårade det ur och blev jättedåligt. Men trots att jag älskar karaktärerna och skådespelarna och inte riktigt kan släppa serien drar jag mig för att försvara den när folk börjar prata illa om den; jag bara gnisslar tänder och låtsas att jag inte har en aning om vad de pratar om.
På tal om tv-serier: Queer as Folk. Jag skäms verkligen inte för kvaliteten, för det är en fantastisk serie på många sätt. Däremot känns det alltid lite pinsamt att rekommendera den till folk, för jag känner någonstans att jag måste förvarna dem att serien har en 18-årsgräns och är synnerligen naken. By the way, liksom.
När det gäller musik är jag mer eller mindre allätare (förutom ett fåtal grejer som jag bara inte tål *hostharkeldansband*) och jag skäms sällan för vad jag lyssnar på. Men något som känns jobbigt att erkänna är hur mycket jag gillar One Direction. Mest är jag dock arg över att jag känner att jag måste skämmas för det, för de är faktiskt riktigt bra. Tyvärr lever vi ju i ett samhälle som ser ner på pojkband och speciellt de som gillar dem, och det är något som jag skulle kunna ha en lång utläggning om men vi tar det en annan gång.
Jag har fler skämskuddar, men jag tror att det får räcka så. Jag ser fram emot att läsa om alla andras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar