En smakebit på søndag - Honestly Ben

Den här veckan är det den norska bloggen Flukten fra virkeligheten som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att en ska bjuda på en smakbit från den bok en läser för tillfället.

Just nu läser jag Honestly Ben av Bill Konigsberg. Det är uppföljaren till Openly Straight, som jag läste för flera år sedan och tyckte mycket om. Den boken handlade om Rafe Goldberg och hans första termin på en prestigefylld privatskola. I uppföljaren är det Rafes vän Ben Carver som är berättaren, och den tar vid nästan direkt där den första slutade. Det är svårt att skriva något om handligen utan att säga för mycket, men jag rekommenderar verkligen Openly Straight, och än så länge uppfyller även Honestly Ben mina förväntningar.




"Can we just have at truce?" he asked.
    I took a deep breath. My brain suddenly didn't feel tight anymore. "I feel like we already have a truce," I said. "I've placed my imaginary Maginot Line, and there is an uneasy accord along the Western Front."
    "Oh, Ben," he said, and the gentleness of his voice made me look away. "Wait. Am I Hitler in that analogy?"
    I hadn't thought of it that way. "I guess."
    "So you made the Jewish guy Hitler. Nice."
    I laughed, and so did he.
    "Tell those guys to get lost," I said, pointing at Toby and Albie, who were staring at us from a nearby table. "Walk me back to the dorm. Let's see how well our diplomats do in a postwar meeting."