Grottmannen av Jørn Lier Horst

Titel: Grottmannen
Författare: Jørn Lier Horst
Förlag: Lind o Co
Sidor: 392

Det är december, och den erfarne kriminalkommisarien William Wisting utreder att fall med en man som hittats död på en julgransodling. Kroppen har legat länge och blir därför svår att identifiera, men bland mannens ägodelar hittas en lapp med ett fingeravtryck på. Fingeravtrycket visar sig tillhöra en amerikansk seriemördare som varit på rymmen i årtionden, och plötsligt blir utredningen mycket större än Wisting någonsin kunnat tänka sig. FBI kopplas in, samtidigt som polisen desperat försöker undanhålla för media vad som pågår eftersom de inte vill skrämma bort den seriemördare som de nu tror befinner sig i landet. Extra knepigt blir det för Wisting, eftersom hans dotter Line är kriminalreporter.

Lyckligtvis är Line upptagen på annat håll. En av pappans grannar har hittats avliden i sitt hem, och det visar sig att den äldre mannen har suttit död i sin stol framför TV:n i fyra månader utan att någon saknat honom. Det gör Line upprörd. Hon börjar fundera över hur en människa kan vara så ensam att ingen märker om han försvinner, och snart har hon bestämt sig för att skriva en artikel om ämnet. I ett försök att kasta ljus över mannen och hans ensliga liv börjar hon forska i hans uppväxt och intervjuar de få människor som en gång känt honom.

Kommentar
Jag läser mest engelskspråkig litteratur (men ganska ofta översatt till svenska, förstås), och har i ärlighetens namn ganska dålig koll på svenska författare, för att inte tala om författare från våra nordiska grannländer. Jag kan nog räkna på ena handen de böcker jag läst av norska författare, och det kan nog vara så att det här är min första norska deckare. Så det var ju trevligt att den första var så väldans bra!

Eftersom jag aldrig hade hört talas om författaren och köpte boken lite i förbifarten när det var extrapris någonstans, hade jag inte riktigt klart för mig att boken ingår i en serie. Lyckligtvis gick den utmärkt bra att läsa trots att jag inte läst någon av de tidigare böckerna i serien; det handlar främst om fallen, och inte särskilt mycket om Wistings eller Lines privatliv. Det lilla man kanske behöver veta nämns i förbigående, och jag känner inte att jag har missat något. Samtidigt gillar jag både Wisting och Line, och jag tycker att jag får ett hyfsat hum om deras personligheter trots att det inte är där fokus ligger.

Som sagt handlar boken i första hand om huvudpersonernas arbete. Det finns två parallella handlingar: polisutredningen kring den döda mannen i skogen och Lines efterforskningar för sin artikel, och jag tycker att fördelningen mellan de båda är väl avvägd. Båda delarna är mycket spännande, och jag känner aldrig att någon del av handligen tar över för mycket, vilket jag ibland kan uppleva annars. Det blir intressant direkt på första sidan och sedan håller spänningen i sig ända till slutet. Det finns gott om villospår (jag trodde jättelänge att jag hade räknat ut hur det låg till, men det visade sig vara helt fel), och sådant gillar jag.

Jag är fortfarande inne i en period där jag måste schemalägga min läsning för att det ska bli av, men den här sträckläste jag. Jag saknat känslan av att verkligen inte kunna lägga ifrån mig boken, och för det känner jag faktiskt nästan en tacksamhet gentemot författaren.

Jag kommer definitivt att läsa fler böcker ur den här serien, bara jag lyckas räkna ut i vilken ordning de kommer!

Betyg: 5