fredag 23 september 2022

Fem en fredag v. 38

Hej och glad fredag! Nu har det gått fem veckor på terminen här, och vi är halvvägs till höstlovet. Det känns helt sjukt att det gått så fort. Förra läsåret var riktigt tufft, och vid den här tiden hade jag börjat räkna ner till lov för länge sedan, men i år har det flutit på mycket bättre och det är jag förstås glad för.

Men trots det är det så klart skönt att få gå på helg om några timmar. Innan dess är det dags för en ny Fem en fredag, och veckans tema är Att göra.

Vilka titlar har du på din att läsa-lista?
Massor! Nu närmast ska jag försöka läsa färdigt Long Bright River av Liz Moore som jag har hållit på med i typ två veckor. Den är jättebra, men jag har haft så mycket annat att göra så jag har liksom ingen ro att sätta mig med den ordentligt. Ska försöka råda bot på det snarast.

Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista?
Vi ska äntligen sälja vår gamla bil. Den har stått i princip orörd sedan vi köpte den nya i slutet av juli, så det ska bli skönt att bli av med den. Köparen är en man som mamma känner som bor i Sundsvall, och vi ska ändå dit imorgon så då kör vi dit bilen åt honom när vi ändå håller på. Vi får ta båda bilarna förstås, annars kommer vi ju inte hem sedan. Han har lovat att bjuda på mat också, så det blir trevligt.
 
Vad bockade du senast av?
Jag tog min fjärde covid-spruta i måndags. Jag hade tur och lyckades boka tid samma dag som de började med det uppdaterade vaccinet, så nu har jag skydd mot omikron också!

Vad är något som du inte kommer hinna med innan veckans slut?
Jag brukar städa på helgerna men nu blir vi ju borta hela dagen imorgon, så jag kommer nog inte hinna med allt som jag brukar.

Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år?
Mina diamanttavlor. Jag kom av mig helt med dem när jag började bygga Lego istället, så den tavlan jag höll på med då har legat halvfärdig sedan förra sommaren. Men jag är lite sugen på att börja med dem igen, och kommer då förstås göra färdigt den halvfärdiga först.

onsdag 21 september 2022

Veckans kulturfråga v. 38

Det är strax dags för Bokmässan i Göteborg, och jag förstår att det är årets höjdpunkt för många litteraturintresserade. Tyvärr är det helt uteslutet för mig att åka dit; 85 mil enkel resa blir en alldeles för lång utflykt såhär en helt vanlig helg mitt i terminen.

Veckans kulturfråga kan kopplas till årets mässa men kan också svaras på fristående, så då kan jag ju delta ändå. Kul!

Veckans frågor lyder:

Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av?
Jag har ju några favoritförfattare som jag gärna skulle ha signerade böcker av. Den skottska deckarförfattaren Val McDermid är en av dem; förr kunde man beställa signerade böcker på hennes hemsida men jag vet inte om den möjligheten fortfarande finns. Annars Jørn Lier Horst, den norske författaren och ex-polisen som skriver serien om William Wisting.

Ibland kan man köpa signerade exemplar av nysläppta böcker på Bokus och Adlibris, så det har jag gjort några gånger. Nu senast köpte jag Någon måste dö signerad av författarna Lena Ljungdahl och Anna Jinghede. De driver även podcasten Över min döda kropp, och det gör mig extra glad att ha en bok som de signerat.

En gång i tiden hade nog min högsta dröm varit att ha en bok signerad av J.K. Rowling. Tyvärr har hon visat sig vara en avskyvärd människa och verkar anstränga sig till det yttersta för att ständigt bli ännu värre, så den drömmen är död sedan länge.


Vilka författare vill du lyssna till?
Peter Sjölund, släktforskaren som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och senare skrev boken Genombrottet. Jag lyssnade på boken förra sommaren, och det var en av mina favoritböcker 2021. Sedan såg jag dokumentären på TV4 Play, och sedan lyssnade jag på hans sommarprat. 

Men jag skulle gärna lyssna till honom i verkligheten också, för jag tycker verkligen att hela grejen är så otroligt fascinerande. I oktober förra året hade de litteraturkryssning på båten Ådalen III precis här i närheten, där Peter Sjölund var med och pratade. Jag visste dock inte om det förrän samma morgon, så jag kunde inte vara med, och jag grämer mig fortfarande över det.

onsdag 7 september 2022

Veckans kulturfråga v. 36

 I veckans kulturfråga undrar Enligt O vilket bokformat vi föredrar och varför. 

Jag gillar faktiskt nästan alla format! De är ju så bra till olika saker, tycker jag.

Jag lyssnar ganska mycket på ljudböcker, för det är så bra när man ska göra andra saker samtidigt. Jag lyssnar medan jag städar, lagar mat, gör mig i ordning på morgonen eller promenerar. Jag gör ju både diamanttavlor och bygger Lego också, och då är en ljudbok det perfekta sällskapet. Men jag lyssnar helst på engelska, och främst på faktaböcker.

E-böcker tycker jag också mycket om. Oj, så praktiska de är! Jag har två e-läsare, en Kindle och en Storytel Reader, och jag uppskattar verkligen hur små och lätta de är. Jag kan utan vidare ta med båda två när jag åker bort, och tillsammans väger de mindre än en enda bok. Böckerna finns i tusental och är tillgängliga på en minut, och skulle jag någon gång råka hamna i en situation där jag inte har någon e-läsare eller bok med mig så går det ju att läsa på telefonen en stund också. Och så uppskattar jag oerhört att kunna läsa i sängen på kvällen med lampan släckt. Jag kom dessutom på genidraget att sätta en popsocket på baksidan, så blir det ännu lättare att hålla läsaren i bara en hand.

När det gäller pappersböcker uppskattar jag också olika format till olika saker. 

De inbundna är ju snyggast förstås. De håller formen bäst och ser fina ut på hyllan fast de är lästa några gånger. De är stabila att hålla i, men kan bli väl tunga och otympliga ibland. Jag minns när jag skadade svanskotan för några år sedan och knappt kunde ligga eller sitta ordentligt på flera veckor. Då fick jag faktiskt lägga bort den inbundna boken på 500 sidor som jag höll på att läsa, för jag hittade liksom ingen bekväm ställning där jag samtidigt kunde hålla i en så stor och tung bok.

Pocketböcker är praktiska när man ska ha med sig dem någonstans, och så är de ju billiga förstås. Vissa får ju problem med att texten ofta är liten, men det är inget som stör mig (än så länge i alla fall). Däremot är de ju inte så fina, speciellt inte efter att de har blivit lästa.

Den större varianten, den som kallas häftad eller storpocket på svenska och ligger storleksmässigt mellan pocket och inbundna böcker, var jag skeptisk till när jag först stötte på den. Men böcker på engelska kommer väldigt ofta i det formatet, så jag har vant mig och nu tycker jag riktigt bra om den. Särskilt de som ibland skämtsamt kallas för "floppy paperbacks", som liksom faller upp helt av sig själva utan att man behöver bryta ryggen på dem, de tycker jag verkligen om. Precis som inbundna böcker håller de formen fast de har blivit lästa, och det gillar jag.

Egentligen det enda formatet som jag verkligen inte gillar, är de där jättestora häftade böckerna. De som är lika stora eller ännu större än en vanlig inbunden bok, fast häftad. I mitt tycke är de alldeles för stora och otympliga, utan den stabilitet som pärmen hos en inbunden bok ger. Särskilt brittiska förlag ger gärna ut sina paperbacks i den storleken, och det är ett jäkla ofog tycker jag. Jag köper aldrig sådana nu om jag kan undvika det, men ibland när man beställer böcker är det svårt att veta att det är en sådan. Det kan stå bara paperback eller häftad men inga mått, och så när jag får hem den så visar det sig vara en sån där gigantisk en som jag inte vill ha.

söndag 4 september 2022

En smakebit på søndag - Long Bright River

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Jag fortsätter med mina spänningsromaner! Jag har precis börjat läsa Long Bright River av Liz Moore, som handlar om systrarna Mickey och Kacey. De går på samma gator, men i olika ärenden; Mickey som patrullerande polis, medan Kacey säljer sin kropp för att finansiera sitt drogmissbruk. Varje gång någon anmäler att en person dött av en överdos, vilket är ofta, är Mickey rädd att den döda kroppen ska visa sig tillhöra Kacey. Sedan sker ett antal mord i området, och samtidigt försvinner Kacey.

- Hang on a second, I say.
    Eddie Lafferty looks at me and then the body.
    I bend down between Jackson and Saab, looking carefully at the victim's face, the open eyes cloudy now, nearly opaque, the jaws clenched painfully.
    There, just beneath her eyebrows and sprinkled over the tops of her cheekbones, is a splattering of little pink dots. From far away they just made her look flushed; up close, they are distinct, like small freckles, or the marks of a pen on a page.
    Saab and Jackson bend down too.
    - Oh yeah, says Saab.
    - What, says Lafferty.
    I raise my radio to my mouth.
    - Possible homicide, I say.
    - Why, says Lafferty.
    Jackson and Saab ignore him. They're still bent down, studying the body.
    I lower the radio. Turn to Lafferty. His training, his training.
    - Petechiae, I say, pointing to the dots.
    - Which are, says Lafferty.
    - Burst blood vessels. One sign of strangulation.

fredag 26 augusti 2022

Fem en fredag v. 34

Hej och glad fredag! Nu har det gått ett par veckor på höstterminen för min del, och det känns faktiskt riktigt bra. Men så varmt det har varit! Man kan knappt fatta att det är september snart.

Nu är det i alla fall fredag, och det innebär att det är dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Förändring.

Vad är din nästa önskan för hösten?
En sval och fin höst utan en massa regn.

Vad har du fått tillräckligt av gällande hösten?
Det här varma och klibbiga vädret som har varit. Det blir så himla jobbigt på jobbet framför allt; vår ventilation orkar inte riktigt med när det är så fuktigt i luften, så då blir det lika illa inomhus som det är utomhus. 

Vad är något avklarat inför hösten?
Mitt körkort! Hade uppkörning i tisdags och blev godkänd; så otroligt skönt att ha det avklarat! Men det känns lite overkligt, jag kommer nog inte riktigt fatta att det är sant förrän själva körkortet kommer med posten. Och visst spelar det egentligen ingen roll, men lite stolt är jag nog över att jag klarade både teorin och uppkörningen på första försöket!

Vad är något som är på gång?
Inte så mycket, faktiskt. Har några släktingar på besök, så vi ska eventuellt åka till Nämforsen och titta på hällristningarna där imorgon, men annars har jag inget särskilt planerat just nu.

Vad blir en förändring i höst?
Att inte längre vara beroende av att få skjuts överallt blir ju en (efterlängtad) förändring så klart, men i övrigt är nog det mesta som vanligt. Nytt schema och nya elever på jobbet förstås, men så är det ju varje höst.

söndag 21 augusti 2022

En smakebit på søndag - The Last to Vanish

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Last to Vanish av Megan Miranda. Boken handlar om Abigail, som jobbar på ett motell i den lilla, lilla staden Cutter's Pass. Staden ligger alldeles intill den berömda vandringsleden Appalachian Trail, och motellet är därför många vandrares sista anhalt innan de ger sig ut på leden. Tyvärr är staden även känd för något annat, nämligen ett antal mystiska försvinnanden som skett genom åren; nu senast journalisten Landon West som kom till Cutter's Pass för fyra månader sedan för att undersöka de tidigare försvinnandena men sedan själv försvann. Nu har Landons bror anlänt till staden för att leta efter honom, och även Abigail finner sig inblandad i fallet.
I waited until he was out of earshot of the group, who were watching this interaction closely. I kept my voice low, my teeth clenched. "Tell me you did not add us to your ghost tour, for the love of God," I said.
    He grinned, rain hitting the hood of his coat, the top of his boots. "It's not a ghost tour, Abby. We're a historical walking tour- "
    "He went missing four months ago, Cory. People are still looking."
    Cory took one step back, his shoulders rising and falling. "Just giving the customers what they want."
    I took a step forward, to keep this discussion private. "His brother just checked in," I said.
    The smile fell from his face; he craned his neck, taking in the second-floor windows of the inn over my shoulder. "Where'd you put him?"
    "Same room," I said. "Cabin Four." Out of sight, for the moment. As long as Cory's group didn't make a scene.

fredag 19 augusti 2022

Fem en fredag v. 33

Hej och glad fredag! Nu har jag jobbat en och en halv vecka efter semestern, och det känns faktiskt helt okej! Eleverna började i onsdags, och det är rentav ganska skönt att vara igång igen. Det är lite märkligt, hur fort man faller tillbaka i de gamla rutinerna.

Men nu är det fredag, och efter en intensiv vecka ska det ändå bli skönt att få gå på helg. Fem en fredag är också tillbaka efter semestern, och veckans tema är förstås Sommar 2022.

Vilken upptäckt har du gjort i sommar?
Efter en hel del velande fram och tillbaka köpte jag nyligen en airfryer. Det jag upptäckte var att den var superbra! Det första jag gjorde i den var en hel kyckling, och det blev hur bra som helst.

Vilket är ditt för i år hittills skönaste sommarminne?
Jag har nämnt förut att jag var på bröllop i Dalarna i midsomras, då när det var så satans varmt. Bröllopet var superfint och roligt trots att det var 30 grader. Men dagen efter bröllopet var det fortfarande lika varmt, och då åkte jag och min kompis som jag bodde hos ner till stranden och hängde där hela dagen. Vi badade, låg i skuggan under ett träd och läste, åt vattenmelon, och bara slappade. Det var otroligt skönt!

Vilken är favoritsysslan på semestern?
Att sitta i skuggan och läsa. Det får gärna vara soligt, så länge det finns en skuggplätt till mig!

Hur spenderade du sommaren i år?
Nästan hela semestern har gått åt till att tänka på körkort och bil. Började ju med intensivkurs första veckan på semestern, sen skrev jag teorin direkt efter midsommar. Sen tog jag ett gäng körlektioner till efter intensivveckan också, innan körskolan stängde för semester. 

Och sen har vi ägnat  mycket tid åt att leta bil. Jag och mamma har en bil gemensamt och hade tänkt ha kvar den även efter att jag tagit körkort, men sedan blev det ju så att jag bara kör automat och vår bil är manuell. Så då var det ju bara att börja leta efter en annan. Det visade sig att detta är typ den sämsta tiden någonsin att köpa bil, för det råder sådan enorm brist på nya bilar just nu, vilket även leder till en brist på begagnade bilar, och de som finns är jättedyra. Det kändes som att vi var runt i halva Sverige och letade, men till slut fick vi i alla fall tag i en i Sundsvall. 

Så de senaste tre veckorna har jag äntligen kunnat övningsköra hemma också, och det har jag gjort massor.

Hur kliver du in i hösten?
Förhoppningsvis med körkort! Har uppkörning snart (tänker inte säga när förrän det är gjort, haha!) och hoppas verkligen, verkligen att jag klarar den. I synnerhet som det är så himla svårt att få uppkörningstid, så om jag får underkänt på den första kanske jag måste vänta jättelänge på en ny.

Helgfrågan v. 33

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har läst något i sommar. 

Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag läst något mindre än vanligt i sommar. I juni, juli och hittills i augusti har det blivit sammanlagt sex böcker (jämfört med förra sommaren när jag läste tretton under samma period).

Jag tänker att det här kan bli som en liten minirecension av dem:

Elden ska falna av Linda Ståhl
Den andra delen i serien om den ickebinära kriminalchefen Reub Thelander. Första boken läste jag förra sommaren och den var fantastisk, en stark femma, men den här var tyvärr inte riktigt lika bra. Det som framför allt störde mig var att det fanns en enda tjock karaktär i hela boken (kan inte minnas nu på rak arm om det fanns någon alls i den första boken), och hen beskrivs hela tiden på ett otroligt nedsättande och stereotypt sätt. Det kändes väldigt ofräscht och onödigt.

Jag är verkligen ingen finansmänniska, men jag har ett intresse av just Bernie Madoff ur liksom ett true crime-perspektiv. Boken påstår sig passa både lekmän och experter men tyvärr tycker jag inte att det stämmer alls; stora delar av boken flög rakt över huvudet på mig. Det jag förstod var dock intressant!

Par i brott av Agatha Christie
Supermysig samling korta berättelser om det gifta paret Tommy och Tuppence Beresford som bara låtsas vara privatdetektiver men löser riktiga fall. 

Mycket fint berättat om de många flickor och kvinnor ur Kanadas ursprungsbefolkning som förvsunnit och/eller mördats längs den väg som kommit att kallas för The Highway of Tears. Man blir både berörd och arg.

Craig berättar om sin karriär som rättsantropolog, och det är mycket intressant. Hon var bland annat delaktig i identifieringen av de döda efter Waco, bombdåded i Oklahoma City, och 9/11, men hon berättar även om flera andra, mindre kända, utredningar som hon varit inblandad i.

Gränslös av Jørn Lier Horst
Av någon anledning trodde jag att den förra boken om William Wisting skulle vara den sista i serien, vilket gjorde mig lite ledsen för jag tyckte inte alls att den var lika bra som de tidigare. (Den recensionen finns här.) Så jag blev riktigt glad när jag upptäckte att den här boken skulle komma, och extra, extra glad när den också visade sig vara riktigt bra. Grottmannen är dock fortfarande min favorit av alla Wisting-böcker.

onsdag 10 augusti 2022

20 snabba om sommaren


Jag hittade en rolig "utmaning" hos Enligt O; en sommarspecial med 20 snabba antingen-eller-frågor om sommaren. Det passar ju bra, nu när sommaren för min del i princip är över. Jag började jobba idag efter semestern, och det har känts jättejobbigt den senaste veckan men nu när första dagen är gjord känns det ju förstås helt okej (precis som det brukar!)

Här kommer då i alla fall min sammanfattning av sommaren:

rån eller bägare? Definitivt bägare, för jag tycker rån blir så torrt. Det sista jag vill när jag äter glass är ju att känna mig törstig efteråt!

mjukglass eller kulglass? Kulglass är roligare tycker jag.

sjö eller hav? Jag har inte varit så mycket vid havet faktiskt, och föredrar nog sjöar eftersom jag är mest van med det. Tycker det känns mysigare också.

stad eller strand? Det beror på vädret förstås, men det är ju jättejobbigt att vara i stan när det är riktigt varmt. 

vitt eller rosé? Inget! Dricker inte vin alls, eller någon annan alkohol heller egentligen. Kan sträcka mig till en cider någon enstaka gång.

deckare eller feelgood? Jag läser väl någon enstaka feelgood någon gång ibland, men jag kommer i princip alltid välja deckare över alla andra genrer.

pocket eller e-bok? Älskar e-böcker; det är ju så otroligt praktiskt! Jag har två e-läsare, en Kindle Paperwhite och en Storytel Reader, och båda används flitigt. 

ljudbok eller poddar? Egentligen gillar jag båda lika mycket, men jag lägger nog mest tid på poddar tror jag.

äta ute eller äta inne? Allt smakar ju godare utomhus! 

sol eller skugga? Jag mår så dåligt i solen; jag får huvudvärk och ont i ögonen och ibland blir jag illamående också. Och så bränner jag mig så himla lätt. Jag blir alltså inte brun, alls, överhuvudtaget. Jag blir bara knallröd och det gör jätteont och sedan flagar jag. Så skuggan är bättre för mig.

fotbolls-EM eller friidrotts-VM? Egentligen är jag ju helt och håller ointresserad av sport, men ska jag välja så tycker jag nog ändå att fotboll är lite roligare än friidrott, i synnerhet damfotboll. Jag såg faktiskt en hel match under fotbolls-EM (för att jag var på besök hos min morbror och han skulle titta, haha).

badare eller badkruka? Jag älskar att bada, det är bland det bästa jag vet.

läser mer eller mindre på sommaren? Det brukar variera från år till år, och beror lite på hur trött jag är och vad jag har för mig i övrigt. Förra sommaren läste jag jättemycket, men den här sommaren har det blivit mindre än vanligt. Kanske för att jag har lagt så mycket tid och energi på övningskörningen.

hemma eller borta? Jag längtar ofta efter att få åka bort, men sen när jag väl är iväg någonstans så börjar jag strax längta hem igen. Ju äldre jag blir, desto sämre tycker jag om att sova på andra ställen än min egen säng också.

läslistor eller fri läsning? Jag är extremt dålig på att följa läslistor; så fort läsningen börjar kännas som ett tvång så vill jag inte längre. Så min läsning är helt och håller fri.

planera eller vara spontan? Den var svår, faktiskt! Ibland är jag superplanerad, och ibland följer jag varje impuls! Men om jag verkligen måste välja så är jag nog mest planerad ändå.

Emma Hamberg eller Emily Henry? Jag har faktiskt inte läst något av någon av dem, och har inte ens någon av dem på min att läsa-lista!
 
vattenmelon eller honungsmelon? Av de två får jag nog välja vattenmelon, men egentligen tycker jag bäst om cantaloupemelon. 

bubbligt eller stilla vatten? Om det bara är vatten helt utan smaksättning måste det vara stilla. Bubbelvatten utan smak är bland det värsta jag vet. Bubbelvatten med smaksättning kan vara gott, dock!

Anders de la Motte eller Anders Roslund? Nej, men jag får ju skämmas! Ska det här vara en bokblogg? Återigen har jag inte läst något av någon av dem.

--

Ja, där var mina svar. Hoppas ni också har haft en fin sommar och har fått chans att vila upp er ordentligt!

(Fotot längst upp tog jag i Junsele Djurpark häromdagen.)

söndag 7 augusti 2022

En smakebit på søndag - Den natten

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Den natten av Gillian McAllister. Boken handlar om syskonen Cathy, Joe och Frannie, som gör allt tillsammans. De bor grannar, umgås jämt, har tillsammans tagit över föräldrarnas veterinärklinik, och har till och med köpt ett hus i Italien där de semestrar tillsammans. En natt ringer lillasyster Frannie sina syskon i panik; hon har råkat köra på en främmande man, som nu ligger död vid vägkanten. 

"Han har kallnat", säger Cathy lågt. "Han har förlorat mycket blod. Hans hjärta svarar inte."
    Frannie bara skakar envist på huvudet, gång på gång. "Nej", börjar hon säga. "Nej - säg inte så där, Cathy, fortsätt, fortsätt."
    "Han är död", säger Cathy. Hon ser på Joe för att få medhåll. 
    "Jag är så hemskt ledsen, Fran", säger han. Han sträcker ut handen mot henne, men hon reagerar inte och har fortfarande huvudet i händerna.
    "Jag var på fel sida vägen", säger Frannie. "Jag glömde det. Jag glömde att det är högertrafik här." Hon låter huvudet falla ner mot bröstet som en förtvivlad, dödsdömd kvinna. Joe stirrar förfärat på henne. Cathy blundar. "Jag hamnar i fängelse", säger Frannie med en röst så låg att Joe får anstränga sig för att höra henne.
    Han ser på Frannie. Sedan på kroppen.
    Han vet att mannen är död. Men det han inte riktigt har insett förrän nu är att det betyder att hans syster har ett liv på sitt samvete.

söndag 31 juli 2022

En smakebit på søndag - Gränslös

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Gränslös av Jørn Lier Horst, som är den sextonde boken i serien om William Wisting. Av någon anledning trodde jag att den förra boken i serien, Ärende 1569, skulle bli den sista och det gjorde mig ledsen, dels för att det är en av mina favoritserier och dels för att jag inte tyckte att den var riktigt lika bra som de tidigare böckerna i serien. (Min recension av den boken finns här). 

Så döm om min förvåning när det plötsligt dök upp en ny bok i serien! Eller "plötsligt" förresten; den har funnits på norska i nästan ett år, det är bara jag som varit ouppmärksam. Men glad blev jag i vilket fall.

I Gränslös får William Wisting ett mail från en kvinna från Australien som heter Michelle Norris. Hon berättar att hon driver ett internetforum där privatpersoner tillsammans försöker lösa mordet på Michelles vän Ruby Thompson; Ruby var en australiensisk backpacker vars resa genom Europa fick ett abrupt avslut när hon hittades mördad på en strand i Spanien för åtta månader sedan. En av medlemmarna i forumet, en anonym kvinna som kallar sig Astria, har sagt att hon kan ha upptäckt något viktigt i bildmaterialet från fallet, men sedan blir det helt tyst från henne. Michelle är orolig att Astria kan ha råkat illa ut, men det enda hon vet om henne är att hon kommer från Norge.

Line rörde sig bakåt längs tidslinjen. En bild var tagen från instrumentbrädan i en bil. Ruby Thompson gick ensam på trottoaren. Före den fanns ett foto av en främmande kvinna med barnvagn i en båthamn. Hon log mot fotografen. Bakom henne gick Ruby Thompson i sällskap med två unga män. Jarod Denham och Mathis Leroux. Det fanns också en bild av en kaffekiosk på hjul där Ruby kommit med i bakgrunden. Sedan var de tillbaka vid bilderna från strandjippot. 
    "Hon finns säkert också med på några bilder", sa Line. "Astria, menar jag. Hon var ju där under påsken. Det finns sexton bilder av Ruby Thompson. Om Astria befann sig utomhus den dagen vore det konstigt om hon inte också råkade hamna på någon av bilderna."
    Wisting nickade.
    "Antagligen", sa han och lät blicken löpa över ansiktena på skärmen. "Mördaren också", lade han till.

fredag 1 juli 2022

Fem en fredag v. 26

Hej och glad fredag! Nu känns det faktiskt som att jag har gått på semester på riktigt. Min intensivkurs är genomförd; Riskettan och halkbanan gick jättebra (jag var nervös för halkbanan, helt i onödan för det var ju jätteroligt?), körlektionerna gick jättedåligt först men sedan bytte jag till automat och då gick det genast mycket bättre. Tyvärr innebär det att vi måste byta bil, för den som jag och mamma äger gemensamt är en manuell, men hellre det än att det inte blir något körkort alls tänker jag. Jag har även skrivit och fått godkänt på teoriprovet, så nu kanske jag faktiskt hinner läsa något som inte är körkortsteori, haha!

Resan till Dalarna var supertrevlig; det var så roligt att få återse både vänner som jag träffat nyligen och sådana som jag inte träffat på flera år. Jag åkte ner på midsommarafton, och då hade min kompis som jag skulle bo hos ordnat en grillfest på kvällen. Det blev väldigt lyckat, och eftersom nästan alla som var där också skulle på bröllopet på midsommardagen blev det nästan som en liten förfest. Bröllopet var fantastiskt vackert, och jag är så glad för brudparets skull att det äntligen blev av, för de har varit tvungna att ställa in flera gånger på grund av pandemin.

Men nu är jag i alla fall hemma igen och det är fredag, vilket innebär att det är dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Konsekvens. 

Vad skulle hända om du försov dig?
Det beror lite på hur mycket jag försov mig. Jag bor så nära mitt jobb, så om jag bara försov mig litegrann skulle jag nog kanske hinna i tid ändå. Försov jag mig mycket skulle jag inte komma i tid till första lektionen, och då skulle någon strax ringa och leta efter mig. 

Vad skulle du gör om du vinner storvinsten?
Just nu skulle jag köpa en bil i första hand, för det måste jag ju som sagt göra snart ändå. Beroende på hur stor storvinsten var kanske jag skulle köpa en liten stuga till mamma, för det är typ hennes största önskan i livet. Och sen skulle jag spara resten.

Vad gör du om du missar bussen?
Här i stan går det väldigt få bussar, men om jag nu skulle behöva åka buss och missade skulle jag väl antingen få vänta på nästa eller försöka få tag på någon som kunde skjutsa mig istället.

Om du skulle låsa dig ute, vem kan släppa in dig?
Mamma har nyckel hem till mig (och jag till henne) och vi bor grannar, så det är snart gjort att gå över till henne och hämta nyckeln. Om hon är hemma förstås, annars blir det värre! 

Vad skulle hända om du fick strömavbrott?
Inte så värst mycket, tror jag. Den här årstiden är det ju så ljust nästan dygnet runt, så just det vore inget större problem. Värre vore det med värmen, utan ström kan man ju inte ha fläkten på! Blir det strömavbrott länge skulle jag väl börja oroa mig för kylskåpet och frysen också, förstås.

fredag 17 juni 2022

Fem en fredag v. 24

Hej och glad fredag! Och jag är verkligen glad idag, för nu har jag äntligen semester. Det behövs verkligen; det här läsåret har varit otroligt utmanande. 

Men jag får inte slappa till för mycket, för det är bråda dagar för mig just nu. På måndag börjar intensivkursen som jag har bokat; det blir elva körlektioner plus riskettan och halkbanan på fyra dagar. Det brukar vara fördelat på fem dagar, men de har stängt på fredagen eftersom det är midsommar, så det blir ännu intensivare än vanligt. På midsommarafton ska jag åka till Dalarna, för på midsommardagen ska jag gå på bröllop där nere. Och sen blir det snabbt hem igen, för på tisdagen ska jag skriva teoriprovet. Jag får väl plugga på tåget, tänker jag.

Men nu är det i alla fall fredag, och då är det dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Antingen eller.

Äter du hellre pinnglass än mjukglass?
Jag älskar alla sorters glass, men måste jag välja blir det nog mjukglass. Det känns lite lyxigare, och jag äter det inte lika ofta.

Väljer du en fysisk bok eller ljudbok?
Ni som följer mig vet säkert att jag läser alla sorters böcker; fysiska böcker, e-böcker och ljudböcker. Men ska jag välja mellan just dessa två blir det nog en fysisk bok.

Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren?
Jag älskar sommaren, men jag föredrar nog ändå att vara för kall på vintern. Då kan man ju i alla fall klä på sig mer, värma sig med filtar och någon varm dryck. Att det är för varmt kan man ju liksom inte göra något åt på samma sätt, och jag brukar må dåligt när det blir för varmt. Jag får ont i huvudet och ibland mår jag illa också.

Bada i pool eller hänga på strand?
Återigen älskar jag båda, men jag måste nog välja poolen. Jag tycker det är så jobbigt att få sand överallt, och det slipper man ju oftast när man badar i pool.

Vakna till solsken eller somna till regn?
Somna till regn! Det är så mysigt att lyssna på regnet när man ska sova, och jag gillar inte alls att vakna i solsken. Jag har både persienner och mörkläggningsgardiner i sovrummet just för att jag ska få slippa det, haha!

onsdag 15 juni 2022

Veckans kulturfråga v. 24

Juni är ju som många säkert vet den internationella Pride-månaden, till minne av Stonewallupproret i juni 1969. 

Därför lyfter många förstås fram HBTQ+-litteratur just nu, och även den här veckans kulturfråga följer temat:

Vilka kulturella verk med hbtq+-tema vill du lyfta fram?

Här blev det svårt att välja; det finns ju så många verk som förtjänar uppmärksamhet! För att göra urvalet lite lättare har jag i alla fall valt att begränsa mig till böcker, och jag har försökt välja ut några böcker om karaktärer som representerar olika delar av det enorma HBTQ+-spektrat. 

The Charm Offensive av Alison Cochrun
Charlie och Dev träffas på inspelningen av den Bachelor-inspirerade dokusåpan Ever After. Charlie är den eftertraktade ungkarlen som ska försöka hitta kärleken framför kamerorna, och Dev är en av programmets producenter som får uppdraget att ta hand om Charlie under inspelningen. En mysig lite romkom-aktig bok som också hyser ett stort allvar; utöver temat sexualitet behandlas också psykisk ohälsa på ett mycket bra sätt. 

Stay Gold av Tobly McSmith
Boken handlar om Pony och Georgia som träffas när Pony börjar på Georgias skola. Georgia har efter ett jobbigt uppbrott bestämt sig för att inte dejta under sitt sista år på skolan, och Pony är fast besluten att ingen på den nya skolan ska få veta att han är trans. Att de genast fattar tycke för varandra komplicerar saker och ting.

Check, Please! av Ngozi Ukazu
Det pratas (med rätta!) mycket om Heartstopper just nu, och då vill jag tipsa om en annan serieroman med HBTQ-tema. Check, Please! handlar om Eric Bittle, även kallad Bitty, en homosexuell konståkare, hockeyspelare och bagare som flyttar från Georgia i södra USA till Massachusetts för att gå på college, och även spela i sin nya skolas hockeylag. Även här behandlas psykisk ohälsa på ett bra sätt. 

Check, Please! finns i två volymer, nummer 1 som heter #Hockey och nummer 2 som heter Sticks & Scones. Den finns även helt gratis som webcomic här.

Den skotska deckarförfattaren Val McDermid är själv lesbisk och HBTQ+-personer förekommer ofta i hennes böcker. Min favorit är karaktären Paula McIntyre i serien om Tony Hill och Carol Jordan. I början av serien förekommer Paula bara då och då, men blir i de senare böckerna en av de viktigaste karaktärerna.

Loveless av Alice Oseman
Slutligen vill jag tipsa om en bok som jag själv faktiskt inte har hunnit läsa än. Loveless, av samma författare som har skrivit Heartstopper, handlar om Georgia som börjar inse att hon nog är asexuell och aromantisk. Asexualitet är kanske en av delarna av HBTQ+-spektrat som det pratas minst om och som folk i allmänhet har sämst koll på, många har kanske aldrig ens hört ordet, och därför är ju böcker som Loveless så himla viktiga. Jag har hört många asexuella nämna just den här boken som en ögonöppnare för dem själva, och för vissa kan det ha varit första gången de sett sig själva representerade på det sättet. Så därför väljer jag att tipsa om den fast jag inte har läst den än. Jag ska läsa den, snart!

fredag 10 juni 2022

Fem en fredag v. 23

Hej och glad fredag! Och idag är jag verkligen så glad, men också helt utmattad. Vi hade skolavslutning på jobbet igår, så nu är äntligen det här läsåret snart över. Det har varit ett otroligt långt och utmanande läsår, men roligt också förstås! Vi lärare jobbar idag och tre dagar nästa vecka, och sen får vi också gå på ett välbehövligt sommarlov. 

Men idag är det hur som helst fredag, och då är det förstås dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Bäst.

Vilken har varit din bästa semester?
När jag var 18 fick jag en resa till London i present av min mamma. Det var hon, jag och min lillebror som åkte, och det var fantastiskt roligt. Jag har varit i London flera gånger till sedan dess, men den där första resan var förstås speciell. 

Vilken tycker du är den bästa månaden?
Definitivt juni, så jag är förstås lycklig nu. Jag tycker det är den vackraste månaden; det är så grönt och ljuset är otroligt, det är varmt men inte sådär olidligt som det ofta kan bli i juli. Plus skolavslutningen och att sommarlovet börjar förstås.

Vad är nummer 1 i ditt liv?
Familj och vänner förstås. Men mitt jobb, djur, läsning och andra fritidsintressen är också mycket viktiga saker i mitt liv.

När tävlade du senast, och i vad?
Jag tror jag nämnde Escape Room i den senaste Fem en fredag som jag deltog i? Vi gjorde alltså en sån på min kompis möhippa i början av maj, och det var jätteroligt. Man hade en timme på sig, och vi klarade av det med sju minuter till godo. Det är ju många som inte löser det alls, så vi var nöjda!

Vad är det bästa med livet just nu?
Det är så mycket roligt som händer! Som sagt var det skolavslutning igår och den var så himla fin. Så roligt att vi kan ha en "riktig" skolavslutning igen, efter två år med pandemianpassade varianter. På måndag fyller jag år, och det är ju kul fast jag inte har några särskilda planer. I midsommar ska jag åka till Dalarna och gå på bröllop, och det ser jag verkligen fram emot. Vi har tänkt åka på semester en sväng någon gång nu i sommar också; vi ska hälsa på släkten och sen även åka till Stockholm en sväng tänkte vi. Och så ska jag äntligen ta körkort! Jag har bokat en intensivkurs om ett par veckor, och det ska bli jättespännande. Jag talar om det redan nu, så att jag får lite press på mig att faktiskt klara av det, haha!

fredag 27 maj 2022

Fem en fredag v. 21

Hej och glad fredag! Vissa kanske jobbar idag fast det var röd dag igår, men jag är ledig idag också och det är så skönt! 

Jag unnar mig att vara helt och hållet ledig de här dagarna, vilket inte är alla lärare förunnat. Detta är en stressig tid för oss; på min skola har vi två veckor kvar till skolavslutning, men betygen sätts redan på tisdag så det är många som har mycket att stå i just nu. Jag lyckades rätta undan nästan allt i veckan, så jag har bara litegrann kvar att göra på måndag, och det känns skönt att slippa stressa.

Men nu är det i alla fall fredag, och då är det dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Gott och blandat.

När var du senast helt offline?
För några veckor sedan anordnade jag och mitt kompisgäng en möhippa för en kompis som ska gifta sig i midsommar. En av aktiviteterna vi gjorde var ett Escape Room, och där fick man inte ha med sig någon elektronik in eftersom man då kan fuska. 

Vad skulle du klä ut dig till vid en maskerad?
När vi firade Halloween på jobbet i höstas var jag Ursula från Den lilla sjöjungfrun. Nästa gång funderar jag på Cruella de Vil. 

Vilka två val behövde du senast välja mellan?
Om jag skulle kliva upp i morse och städa innan jag duschade, som jag brukar göra när jag är ledig, eller om jag skulle ta städningen senare idag. Men jag har lite huvudvärk just nu, så städningen får vänta till senare.

Vad gjorde du senast i skogen?
Det var nog när vi hade friluftsdag på jobbet.

Vilken aktivitet gör du helst ensam?
Jag vet inte riktigt om det räknas som en aktivitet, snarare ett tillstånd kanske, men jag är helst ensam när jag är sjuk. Då vill jag inte att någon ska vara där och ta hand om mig eller ens hålla mig sällskap, jag vill verkligen bara vara ifred. 

onsdag 18 maj 2022

Veckans kulturfråga v. 20

Säkert har ingen missat att Eurovision var i helgen, oavsett om man tittade eller inte. Jag är ett stort Eurovisionfan sedan många år, och såg naturligtvis båda semifinalerna och finalen i lördags. 

Ukrainas bidrag var ingen superfavorit hos mig, men nog tyckte jag att det var rätt att de vann ändå. Det var en bra låt och ett väl genomfört framträdande, och jag tyckte det var fint på något sätt att det var tittarrösterna som avgjorde. 

Jag har redan hunnit bråka med folk på sociala medier som inte tycker att Eurovision ska vara politiskt. Jag tycker det är en lite lustig inställning, faktiskt. Eurovision har ju liksom alltid varit politiskt, oavsett vad de själva påstår. Är det en slump att Grekland och Cypern alltid röstar på varandra? Eller Spanien och Portugal? Eller att vi i de nordiska länderna blir så sjukt kränkta om vi inte får poäng av varandra? Att vi röstar politiskt är liksom inget nytt alls, och personligen gör det mig inget att det är så. Just i år kändes det som ett viktigt ställningstagande.

Men det där var ett sidospår. Det jag skulle komma till var att Enligt O hämtat inspiration från Eurovision till Veckans kulturfråga, som lyder:

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Irland är som många känner till det enda land som vunnit Eurovision fler gånger än Sverige, men de hade sina glansdagar på 80- och 90-talen. Jag är själv för ung för att minnas det, men nog är det en bedrift att vinna tre år på raken? Och nog sjunger jag med i Johnny Logans Hold Me Now när jag råkar höra den någonstans. Den håller än!

Hur som helst, så läste jag faktiskt ganska många böcker av just irländska författare under 2021. The Impostor av L.J. Ross var tyvärr ingen höjdare alls, även om jag tyckte om miljöbeskrivningarna. Men däremot tyckte jag riktigt bra om Six Wicked Reasons av Jo Spain, och jag har sedermera köpt ett par böcker till av henne som jag inte har hunnit läsa än.

Min favorit dock, är Catherine Ryan Howard. Jag läste min första bok av henne i augusti i fjol. Den heter The Nothing Man, och jag tyckte den var fantastiskt bra. Efter det läste jag två böcker till av henne innan året var slut, nämligen The Liar's Girl och 56 Days. Även de var riktigt, riktigt bra, och hon har skrivit några fler böcker också som jag planerar att läsa inom kort. Jag följer även henne på Instagram, och det var hon som inspirerade mig att börja bygga Lego.

fredag 13 maj 2022

The Appeal av Janice Hallett

Titel
The Appeal av Janice Hallett

Var fick jag tag på boken?
Svenska Amazon. Försöker att inte handla där så mycket, men ibland har Bokus och Adlibris så otroligt lång leveranstid på böcker på engelska.
    
Vad handlar den om?
I den lilla engelska staden Lockwood finns The Grange, en populär country club. Klubben ägs av Martin och Helen Hayward, ett inflytelserikt par i 60-årsåldern som på fritiden även driver en amatörteatergrupp. Just när teatergruppen ska börja öva inför sommarens pjäs, meddelar paret Hayward att deras älskade barnbarn, 2-åriga Poppy, har drabbats av en ovanlig form av hjärncancer. Flickans läkare rekommenderar en ny experimentell behandling, en medicin som ännu inte är godkänd i Storbritannien. Att importera medicinen från USA kommer att kosta 250 000 pund, som familjen alltså måste betala själva.

Det lilla samhället sluter förstås upp runt familjen Hayward, och en insamling dras igång. Alla är fast beslutna att få in de pengar som behövs för att rädda lilla Poppys liv. Men något går fel. Någon blir mördad. Någon annan hamnar i fängelse för mordet. Och en advokat är övertygad om att fel person sitter inlåst. I korrespondensen mellan alla de inblandade har han hittat något som han menar visar vad som egentligen har hänt, och han ber därför två juridikstudenter gå igenom all dokumentation för att se om de kommer till samma slutsats som han själv gjort.

Historien berättas helt och hållet genom denna korrespondens. Det är mail, brev, sms, chattmeddelanden och affischer, och däremellan de två studenternas meddelanden till varandra där de diskuterar vad de (och läsaren) har läst. Vad som genast står klart är att alla inblandade har sina egna hemligheter.

Vad tyckte jag?
Jag var lite tveksam till den här boken först. Eftersom den bara består av mail och andra meddelanden undrade jag om den verkligen skulle lyckas hålla mitt intresse; jag blir ju så lätt uttråkad om det går för långsamt. Och sen tänkte jag också att det kanske skulle vara svårt att hålla reda på alla de inblandade karaktärerna.

Jag hade absolut inte behövt oroa mig. Inledningvis handlar boken visserligen främst om teatergruppens pjäs och insamlingen för att hjälpa Poppy, men där finns tillräckligt mycket som är intressant och spännande redan från början och jag sögs in i boken direkt. 

Att hålla reda på karaktärerna var heller inte ett problem. Eftersom man får lära känna dem endast genom det de skriver till varandra får man veta väldigt lite om hur de ser ut och så, men författaren har verkligen lyckats ge alla karaktärer en egen, unik "röst" som gör att alla känns som separata individer. För att ytterligare underlätta finns i början av boken en lista över de allra flesta inblandade personerna och hur de känner eller är släkt med varandra. Ju längre jag kom i boken, desto mer sällan behöver jag konsultera listan.

Det här är verkligen en pusseldeckare. Som läsare får man så mycket information, och säkert är en del av det viktigt men man vet inte vad förrän senare. Man kan liksom inte låta blir att klura och fundera medan man läser. Betyder det där något? Varför sa den där personen en sak till en person och en helt annan sak till en annan? Boken påminner mig lite om Morden i Midsomer, eller Miss Marple (som ju båda var böcker först, fast jag endast sett serierna). Det är en liten engelsk stad, med karaktärer som verkar så himla propra, men under ytan har alla hemligheter, folk ljuger för varandra till höger och vänster, och det skvallras friskt. Sånt gillar jag!

Jag har sett några recensenter som tyckt att mysteriet var för lätt att lista ut. Det håller jag inte med om; jag tyckte att det var alldeles lagom svårt. Vissa saker räknade jag ut, andra saker kom som en överraskning, och det kändes väl avvägt. Det känns också som att det faktiskt är meningen att man ska kunna räkna ut några saker på egen hand, som att man liksom löser gåtan tillsammans med de två juridikstudenterna.

Kort sagt tycker jag att Janice Hallett har skrivit en riktigt bra bok, med ett spännande upplägg som i det här fallet verkligen fungerar. Jag rekommenderar den verkligen till den som gillar en karaktärsdriven pusseldeckare.

Läst: Maj 2022

Betyg: 5/5

Bokpost från Bookie!

Jag har varit med i bokprenumerationstjänsten Bookie i drygt ett år nu, och köpt ett gäng spännande böcker därifrån. Nu har jag fått hem de böcker jag valde den här månaden. 


Sarek av Ulf Kvensler var en av de böcker som fanns att välja i maj, och den verkade ju jättespännande så då valde jag den. 

Både Rebell av Rahaf Mohammed och Städerskan av Nita Prose var egentligen med bland aprils böcker, men just då tilltalade ingen av böckerna mig så i april valde jag ingen bok alls. Men sedan har jag hört mer om båda de böckerna och blev riktigt intresserad, så när jag beställde Sarek nu i maj så passade jag på att slänga med Rebell och Städerskan på samma gång. Det är en praktisk grej med Bookie; så länge de tidigare böckerna finns kvar i lager kan man alltid välja dem utöver eller istället för den aktuella månadens böcker.

Jag har redan börjat läsa Rebell och tycker den verkar riktigt bra hittills. 

onsdag 4 maj 2022

Veckans kulturfråga v. 18

Omröstningen till Årets bok 2022, det pris som utdelas av Bonniers Bokklubbar, är igång. Igår avslöjades nomineringarna, och den som vill delta i omröstningen kan göra det här.

De böcker som nominerats är:

Allt vi inte sa av Sara Osman

Dit du går, går jag av Lina Nordquist

I dina händer av Malin Persson Giolito

Räkna hjärtslag av Katarina Widholm

Sarek av Ulf Kvensler

Sista sommaren av Eleonore Holmgren

Skilsmässan av Moa Herngren

Sly av Sara Strömberg

Sångfåglar av Christy Lefteri

Vattnets sötma av Nathan Harris

Äpplet faller inte av Liane Moriarty

När vargarna kom av Charlotte McConaghy

---

Detta handlar veckans kulturfråga om. Frågan är tvådelad, och lyder:

Vilka av de böcker som nominerats har du läst och vilka vill du läsa?

Sjukt nog har jag inte läst en enda av årets nominerade böcker! Förstår inte riktigt hur det har gått till.

Dock finns det flera böcker på listan som jag är intresserad av. Äpplet faller inte valde jag i min Bookie-prenumeration i mars, så den står hemma i hyllan och väntar på att bli läst. 

Jag tycker även att Dit du går, går jag och Räkna hjärtslag verkar intressanta. Sångfåglar hade jag inte ens hört talas om förrän jag såg listan med nomineringar, men den verkar spännande den också. 

Bland maj månads Bookie-böcker finns Sarek med och först valde jag bort den, och de andra utvalda böckerna också faktiskt; jag tänkte gå tillbaka och välja en bok som fanns med förra månaden istället. Men de senaste dagarna har jag läst mer om Sarek och nu funderar jag på att välja den ändå, för den verkar faktiskt riktigt spännande.


Vilka böcker saknar du på listan?

Faktiskt så kan jag inte komma på någon! Jag har läst väldigt många bra böcker det senaste året, men de är alla antingen för gamla (ett kriterium är ju att de ska ha publicerats mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022), eller så passar de inte in av andra anledningar.

tisdag 3 maj 2022

Tisdagstrio v. 18

Temat för veckans tisdagstrio är "maj", och tanken är att man ska tipsa om en bok på varje bokstav i månadens namn.

Det blev faktiskt ganska svårt, för det fanns ju så otroligt många alternativ att välja mellan! Till slut valde jag två böcker som jag har läst, och en som jag vill läsa.

My Daddy is a Hero av Lena Derhally
I My Daddy is a Hero berättar psykoterapeuten Lena Derhally om Wattsfallet, som blivit ett av senare års mest välkända mordfall. I augusti 2018 mördar den till synes perfekte mannen, maken och pappan Chris Watts sin gravida fru Shanann och deras två små döttrar, Bella och Celeste. Motivet? Han har träffat en ny kvinna och vill hellre leva med henne.

Jag läste My Daddy is a Hero förra året och tyckte den var mycket bra. Den ger en bra genomgång av fallet som är intressant oavsett om man känner till fallet sedan innan eller inte. Jag tycker också att Derhally i egenskap av sitt yrke gör en mycket intressant analys av Chris Watts som person. 

Jag har skrivit en längre, mer utförlig recension av boken här. Det finns även en Netflixdokumentär om fallet som heter American Murder: The Family Next Door. Jag tyckte den var sådär; boken är bättre!

A Noise Downstairs av Linwood Barclay
Efter en traumatisk händelse lider collegeprofessorn Paul Davis av PTSD och depression. Hans fru köper en antik skrivmaskin åt honom i present; hon hoppas att det ska uppmuntra honom att komma igång med den där romanen han alltid tänkt skriva. Tyvärr blir skrivmaskinen i sig ett problem. Paul hör den skriva av sig själv på nätterna, och han blir mer och mer övertygad om att den är besatt, och kanske även på något sätt kopplad till den traumatiska händelse han varit med om. Men Paul är den enda som hör ljuden som kommer från nedervåningen, och hans fru börjar oroa sig för att han håller på att tappa förståndet helt och hållet.

Jag har tidigare läst en bok av Linwood Barclay, och den tyckte jag tyvärr inte alls om. Men sedan har jag hört så mycket bra om honom, så jag tänker att jag ska ge honom åtminstone en chans till. A Noise Downstairs köpte jag till min Kindle när den var superbillig för ett tag sedan (Amazon har ofta deals på Kindleböcker, och då kan de kosta en eller ett par dollar), men jag har inte hunnit läsa den än.

Journey to the River Sea av Eva Ibbotson (Resan till River Sea i svensk översättning)
Året är 1910, och föräldralösa Maia får veta att hon har avslägsna släktingar i Brasilien som är villiga att ta hand om henne. Det blir ett fantastiskt äventyr: först den långa resan med båt över Atlanten tillsammans med guvernanten Miss Minton, och sedan det nya livet i Amazonas med den hemska familjen Carter, barnskådespelaren Clovis, och en mystisk pojke som verkar bo ute i djungeln... 

Jag läste Resan till River Sea för första gången när jag var i 12-årsåldern, och det blev redan från början en av mina favoritböcker. Sedermera har jag läst flera andra böcker av Eva Ibbotson, men detta är alltjämt min favorit. Idag äger jag tre exemplar av boken: det där första som jag fick på svenska, ett engelskt exemplar, och den illustrerade utgåvan som släpptes i samband med att boken fyllde 20 år förra året. 

söndag 1 maj 2022

En smakebit på søndag - Vem har sagt något om kärlek?

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Om ett par veckor ska jag och de andra svensklärarna på mitt jobb ha bokcirkel; vi läser varsin ungdomsbok som vi ska presentera för varandra och diskutera, och vi hoppas förstås kunna använda böckerna vi läst i vår undervisning sedan. Jag valde Vem har sagt något om kärlek?: att bryta sig fri från hedersförtryck av Elaf Ali, så den håller jag på att läsa nu.

Boken är självbiografisk. Elaf Ali berättar om sin egen uppväxt i en familj som lever efter hedersnormer, hur hon från tio års ålder utsätts för förtryck av de som står henne närmast. Författarens egen berättelse varvas med fakta om hedersnormer och hedersförtryck, samt intervjuer med några av Elafs familjemedlemmar.

Från vår balkong ser man fritidsgården Ponderosa, där man bland annat kan spela biljard och pingis eller bara hänga. Utanför finns det en tennisplan. Josef och Malik går ofta dit och spelar. Hade jag varit kille hade jag fått följa med, men nu får jag istället trängas med vår stora parabol på balkongen och titta på medan de spelar och har roligt.
    Att jag fått mens innebär att jag inte får göra något på fritiden eller ha en hobby utanför hemmet. Efter skolan måste jag gå direkt hem och göra läxan, sedan plugga lite extra för att ligga steget före alla andra. Flera gånger ringer grannbarnen på och frågar efter mig, de undrar väl vad som har hänt. Varför jag inte får gå ut längre. Mamma och pappa svarar att jag är upptagen eller inte hemma. Den enda kompis min pappa godkänner är Ester. Det beror på att hennes mamma är läkare och bryr sig lika mycket om skolresultaten som pappa. Men den främsta anledningen är att Esters pappa är död, vilket innebär att det inte finns en främmande man under samma tak när jag är hemma hos dem. Det är ett krav pappa har om jag ska någonstans.

söndag 24 april 2022

En smakebit på søndag - The Axeman's Jazz

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Axeman's Jazz av Ray Celestin (Yxmannen i svensk översättning), som är den första boken i serien The City Blues Quartet. 

Året är 1919, och i New Orleans härjar en brutal seriemördare. Av pressen har han fått namnet The Axeman eftersom han tar sig in i offrens hem sent på natten, hugger ihjäl dem med en yxa, och sedan försvinner osedd i mörkret.

Tre personer försöker på varsitt håll hitta mördaren. Det är Michael Talbot, den polis som ansvarar för utredningen och vet att han kommer få skulden om mördaren kommer undan. Det är Luca D'Andrea, Michaels före detta chef som avtjänat ett flerårigt fängelsestraff efter att Michael avslöjat att Luca var korrupt. Lucas gamla maffiakontakter har sina egna anledningar att vilja se fallet löst, och de vill att Luca ska ordna det åt dem. Och så är det Ida, som egentligen vill bli polis men på grund av sitt kön och sin hudfärg har fått nöja sig med ett sekreterarjobb hos detektivbyrån Pinkertons. När hon hittar en ledtråd i seriemördarfallet ber hon en gammal barndomskamrat, en viss Louis Armstrong, om hjälp.

Boken är i huvudsak fiktiv, men har baserats på verkliga händelser. Seriemördaren som kallades The Axeman of New Orleans har nämligen funnits på riktigt, och hans identitet är än idag okänd. Boktiteln The Axeman's Jazz kommer från ett brev som skickades till pressen och anses ha skrivits av mördaren. I brevet påstod brevskrivaren att han planerade att slå till ett visst datum och klockslag, men eftersom han tyckte så väldigt mycket om jazzmusik lovade han att skona alla hem där ett jazzband var i full sving vid det aktuella klockslaget. Brevet ledde till total hysteri, den natten spelades jazz överallt i New Orleans, och inget mord skedde.

----

'The neighbors saw nothing unusual,' continued Dawson, 'no one arriving; no one leaving; no screams or shouts; no noise of a break-in.'
    'Means of entry?'
    'No clues whatsoever as to how he got in, or left. And here's the kicker, sir - the room was locked from the inside when the bodies were discovered.'
    The killer had a habit of leaving rooms that way. Either he exited from windows which slid closed after him, or he picked locks shut from the outside after he'd finished. These explanations hadn't stopped the press from painting the Axeman as some kind of supernatural being with the ability to float through walls. New Orleans was a superstitious place at the best of times, and now a sizeable portion of the city believed they were under attack by some form of demon.

fredag 22 april 2022

Fem en fredag v. 16

Hej, och glad fredag! Jag har varit ledig den här veckan eftersom det är påsklov här, och det har varit så skönt. Helt fantastiskt väder har vi haft också. 

Men nu är det som sagt fredag, och det är därmed dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Ysch.

När blev du senast störd av ljud?
Hyresvärden håller på att renovera tre olika lägenheter i mitt hus, så det borras och bankas en hel del just nu. Men det stör mig egentligen inte så jättemycket; jag är inte så känslig för såna ljud och det är ju dessutom mest på dagtid när jag oftast inte är hemma. 

När senast höll du något hemligt?
Det var nog julklapparna, tror jag.

Vad är den längsta period du inte pratat?
När jag gick på högskolan bodde jag ensam, och då hade vi ibland perioder med mycket självstudier och inte så mycket föreläsningar. Då kunde det hända att jag inte träffade eller pratade med någon annan människa på flera dagar. 

När är du som mest högljudd?
Förmodligen när jag och kompisarna sitter och pratar. Vi bor långt ifrån varandra så vi träffas inte så ofta längre, men jösses vad tjattrigt det kan bli när vi väl träffas!

Vilket ljud ger dig mest obehag?
Ni vet sådana där tjocka, glansiga boksidor? Såna som det brukar vara i läroböcker och sånt? Mitt absolut värsta ljud är när någon skrapar sina naglar mot sådant papper. Det uppstår liksom ett gnisselljud som bara skär i mina öron. Min mattelärare på högstadiet hade långa naglar, och varje gång jag behövde hjälp kom hon och pekade i min mattebok och skrapade nageln mot boksidan, och det var fruktansvärt. Jag tyckte jättemycket om henne i övrigt, men alltså det där ljudet! Jag ryser bara jag tänker på det.

söndag 17 april 2022

En smakebit på søndag - None Shall Sleep

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag None Shall Sleep av Ellie Marney. Boken utspelar sig 1982 och handlar om 18-åringarna Emma Lewis och Travis Bell, som båda rekryterats av FBI i syfte att hjälpa dem att intervjua tonåriga seriemördare. FBI bedriver vid den här tiden ett projekt som går ut på att intervjua dömda seriemördare, i hopp om att få information om hur seriemördare fungerar som kan hjälpa dem att fånga aktiva mördare. De upptäcker dock att de yngre seriemördarna är svårare att intervjua än de vuxna; de vill helt enkelt inte prata med de medelålders FBI-agenter som försöker intervjua dem. Det är då man kommer på idén att låta dem intervjuas av andra ungdomar istället, med tanken att de kanske kommer vara mer benägna att prata med personer i sin egen ålder.

Emma och Travis har trots sin unga ålder redan erfarenhet inom området. Emma blev bortförd av en seriemördare några år tidigare men överlevde, och Travis pappa som var polis dödades under ett ingripande mot en seriemördare. Tanken är att de endast ska intervjua redan dömda och inspärrade mördare, men när de intervjuar den ökände tonårige seriemördaren Simon Gutmunsson och han visar sig ha information angående ett aktivt fall, dras Emma och Travis in i en pågående utredning.

Bell thinks he can endure just about anything so long as it's not a woman suffering.
    He remembers his uncle Luther - who wasn't really his uncle but had been his father's partner since basic training - coming to the house to tell Rosa Bell that her husband was dead. She made a long, low, ululating moan as she collapsed in the doorway. Travis could hardly comprehend his own pain, and here was his mother's: no high, dramatic screams, just bone-deep groans, pain felt in the dark, hollow well of the body. It chilled and wrenched him by turns.
    His sisters shambled around for weeks, blank-eyed and dry-lipped. He was supposed to be there for them, but their suffering made him feel picked clean. It made him want to punch a wall.
    He has a similar feeling of helplessness now as he stands outside the door of the women's bathroom in the foyer of St. Elizabeths, listening to Lewis dry-retch following her interview with Gutmunsson.
    "Fuck this," he mutters. He turns and knocks twice on the wood in warning. "Lewis, I'm coming in."
    Her voice is threadbare. "All right."
    The bathroom is full of old-fashioned tile and fixtures, spacious and echoey. They're the only people in there. Emma flushes the toilet she's been leaning over and leaves the stall. She washes her mouth at the handbasin, swilling and spitting out water.
    "I'm okay." She looks more wan than he's ever seen her. He reminds himself he's only known her a week. It's battlefield camaraderie, this feeling like they've been friends for years.

tisdag 12 april 2022

Tisdagstrio v. 15


Temat för veckans Tisdagstrio är "djur på omslaget".

Jag valde böcker som jag redan äger, och det blev två böcker med fåglar på och en med en hund. Vilket är lite lustigt, för just fåglar är jag inte alls särskilt förtjust i trots att jag annars älskar djur.

Och så var de bara en av Agatha Christie
På årets bokrea fanns ett helt gäng av Bookmark Förlags nyutgivna Agatha Christie-böcker, och då var jag ju tvungen att köpa dem för jag tycker att de är så himla fina! Jag har läst några av Christies böcker tidigare, men inte just denna.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Brinn mig en sol var en av mina favoritböcker 2021; jag brukar inte rangordna dem men denna var åtminstone topp 5. Det är en sån där bok som jag bara inte kan hålla tyst om hur mycket jag gillar. Jag tipsar folk hej vilt, som om inte precis hela Sveriges befolkning redan har hört talas om den. Nu såg jag att den ska komma på engelska i början av 2023 (med titeln Blaze Me a Sun), och jag funderar faktiskt på att läsa om den på engelska då. Jag är ju lärare i både engelska och svenska, och översättning mellan språken (åt båda hållen) intresserar mig jättemycket.

De flesta känner nog igen James Herriot främst från den gamla TV-serien I vår herres hage, men inte jag. Jag såg aldrig serien (dock har jag sett nyinspelningen med stor behållning), men när jag var i 11-årsåldern läste jag hans bok Hundhistorier för första gången. Jag älskar hundar mer än något annat djur, och den här boken har verkligen stannat kvar hos mig ända sedan dess.

söndag 10 april 2022

En smakebit på søndag - Every Last Fear

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Förra söndagen tipsade jag om The Night Shift av Alex Finlay, som jag sedermera har läst ut och verkligen gillade. Därför läser jag nu Every Last Fear av samma författare. De två böckerna utspelar sig i samma universum; Every Last Fear är egentligen skriven före The Night Shift men den utspelar sig efter, så jag tycker inte att det spelar någon roll i vilken ordning man läser dem.

Every Last Fear handlar om Matt Pine och hans familj. Matts äldre bror Danny sitter i fängelse, dömd för mordet på sin flickvän. Fallet har fått stor uppmärksamhet på grund av en Netflix-dokumentär där filmskaparna hävdar att Danny är oskyldig, och det har tagit hårt på familjen. För att komma bort från allt bestämmer sig Matts föräldrar och yngre syskon för att åka på semester till Mexico, där alla fyra senare hittas döda på sitt hotellrum. Kvar blir Matt, som nu ensam måste resa till Mexico för att försöka få familjens kroppar utlämnade till USA. Samtidigt utreder de amerikanska myndigheterna om dödsfallen verkligen kan ha varit en olycka, som den mexikanska polisen påstår.


"What the hell's going on, Matty?"
    Matt swallowed, fighting the welling in his eyes, the fist in his throat. "There's been an accident."
    "Accident?" Danny said. "What accident? What are you-"
    "Dad and Mom. Maggie and Tommy. They were in Mexico for spring break. They're gone, Danny."
    "Gone?" Danny's voice was laced with fear and disbelief.
    "They think it was a gas leak. At their vacation rental," Matt continued.
    Danny placed his palms flat on the table and leaned back, as if he were distancing himself from Matt's words. The muscle in his brother's jaw pulsed. He started to speak, but it was as if the words had been ripped out of his throat.
    For the next ten minutes Matt watched as his older brother shattered into a million pieces, just as Matt had that morning.
    Eventually someone knocked on the door. The guard poked his head in.
    "We've gotta get you back," the guard said. "Say your goodbyes." The guard was about to shut the door again when he gave Danny a pointed look. "And get yourself straight."
    Danny wiped the tears away with his shirt. Matt realized that the guard was telling Danny to collect himself. It wasn't the kind of place to show weakness.