En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.
Just nu läser jag None Shall Sleep av Ellie Marney. Boken utspelar sig 1982 och handlar om 18-åringarna Emma Lewis och Travis Bell, som båda rekryterats av FBI i syfte att hjälpa dem att intervjua tonåriga seriemördare. FBI bedriver vid den här tiden ett projekt som går ut på att intervjua dömda seriemördare, i hopp om att få information om hur seriemördare fungerar som kan hjälpa dem att fånga aktiva mördare. De upptäcker dock att de yngre seriemördarna är svårare att intervjua än de vuxna; de vill helt enkelt inte prata med de medelålders FBI-agenter som försöker intervjua dem. Det är då man kommer på idén att låta dem intervjuas av andra ungdomar istället, med tanken att de kanske kommer vara mer benägna att prata med personer i sin egen ålder.
Emma och Travis har trots sin unga ålder redan erfarenhet inom området. Emma blev bortförd av en seriemördare några år tidigare men överlevde, och Travis pappa som var polis dödades under ett ingripande mot en seriemördare. Tanken är att de endast ska intervjua redan dömda och inspärrade mördare, men när de intervjuar den ökände tonårige seriemördaren Simon Gutmunsson och han visar sig ha information angående ett aktivt fall, dras Emma och Travis in i en pågående utredning.
He remembers his uncle Luther - who wasn't really his uncle but had been his father's partner since basic training - coming to the house to tell Rosa Bell that her husband was dead. She made a long, low, ululating moan as she collapsed in the doorway. Travis could hardly comprehend his own pain, and here was his mother's: no high, dramatic screams, just bone-deep groans, pain felt in the dark, hollow well of the body. It chilled and wrenched him by turns.
His sisters shambled around for weeks, blank-eyed and dry-lipped. He was supposed to be there for them, but their suffering made him feel picked clean. It made him want to punch a wall.
He has a similar feeling of helplessness now as he stands outside the door of the women's bathroom in the foyer of St. Elizabeths, listening to Lewis dry-retch following her interview with Gutmunsson.
"Fuck this," he mutters. He turns and knocks twice on the wood in warning. "Lewis, I'm coming in."
Her voice is threadbare. "All right."
The bathroom is full of old-fashioned tile and fixtures, spacious and echoey. They're the only people in there. Emma flushes the toilet she's been leaning over and leaves the stall. She washes her mouth at the handbasin, swilling and spitting out water.
"I'm okay." She looks more wan than he's ever seen her. He reminds himself he's only known her a week. It's battlefield camaraderie, this feeling like they've been friends for years.
Det låter som en riktigt spännande bok. Tack för smakbiten!
SvaraRaderakänner inte alls till den här boken. tack för smakebiten!
SvaraRaderaDen här verkar ju lite hänga ihop med TV-serien Mindhunter, som handlar om just när de startat projektet med att intervjua seriemördare.
SvaraRaderaSå spännande. Tack för smakbiten. Ha en fortsatt trevlig dag.
SvaraRaderaAlltså idén att låta någon som bortrövats av en seriemördare intervjua tycker jag inte låter helt klockren... Men spännande bok.
SvaraRaderaVilken annorlunda twist till handling! Låter onekligen lite bisarr och spännande! Tack för smakbit, god fortsättning på påsken
SvaraRaderaDen vill jag nog läsa! Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDen verkar intressant
SvaraRadera