Veckans kulturfråga v. 36

 I veckans kulturfråga undrar Enligt O vilket bokformat vi föredrar och varför. 

Jag gillar faktiskt nästan alla format! De är ju så bra till olika saker, tycker jag.

Jag lyssnar ganska mycket på ljudböcker, för det är så bra när man ska göra andra saker samtidigt. Jag lyssnar medan jag städar, lagar mat, gör mig i ordning på morgonen eller promenerar. Jag gör ju både diamanttavlor och bygger Lego också, och då är en ljudbok det perfekta sällskapet. Men jag lyssnar helst på engelska, och främst på faktaböcker.

E-böcker tycker jag också mycket om. Oj, så praktiska de är! Jag har två e-läsare, en Kindle och en Storytel Reader, och jag uppskattar verkligen hur små och lätta de är. Jag kan utan vidare ta med båda två när jag åker bort, och tillsammans väger de mindre än en enda bok. Böckerna finns i tusental och är tillgängliga på en minut, och skulle jag någon gång råka hamna i en situation där jag inte har någon e-läsare eller bok med mig så går det ju att läsa på telefonen en stund också. Och så uppskattar jag oerhört att kunna läsa i sängen på kvällen med lampan släckt. Jag kom dessutom på genidraget att sätta en popsocket på baksidan, så blir det ännu lättare att hålla läsaren i bara en hand.

När det gäller pappersböcker uppskattar jag också olika format till olika saker. 

De inbundna är ju snyggast förstås. De håller formen bäst och ser fina ut på hyllan fast de är lästa några gånger. De är stabila att hålla i, men kan bli väl tunga och otympliga ibland. Jag minns när jag skadade svanskotan för några år sedan och knappt kunde ligga eller sitta ordentligt på flera veckor. Då fick jag faktiskt lägga bort den inbundna boken på 500 sidor som jag höll på att läsa, för jag hittade liksom ingen bekväm ställning där jag samtidigt kunde hålla i en så stor och tung bok.

Pocketböcker är praktiska när man ska ha med sig dem någonstans, och så är de ju billiga förstås. Vissa får ju problem med att texten ofta är liten, men det är inget som stör mig (än så länge i alla fall). Däremot är de ju inte så fina, speciellt inte efter att de har blivit lästa.

Den större varianten, den som kallas häftad eller storpocket på svenska och ligger storleksmässigt mellan pocket och inbundna böcker, var jag skeptisk till när jag först stötte på den. Men böcker på engelska kommer väldigt ofta i det formatet, så jag har vant mig och nu tycker jag riktigt bra om den. Särskilt de som ibland skämtsamt kallas för "floppy paperbacks", som liksom faller upp helt av sig själva utan att man behöver bryta ryggen på dem, de tycker jag verkligen om. Precis som inbundna böcker håller de formen fast de har blivit lästa, och det gillar jag.

Egentligen det enda formatet som jag verkligen inte gillar, är de där jättestora häftade böckerna. De som är lika stora eller ännu större än en vanlig inbunden bok, fast häftad. I mitt tycke är de alldeles för stora och otympliga, utan den stabilitet som pärmen hos en inbunden bok ger. Särskilt brittiska förlag ger gärna ut sina paperbacks i den storleken, och det är ett jäkla ofog tycker jag. Jag köper aldrig sådana nu om jag kan undvika det, men ibland när man beställer böcker är det svårt att veta att det är en sådan. Det kan stå bara paperback eller häftad men inga mått, och så när jag får hem den så visar det sig vara en sån där gigantisk en som jag inte vill ha.