söndag 7 februari 2016

The Girl on the Train av Paula Hawkins


Författare: Paula Hawkins
Förlag: Doubleday
Sidor: 320

Det är möjligt att jag är den sista människan på jorden som läser den här boken, men ifall det nu finns någon mer därute som spenderade 2015 under en sten så kommer här en kort beskrivning av handlingen.

Boken handlar främst om Rachel: frånskild, alkoholiserad och arbetslös, som varje dag tar tåget från den förort där hon bor in till London. Längs vägen stannar tåget på samma ställe varje dag, och medan tåget står stilla brukar Rachel iaktta ett ungt par som bor i ett av husen längs järnvägen. Hon har döpt dem till Jess och Jason och ägnar mycket tid åt att föreställa sig deras perfekta liv. Så en dag ser Rachel något som förvirrar och skrämmer henne, och när Jess - eller Megan som hon egentligen heter - strax därpå försvinner spårlöst, inser Rachel att det hon sett kan ha med saken att göra.

I och med att den här boken marknadsförts mer eller mindre som 2015 års Gone Girl, förväntade i alla fall jag mig en tvist av ungefär samma kaliber, men någon sådan finns inte. Medan jag läste boken hade jag några olika teorier om hur det kunde tänkas ligga till, och en av dem visade sig stämma. Detta gör mig egentligen ingenting; jag gillade boken och tyckte att handlingen var spännande. Hade inte boken kopplats så starkt till Gone Girl innan jag läste den hade jag nog inte ens tänkt på det; alltså är det marknadsföringen jag stör mig på, inte boken i sig. 

En sak som The Girl on the Train dock har gemensamt med Gone Girl är att personerna i boken är komplicerade och på olika sätt svåra att tycka om. Vi får följa dels Rachel, som på grund av sin alkoholism och depression om och om igen begår misstag och ställer till det för sig själv och personer i sin omgivning. Dock gillade jag faktiskt Rachel. Ju mer jag fick veta om henne och hennes bakgrund, desto mer tyckte jag om henne och kände faktisk verklig sympati för henne. Någon som jag tyckte mindre om var Megan, den försvunna kvinnan, som läsaren också får följa. Henne tyckte jag inte alls om, av anledningar som jag inte kan diskutera utan att avslöja för mycket.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera The Girl on the Train till den som gillar deckare som fokuserar mer på människor och deras relationer till sig själva och andra än på våld och action, oavsett om om hen gillade Gone Girl eller inte.

Jag brukar ju undvika spoilers på min blogg, men det var en grej i The Girl on the Train som jag tyckte var så satans intressant att jag bara måste diskutera det. Observera att det spoilermarkerade stycket avslöjar hela bokens upplösning! 
[spoiler] Alltså, att Rachels ex-make Tom var en jävla skitstövel framgick ju med all önskvärd tydlighet redan från början, men något som jag tyckte var mer av en en tvist än själva tvisten att det var han som var mördaren, var hur han gaslightade (googla på gaslighting om du vill veta mer om det) Rachel under deras äktenskap. Hur han fick henne att tro att hon inte kunde lita på sina egna minnen - observera att hon ofta har minnesluckor eller blandar ihop händelser när hon varit full, men de enda gångerna hon själv minns något helt annat än det som faktiskt hänt är när han talar om för henne att hon minns fel: det där med golfklubban, festen hos kollegan etc. - och också fick henne att tro att allting alltid var hennes fel. Jag undrar vid hur många fler tillfällen han ljugit för henne om vad som hänt, och jag ger mig fan på att han medvetet förvärrade hennes alkoholberoende för att kunna utnyttja det till sin egen vinning. Vansinnigt intressant, som sagt. [/spoiler]

1 kommentar:

  1. The moment you've been waiting for, The Girl On The Train Audiobook is now available on AudioBooksNow.

    SvaraRadera