En smakebit på søndag - Frågor jag fått om förintelsen

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att en ska bjuda på ett utdrag från den bok en läser för tillfället.

Just nu läser jag Love as Always, Mum xxx av Mae West, men jag har precis börjat och har ännu ingen riktig uppfattning om boken. Därför har jag istället valt att bjuda på en smakbit från Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried, som jag plöjde en kväll tidigare i veckan.

Denna lilla bok gick fort att läsa men känns så otroligt viktig, och det fanns hur många stycken som helst som kunde ha blivit en bra smakbit.

Befolkningen i stort var inte antisemiter. Det var få som lockades av den antisemitiska propagandan. En del anslöt sig till partiet för att de ville pröva något nytt, andra på grund av grupptrycket.

    En man, på den tiden en ung juridikstudent, berättade hur två av hans goda vänner och kolleger, som från början var helt emot Hitler, långsamt ändrade sig. Först den ene, som motiverade sin kovändning med att inget av de 54 partierna hade en lösning till den dåliga politiska och ekonomiska situationen, och därför var det kanske lämpligt att pröva något nytt. Den andre påverkades alltmer av det alltjämt ökande antalet partianslutna, och började tro att "massan kan inte ha fel". Den dåvarande studenten som berättade historien lät sig aldrig påverkas, han flyttade utomlands. Med tiden blev det allt färre som sa emot.