En smakebit på søndag - Dog Stories

Det har inte varit någon vidare läsvecka för mig, så jag läser fortfarande Far from You, som var min smakbit förra veckan. 

Därför kommer veckans smakbit istället från en av mina gamla favoriter, nämligen James Herriot’s Dog Stories. James Herriot arbetade som veterinär i Yorkshire under en stor del av 1900-talet, och skrev många böcker om sina fyrfota patienter. Tv-serien I vår Herres hage är även baserad på hans berättelser. 

I Dog Stories berättar han om femtio olika hundar som han träffat på genom åren. Smakbiten kommer från det mycket sorgliga kapitlet Have a Cigar.

The old man looked bewildered and his lips trembled. “Then he’s going to die?"

I swallowed hard. “We really can’t just leave him to die, can we? He’s in some distress now, but it will soon be an awful lot worse. Don’t you think it would be kinder to put him to sleep? After all, he’s had a good, long innings.” I always aimed at a brisk, matter-of-fact approach, but the old clichés had an empty ring.

The old man was silent, then he said, “Just a minute,” and slowly and painfully knelt down by the side of the dog. He did not speak, but ran his hand again and again over the grey muzzle and the ears, while the tail thump, thump, thumped on the floor

He knelt there a long time while I stood in the cheerless room, my eyes taking in the faded pictures on the walls, the frayed, grimy curtains, the broken-springed armchair.

At length the old man struggled to his feet and gulped once or twice. Without looking at me, he said, huskily, “All right, will you do it now?”

Nytt i hyllan #2

De senaste åren har jag köpt betydligt fler böcker än jag har läst, vilket naturligtvis blir ohållbart i längden. Samtidigt vill jag ju ha åtminstone en del olästa böcker så att jag har något att välja på. Därför tänker jag att en bra kompromiss är att inte köpa fler böcker än jag läser, vilket blev mitt enda nyårslöfte för 2016. Det enda undantaget är bokrean där jag redan har beställt en hel hög, men mer om det i ett senare inlägg. 

I januari läste jag fyra riktigt bra böcker, vilket faktiskt är ett antal som jag är nöjd med:

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

För att kunna leva av Yeonmi Park

Splinter the Silence av Val McDermid

The Girl on the Train av Paula Hawkins (recension här)

Eftersom jag läste fyra böcker har jag således tillåtit mig själv att köpa fyra nya.

Bogeyman av Steve Jackson tillhör genren true crime och handlar om jakten på seriemördaren David Penton, som mördade ett flertal barn i USA på 1980-talet. Jag har läst ganska mycket om seriemördare, men just Penton hade jag aldrig hört talas om tidigare, så det ska bli intressant att läsa den. 

The Heart of Betrayal är den andra delen i fantasyserien The Remnant Chronicles av Mary E. Pearson. Den första delen, The Kiss of Deception, läste jag i december och jag gillade den verkligen så jag hoppas att fortsättningen är lika bra.

En hemlig plats av Tana French visade sig tillhöra en serie som jag aldrig hört talas om, men det verkar som att böckerna är relativt fristående (vilket ofta är fallet med deckarserier), så jag hoppas att det går bra ändå. Boken handlar om en elev på en internatskola som blivit mördad.

Bränd himmel av Gilly Macmillan är också en deckare, och jag har hört mycket bra om den. Den handlar om utredningen kring en liten pojke som försvunnit.

Top Ten Tuesday: Alla hjärtans dag

Veckans Top Ten Tuesday handlar om Alla hjärtans dag, och utmaningen består i att skapa en valfri lista som på något sätt anknyter till dagen i fråga.

Jag har valt att skapa en lista med mina OTP, dvs. mina favoritpar. Jag har valt par från både böcker och tv-serier, och att jag har blandat karaktärer som faktiskt är ett par med karaktärer som jag bara tycker borde vara det. Dessutom blev det elva stycken istället för tio, men jag kan bara inte förmå mig att ta bort någon av dem.

1. Anne och Gilbert

Anne Shirley och Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla-serien var nog ett av mina allra första favoritpar, där jag verkligen hejade på dem medan jag läste och hoppades att allt skulle lösa sig

2. Rose och Alec

Rose och Alec från A Little Love Song är så himla fina tillsammans, och att de båda älskar litteratur och tillbringar en stor del av sin tid i Alecs bokhandel gör ju inte saken sämre precis.

3. Katrin och Adam

Jag nämnde Hur kär får man bli? tidigare här på bloggen, och pratade då om att det nog är till stor del nostalgin som gör att jag fortfarande tycker att den är så bra. En annan anledning är huvudpersonerna Katrin och Adam, som jag fortfarande blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på. 

4. Gretchen och Daniel

Gretchen Müller och Daniel Cohen från Prisoner of Night and Fog träffas i München under tidigt 1930-tal. Gretchen tillhör det nationalsocialistiska partiets innersta krets och är speciellt förtjust i sin käre farbror Dolf (Adolf Hitler alltså, innan han kom till makten), medan Daniel är en judisk journalist som försöker ta reda på vad som egentligen hände när Gretchens far, en av Hitlers nära vänner, blev dödad. Fantastiskt. 

5. Tony och Carol

Tony Hill och Carol Jordan från Val McDermids deckarserie (förlaga till tv-serien Mord i sinnet) är inte ett par, men jag och i princip alla som läst serien tycker att de borde vara det. Det vore i och för sig minst sagt bitterljuvt, då författaren själv sagt i intervjuer att om Tony och Carol någonsin blir ett par så innebär det i så fall slutet för serien, eftersom de då inte kommer att kunna arbeta tillsammans längre.

6. Jane och Maura

Jane Rizzoli och Maura Isles (eller Rizzles, som de också kallas) från tv-serien Rizzoli and Isles är inte heller ett par, men är betydligt mer populära hos seriens fans än seriens “riktiga” par är.

7. Howie och Arthur

Howie och Arthur från Know Not Why (som jag har pratat om flera gånger tidigare här på bloggen, eftersom det är en av mina favoritböcker), är kanske ett lite osannolikt par, men jösses vad jag gillar dem. 

8. Ian och Mickey

Ian Gallagher och Mickey Milkovich från tv-serien Shameless. Ja, alltså, jag vet inte vad jag kan säga för att förklara det fantastiska som är Gallavich. Det måste nog ses för att förstås.

9. Clarke och Bellamy

Att inte Clarke Griffin och Bellamy Blake från tv-serien The 100 är ett par känns faktiskt bara löjligt vid det här laget om en frågar mig. (Jag har förresten inte sett säsong 3 än, så inga spoilers tack.)

10. Stiles och Derek

Stiles Stilinski och Derek Hale från tv-serien Teen Wolf är nog det (icke-)par som jag är mest besatt av. Jag har nämnt förut att jag läser mycket fanfiction, och Sterek utgör nog minst 75%. Jag tittar inte ens på Teen Wolf längre (det slutade typ vara bra efter andra säsongen och jag gav till slut upp i början av fjärde), men jag är för evigt bitter över den förlorade potentialen i att Sterek inte blev canon. Det hade ju kunnat vara så bra.

11. Rose och Billie

Sist ut är ett lite udda exempel. För den som inte är bekant med tv-serien Cold Case handlar det om personer som utreder gamla olösta mordfall, så varje avsnitt handlar om ett nytt fall och innehåller många tillbakablickar till tiden när brottet skedde. Därför får tittaren oftast bekanta sig ordentligt med offret och dess anhöriga, och det innebär åtminstone för min del att jag verkligen känner med karaktärerna, även om de bara är med i ett avsnitt. Så är även fallet med avsnittet Best Friends, som utspelar sig i början av 1930-talet och handlar om det lesbiska paret Rose Collins och Wilhemina “Billie” Doucette. Alltså, Rose och Billie är ju bara för söta tillsammans, och jag har nog sett om just det här avsnittet säkert tio gånger.

Puh. Det blev ett långt inlägg! Sent kom det också, men det är ju faktiskt åtminstone tisdag fortfarande så jag förlåter mig själv för det.

How I Spend Money

Jag hittade en så rolig bild på Tumblr alldeles nyss. Den känns ju väldigt passande, speciellt nu när bokrean stundar.

(Ta förresten en titt på konstnärens andra bilder också, hon är himla rolig tycker jag).

Veckans bokbloggsfråga: vecka 6

Veckans bokbloggsfråga lyder som följer:

Snart är det alla hjärtans dag. Kommer du att uppmärksamma denna dag på något sätt relaterat till böcker? Kommer du exempelvis att ge bort en bok till någon du håller kär, skriva något särskilt temainlägg på din blogg, fokusera mer än vanligt på böcker som handlar om kärlek och relationer eller något helt annat? 

Jag älskar kärleksberättelser, men är konstigt nog inte alls mycket för alla hjärtans dag. Boken jag läser just för tillfället är heller ingen kärleksbok. 

Däremot handlar veckans Top Ten Tuesday om alla hjärtans dag, så en sådan lista kommer imorgon.

The Girl on the Train av Paula Hawkins

Titel: The Girl on the Train (Kvinnan på tåget)

Författare: Paula Hawkins

Förlag: Doubleday

Sidor: 320

Det är möjligt att jag är den sista människan på jorden som läser den här boken, men ifall det nu finns någon mer därute som spenderade 2015 under en sten så kommer här en kort beskrivning av handlingen.

Boken handlar främst om Rachel: frånskild, alkoholiserad och arbetslös, som varje dag tar tåget från den förort där hon bor in till London. Längs vägen stannar tåget på samma ställe varje dag, och medan tåget står stilla brukar Rachel iaktta ett ungt par som bor i ett av husen längs järnvägen. Hon har döpt dem till Jess och Jason och ägnar mycket tid åt att föreställa sig deras perfekta liv. Så en dag ser Rachel något som förvirrar och skrämmer henne, och när Jess - eller Megan som hon egentligen heter - strax därpå försvinner spårlöst, inser Rachel att det hon sett kan ha med saken att göra.

I och med att den här boken marknadsförts mer eller mindre som 2015 års Gone Girl, förväntade i alla fall jag mig en tvist av ungefär samma kaliber, men någon sådan finns inte. Medan jag läste boken hade jag några olika teorier om hur det kunde tänkas ligga till, och en av dem visade sig stämma. Detta gör mig egentligen ingenting; jag gillade boken och tyckte att handlingen var spännande. Hade inte boken kopplats så starkt till Gone Girl innan jag läste den hade jag nog inte ens tänkt på det; alltså är det marknadsföringen jag stör mig på, inte boken i sig. 

En sak som The Girl on the Train dock har gemensamt med Gone Girl är att personerna i boken är komplicerade och på olika sätt svåra att tycka om. Vi får följa dels Rachel, som på grund av sin alkoholism och depression om och om igen begår misstag och ställer till det för sig själv och personer i sin omgivning. Dock gillade jag faktiskt Rachel. Ju mer jag fick veta om henne och hennes bakgrund, desto mer tyckte jag om henne och kände faktisk verklig sympati för henne. Någon som jag tyckte mindre om var Megan, den försvunna kvinnan, som läsaren också får följa. Henne tyckte jag inte alls om, av anledningar som jag inte kan diskutera utan att avslöja för mycket.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera The Girl on the Train till den som gillar deckare som fokuserar mer på människor och deras relationer till sig själva och andra än på våld och action, oavsett om om hen gillade Gone Girl eller inte.

Jag brukar ju undvika spoilers på min blogg, men det var en grej i The Girl on the Train som jag tyckte var så satans intressant att jag bara måste diskutera det. Observera att det spoilermarkerade stycket avslöjar hela bokens upplösning! 

[spoiler] Alltså, att Rachels ex-make Tom var en jävla skitstövel framgick ju med all önskvärd tydlighet redan från början, men något som jag tyckte var mer av en en tvist än själva tvisten att det var han som var mördaren, var hur han gaslightade (googla på gaslighting om du vill veta mer om det) Rachel under deras äktenskap. Hur han fick henne att tro att hon inte kunde lita på sina egna minnen - observera att hon ofta har minnesluckor eller blandar ihop händelser när hon varit full, men de enda gångerna hon själv minns något helt annat än det som faktiskt hänt är när han talar om för henne att hon minns fel: det där med golfklubban, festen hos kollegan etc. - och också fick henne att tro att allting alltid var hennes fel. Jag undrar vid hur många fler tillfällen han ljugit för henne om vad som hänt, och jag ger mig fan på att han medvetet förvärrade hennes alkoholberoende för att kunna utnyttja det till sin egen vinning. Vansinnigt intressant, som sagt. [/spoiler]

En smakebit på søndag - Far from You

En smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, och går helt enkelt ut på att en bjuder på en smakbit från den bok en läser för tillfället. 

Min smakbit den här veckan kommer från Far from You av Tess Sharpe som jag precis har börjat läsa. Den handlar om sjuttonåriga Sophie som felaktigt anses ha orsakat sin bästa väns död, och eftersom ingen vill lyssna på henne bestämmer hon sig för att själv ta reda på vad som egentligen hände.

The second time, there is no hospital. There are no scars.

There is only blood.

It’s everywhere. I press hard against Mina’s chest, but my jacket’s already soaked through.

“It’s okay,” I keep saying. Over and over. She stares up at me with shocked, wet eyes and takes gulping breaths. Her body shivers beneath my hands.

“Sophie…” My name wheezes out of her. She lifts her hand, drags it towards mine. “Soph-”

It's the last thing she ever says.