onsdag 18 maj 2022

Veckans kulturfråga v. 20

Säkert har ingen missat att Eurovision var i helgen, oavsett om man tittade eller inte. Jag är ett stort Eurovisionfan sedan många år, och såg naturligtvis båda semifinalerna och finalen i lördags. 

Ukrainas bidrag var ingen superfavorit hos mig, men nog tyckte jag att det var rätt att de vann ändå. Det var en bra låt och ett väl genomfört framträdande, och jag tyckte det var fint på något sätt att det var tittarrösterna som avgjorde. 

Jag har redan hunnit bråka med folk på sociala medier som inte tycker att Eurovision ska vara politiskt. Jag tycker det är en lite lustig inställning, faktiskt. Eurovision har ju liksom alltid varit politiskt, oavsett vad de själva påstår. Är det en slump att Grekland och Cypern alltid röstar på varandra? Eller Spanien och Portugal? Eller att vi i de nordiska länderna blir så sjukt kränkta om vi inte får poäng av varandra? Att vi röstar politiskt är liksom inget nytt alls, och personligen gör det mig inget att det är så. Just i år kändes det som ett viktigt ställningstagande.

Men det där var ett sidospår. Det jag skulle komma till var att Enligt O hämtat inspiration från Eurovision till Veckans kulturfråga, som lyder:

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Irland är som många känner till det enda land som vunnit Eurovision fler gånger än Sverige, men de hade sina glansdagar på 80- och 90-talen. Jag är själv för ung för att minnas det, men nog är det en bedrift att vinna tre år på raken? Och nog sjunger jag med i Johnny Logans Hold Me Now när jag råkar höra den någonstans. Den håller än!

Hur som helst, så läste jag faktiskt ganska många böcker av just irländska författare under 2021. The Impostor av L.J. Ross var tyvärr ingen höjdare alls, även om jag tyckte om miljöbeskrivningarna. Men däremot tyckte jag riktigt bra om Six Wicked Reasons av Jo Spain, och jag har sedermera köpt ett par böcker till av henne som jag inte har hunnit läsa än.

Min favorit dock, är Catherine Ryan Howard. Jag läste min första bok av henne i augusti i fjol. Den heter The Nothing Man, och jag tyckte den var fantastiskt bra. Efter det läste jag två böcker till av henne innan året var slut, nämligen The Liar's Girl och 56 Days. Även de var riktigt, riktigt bra, och hon har skrivit några fler böcker också som jag planerar att läsa inom kort. Jag följer även henne på Instagram, och det var hon som inspirerade mig att börja bygga Lego.

fredag 13 maj 2022

The Appeal av Janice Hallett

Titel
The Appeal av Janice Hallett

Var fick jag tag på boken?
Svenska Amazon. Försöker att inte handla där så mycket, men ibland har Bokus och Adlibris så otroligt lång leveranstid på böcker på engelska.
    
Vad handlar den om?
I den lilla engelska staden Lockwood finns The Grange, en populär country club. Klubben ägs av Martin och Helen Hayward, ett inflytelserikt par i 60-årsåldern som på fritiden även driver en amatörteatergrupp. Just när teatergruppen ska börja öva inför sommarens pjäs, meddelar paret Hayward att deras älskade barnbarn, 2-åriga Poppy, har drabbats av en ovanlig form av hjärncancer. Flickans läkare rekommenderar en ny experimentell behandling, en medicin som ännu inte är godkänd i Storbritannien. Att importera medicinen från USA kommer att kosta 250 000 pund, som familjen alltså måste betala själva.

Det lilla samhället sluter förstås upp runt familjen Hayward, och en insamling dras igång. Alla är fast beslutna att få in de pengar som behövs för att rädda lilla Poppys liv. Men något går fel. Någon blir mördad. Någon annan hamnar i fängelse för mordet. Och en advokat är övertygad om att fel person sitter inlåst. I korrespondensen mellan alla de inblandade har han hittat något som han menar visar vad som egentligen har hänt, och han ber därför två juridikstudenter gå igenom all dokumentation för att se om de kommer till samma slutsats som han själv gjort.

Historien berättas helt och hållet genom denna korrespondens. Det är mail, brev, sms, chattmeddelanden och affischer, och däremellan de två studenternas meddelanden till varandra där de diskuterar vad de (och läsaren) har läst. Vad som genast står klart är att alla inblandade har sina egna hemligheter.

Vad tyckte jag?
Jag var lite tveksam till den här boken först. Eftersom den bara består av mail och andra meddelanden undrade jag om den verkligen skulle lyckas hålla mitt intresse; jag blir ju så lätt uttråkad om det går för långsamt. Och sen tänkte jag också att det kanske skulle vara svårt att hålla reda på alla de inblandade karaktärerna.

Jag hade absolut inte behövt oroa mig. Inledningvis handlar boken visserligen främst om teatergruppens pjäs och insamlingen för att hjälpa Poppy, men där finns tillräckligt mycket som är intressant och spännande redan från början och jag sögs in i boken direkt. 

Att hålla reda på karaktärerna var heller inte ett problem. Eftersom man får lära känna dem endast genom det de skriver till varandra får man veta väldigt lite om hur de ser ut och så, men författaren har verkligen lyckats ge alla karaktärer en egen, unik "röst" som gör att alla känns som separata individer. För att ytterligare underlätta finns i början av boken en lista över de allra flesta inblandade personerna och hur de känner eller är släkt med varandra. Ju längre jag kom i boken, desto mer sällan behöver jag konsultera listan.

Det här är verkligen en pusseldeckare. Som läsare får man så mycket information, och säkert är en del av det viktigt men man vet inte vad förrän senare. Man kan liksom inte låta blir att klura och fundera medan man läser. Betyder det där något? Varför sa den där personen en sak till en person och en helt annan sak till en annan? Boken påminner mig lite om Morden i Midsomer, eller Miss Marple (som ju båda var böcker först, fast jag endast sett serierna). Det är en liten engelsk stad, med karaktärer som verkar så himla propra, men under ytan har alla hemligheter, folk ljuger för varandra till höger och vänster, och det skvallras friskt. Sånt gillar jag!

Jag har sett några recensenter som tyckt att mysteriet var för lätt att lista ut. Det håller jag inte med om; jag tyckte att det var alldeles lagom svårt. Vissa saker räknade jag ut, andra saker kom som en överraskning, och det kändes väl avvägt. Det känns också som att det faktiskt är meningen att man ska kunna räkna ut några saker på egen hand, som att man liksom löser gåtan tillsammans med de två juridikstudenterna.

Kort sagt tycker jag att Janice Hallett har skrivit en riktigt bra bok, med ett spännande upplägg som i det här fallet verkligen fungerar. Jag rekommenderar den verkligen till den som gillar en karaktärsdriven pusseldeckare.

Läst: Maj 2022

Betyg: 5/5

Bokpost från Bookie!

Jag har varit med i bokprenumerationstjänsten Bookie i drygt ett år nu, och köpt ett gäng spännande böcker därifrån. Nu har jag fått hem de böcker jag valde den här månaden. 


Sarek av Ulf Kvensler var en av de böcker som fanns att välja i maj, och den verkade ju jättespännande så då valde jag den. 

Både Rebell av Rahaf Mohammed och Städerskan av Nita Prose var egentligen med bland aprils böcker, men just då tilltalade ingen av böckerna mig så i april valde jag ingen bok alls. Men sedan har jag hört mer om båda de böckerna och blev riktigt intresserad, så när jag beställde Sarek nu i maj så passade jag på att slänga med Rebell och Städerskan på samma gång. Det är en praktisk grej med Bookie; så länge de tidigare böckerna finns kvar i lager kan man alltid välja dem utöver eller istället för den aktuella månadens böcker.

Jag har redan börjat läsa Rebell och tycker den verkar riktigt bra hittills. 

onsdag 4 maj 2022

Veckans kulturfråga v. 18

Omröstningen till Årets bok 2022, det pris som utdelas av Bonniers Bokklubbar, är igång. Igår avslöjades nomineringarna, och den som vill delta i omröstningen kan göra det här.

De böcker som nominerats är:

Allt vi inte sa av Sara Osman

Dit du går, går jag av Lina Nordquist

I dina händer av Malin Persson Giolito

Räkna hjärtslag av Katarina Widholm

Sarek av Ulf Kvensler

Sista sommaren av Eleonore Holmgren

Skilsmässan av Moa Herngren

Sly av Sara Strömberg

Sångfåglar av Christy Lefteri

Vattnets sötma av Nathan Harris

Äpplet faller inte av Liane Moriarty

När vargarna kom av Charlotte McConaghy

---

Detta handlar veckans kulturfråga om. Frågan är tvådelad, och lyder:

Vilka av de böcker som nominerats har du läst och vilka vill du läsa?

Sjukt nog har jag inte läst en enda av årets nominerade böcker! Förstår inte riktigt hur det har gått till.

Dock finns det flera böcker på listan som jag är intresserad av. Äpplet faller inte valde jag i min Bookie-prenumeration i mars, så den står hemma i hyllan och väntar på att bli läst. 

Jag tycker även att Dit du går, går jag och Räkna hjärtslag verkar intressanta. Sångfåglar hade jag inte ens hört talas om förrän jag såg listan med nomineringar, men den verkar spännande den också. 

Bland maj månads Bookie-böcker finns Sarek med och först valde jag bort den, och de andra utvalda böckerna också faktiskt; jag tänkte gå tillbaka och välja en bok som fanns med förra månaden istället. Men de senaste dagarna har jag läst mer om Sarek och nu funderar jag på att välja den ändå, för den verkar faktiskt riktigt spännande.


Vilka böcker saknar du på listan?

Faktiskt så kan jag inte komma på någon! Jag har läst väldigt många bra böcker det senaste året, men de är alla antingen för gamla (ett kriterium är ju att de ska ha publicerats mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022), eller så passar de inte in av andra anledningar.

tisdag 3 maj 2022

Tisdagstrio v. 18

Temat för veckans tisdagstrio är "maj", och tanken är att man ska tipsa om en bok på varje bokstav i månadens namn.

Det blev faktiskt ganska svårt, för det fanns ju så otroligt många alternativ att välja mellan! Till slut valde jag två böcker som jag har läst, och en som jag vill läsa.

My Daddy is a Hero av Lena Derhally
I My Daddy is a Hero berättar psykoterapeuten Lena Derhally om Wattsfallet, som blivit ett av senare års mest välkända mordfall. I augusti 2018 mördar den till synes perfekte mannen, maken och pappan Chris Watts sin gravida fru Shanann och deras två små döttrar, Bella och Celeste. Motivet? Han har träffat en ny kvinna och vill hellre leva med henne.

Jag läste My Daddy is a Hero förra året och tyckte den var mycket bra. Den ger en bra genomgång av fallet som är intressant oavsett om man känner till fallet sedan innan eller inte. Jag tycker också att Derhally i egenskap av sitt yrke gör en mycket intressant analys av Chris Watts som person. 

Jag har skrivit en längre, mer utförlig recension av boken här. Det finns även en Netflixdokumentär om fallet som heter American Murder: The Family Next Door. Jag tyckte den var sådär; boken är bättre!

A Noise Downstairs av Linwood Barclay
Efter en traumatisk händelse lider collegeprofessorn Paul Davis av PTSD och depression. Hans fru köper en antik skrivmaskin åt honom i present; hon hoppas att det ska uppmuntra honom att komma igång med den där romanen han alltid tänkt skriva. Tyvärr blir skrivmaskinen i sig ett problem. Paul hör den skriva av sig själv på nätterna, och han blir mer och mer övertygad om att den är besatt, och kanske även på något sätt kopplad till den traumatiska händelse han varit med om. Men Paul är den enda som hör ljuden som kommer från nedervåningen, och hans fru börjar oroa sig för att han håller på att tappa förståndet helt och hållet.

Jag har tidigare läst en bok av Linwood Barclay, och den tyckte jag tyvärr inte alls om. Men sedan har jag hört så mycket bra om honom, så jag tänker att jag ska ge honom åtminstone en chans till. A Noise Downstairs köpte jag till min Kindle när den var superbillig för ett tag sedan (Amazon har ofta deals på Kindleböcker, och då kan de kosta en eller ett par dollar), men jag har inte hunnit läsa den än.

Journey to the River Sea av Eva Ibbotson (Resan till River Sea i svensk översättning)
Året är 1910, och föräldralösa Maia får veta att hon har avslägsna släktingar i Brasilien som är villiga att ta hand om henne. Det blir ett fantastiskt äventyr: först den långa resan med båt över Atlanten tillsammans med guvernanten Miss Minton, och sedan det nya livet i Amazonas med den hemska familjen Carter, barnskådespelaren Clovis, och en mystisk pojke som verkar bo ute i djungeln... 

Jag läste Resan till River Sea för första gången när jag var i 12-årsåldern, och det blev redan från början en av mina favoritböcker. Sedermera har jag läst flera andra böcker av Eva Ibbotson, men detta är alltjämt min favorit. Idag äger jag tre exemplar av boken: det där första som jag fick på svenska, ett engelskt exemplar, och den illustrerade utgåvan som släpptes i samband med att boken fyllde 20 år förra året. 

söndag 1 maj 2022

En smakebit på søndag - Vem har sagt något om kärlek?

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Om ett par veckor ska jag och de andra svensklärarna på mitt jobb ha bokcirkel; vi läser varsin ungdomsbok som vi ska presentera för varandra och diskutera, och vi hoppas förstås kunna använda böckerna vi läst i vår undervisning sedan. Jag valde Vem har sagt något om kärlek?: att bryta sig fri från hedersförtryck av Elaf Ali, så den håller jag på att läsa nu.

Boken är självbiografisk. Elaf Ali berättar om sin egen uppväxt i en familj som lever efter hedersnormer, hur hon från tio års ålder utsätts för förtryck av de som står henne närmast. Författarens egen berättelse varvas med fakta om hedersnormer och hedersförtryck, samt intervjuer med några av Elafs familjemedlemmar.

Från vår balkong ser man fritidsgården Ponderosa, där man bland annat kan spela biljard och pingis eller bara hänga. Utanför finns det en tennisplan. Josef och Malik går ofta dit och spelar. Hade jag varit kille hade jag fått följa med, men nu får jag istället trängas med vår stora parabol på balkongen och titta på medan de spelar och har roligt.
    Att jag fått mens innebär att jag inte får göra något på fritiden eller ha en hobby utanför hemmet. Efter skolan måste jag gå direkt hem och göra läxan, sedan plugga lite extra för att ligga steget före alla andra. Flera gånger ringer grannbarnen på och frågar efter mig, de undrar väl vad som har hänt. Varför jag inte får gå ut längre. Mamma och pappa svarar att jag är upptagen eller inte hemma. Den enda kompis min pappa godkänner är Ester. Det beror på att hennes mamma är läkare och bryr sig lika mycket om skolresultaten som pappa. Men den främsta anledningen är att Esters pappa är död, vilket innebär att det inte finns en främmande man under samma tak när jag är hemma hos dem. Det är ett krav pappa har om jag ska någonstans.

söndag 24 april 2022

En smakebit på søndag - The Axeman's Jazz

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Axeman's Jazz av Ray Celestin (Yxmannen i svensk översättning), som är den första boken i serien The City Blues Quartet. 

Året är 1919, och i New Orleans härjar en brutal seriemördare. Av pressen har han fått namnet The Axeman eftersom han tar sig in i offrens hem sent på natten, hugger ihjäl dem med en yxa, och sedan försvinner osedd i mörkret.

Tre personer försöker på varsitt håll hitta mördaren. Det är Michael Talbot, den polis som ansvarar för utredningen och vet att han kommer få skulden om mördaren kommer undan. Det är Luca D'Andrea, Michaels före detta chef som avtjänat ett flerårigt fängelsestraff efter att Michael avslöjat att Luca var korrupt. Lucas gamla maffiakontakter har sina egna anledningar att vilja se fallet löst, och de vill att Luca ska ordna det åt dem. Och så är det Ida, som egentligen vill bli polis men på grund av sitt kön och sin hudfärg har fått nöja sig med ett sekreterarjobb hos detektivbyrån Pinkertons. När hon hittar en ledtråd i seriemördarfallet ber hon en gammal barndomskamrat, en viss Louis Armstrong, om hjälp.

Boken är i huvudsak fiktiv, men har baserats på verkliga händelser. Seriemördaren som kallades The Axeman of New Orleans har nämligen funnits på riktigt, och hans identitet är än idag okänd. Boktiteln The Axeman's Jazz kommer från ett brev som skickades till pressen och anses ha skrivits av mördaren. I brevet påstod brevskrivaren att han planerade att slå till ett visst datum och klockslag, men eftersom han tyckte så väldigt mycket om jazzmusik lovade han att skona alla hem där ett jazzband var i full sving vid det aktuella klockslaget. Brevet ledde till total hysteri, den natten spelades jazz överallt i New Orleans, och inget mord skedde.

----

'The neighbors saw nothing unusual,' continued Dawson, 'no one arriving; no one leaving; no screams or shouts; no noise of a break-in.'
    'Means of entry?'
    'No clues whatsoever as to how he got in, or left. And here's the kicker, sir - the room was locked from the inside when the bodies were discovered.'
    The killer had a habit of leaving rooms that way. Either he exited from windows which slid closed after him, or he picked locks shut from the outside after he'd finished. These explanations hadn't stopped the press from painting the Axeman as some kind of supernatural being with the ability to float through walls. New Orleans was a superstitious place at the best of times, and now a sizeable portion of the city believed they were under attack by some form of demon.

fredag 22 april 2022

Fem en fredag v. 16

Hej, och glad fredag! Jag har varit ledig den här veckan eftersom det är påsklov här, och det har varit så skönt. Helt fantastiskt väder har vi haft också. 

Men nu är det som sagt fredag, och det är därmed dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Ysch.

När blev du senast störd av ljud?
Hyresvärden håller på att renovera tre olika lägenheter i mitt hus, så det borras och bankas en hel del just nu. Men det stör mig egentligen inte så jättemycket; jag är inte så känslig för såna ljud och det är ju dessutom mest på dagtid när jag oftast inte är hemma. 

När senast höll du något hemligt?
Det var nog julklapparna, tror jag.

Vad är den längsta period du inte pratat?
När jag gick på högskolan bodde jag ensam, och då hade vi ibland perioder med mycket självstudier och inte så mycket föreläsningar. Då kunde det hända att jag inte träffade eller pratade med någon annan människa på flera dagar. 

När är du som mest högljudd?
Förmodligen när jag och kompisarna sitter och pratar. Vi bor långt ifrån varandra så vi träffas inte så ofta längre, men jösses vad tjattrigt det kan bli när vi väl träffas!

Vilket ljud ger dig mest obehag?
Ni vet sådana där tjocka, glansiga boksidor? Såna som det brukar vara i läroböcker och sånt? Mitt absolut värsta ljud är när någon skrapar sina naglar mot sådant papper. Det uppstår liksom ett gnisselljud som bara skär i mina öron. Min mattelärare på högstadiet hade långa naglar, och varje gång jag behövde hjälp kom hon och pekade i min mattebok och skrapade nageln mot boksidan, och det var fruktansvärt. Jag tyckte jättemycket om henne i övrigt, men alltså det där ljudet! Jag ryser bara jag tänker på det.

söndag 17 april 2022

En smakebit på søndag - None Shall Sleep

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag None Shall Sleep av Ellie Marney. Boken utspelar sig 1982 och handlar om 18-åringarna Emma Lewis och Travis Bell, som båda rekryterats av FBI i syfte att hjälpa dem att intervjua tonåriga seriemördare. FBI bedriver vid den här tiden ett projekt som går ut på att intervjua dömda seriemördare, i hopp om att få information om hur seriemördare fungerar som kan hjälpa dem att fånga aktiva mördare. De upptäcker dock att de yngre seriemördarna är svårare att intervjua än de vuxna; de vill helt enkelt inte prata med de medelålders FBI-agenter som försöker intervjua dem. Det är då man kommer på idén att låta dem intervjuas av andra ungdomar istället, med tanken att de kanske kommer vara mer benägna att prata med personer i sin egen ålder.

Emma och Travis har trots sin unga ålder redan erfarenhet inom området. Emma blev bortförd av en seriemördare några år tidigare men överlevde, och Travis pappa som var polis dödades under ett ingripande mot en seriemördare. Tanken är att de endast ska intervjua redan dömda och inspärrade mördare, men när de intervjuar den ökände tonårige seriemördaren Simon Gutmunsson och han visar sig ha information angående ett aktivt fall, dras Emma och Travis in i en pågående utredning.

Bell thinks he can endure just about anything so long as it's not a woman suffering.
    He remembers his uncle Luther - who wasn't really his uncle but had been his father's partner since basic training - coming to the house to tell Rosa Bell that her husband was dead. She made a long, low, ululating moan as she collapsed in the doorway. Travis could hardly comprehend his own pain, and here was his mother's: no high, dramatic screams, just bone-deep groans, pain felt in the dark, hollow well of the body. It chilled and wrenched him by turns.
    His sisters shambled around for weeks, blank-eyed and dry-lipped. He was supposed to be there for them, but their suffering made him feel picked clean. It made him want to punch a wall.
    He has a similar feeling of helplessness now as he stands outside the door of the women's bathroom in the foyer of St. Elizabeths, listening to Lewis dry-retch following her interview with Gutmunsson.
    "Fuck this," he mutters. He turns and knocks twice on the wood in warning. "Lewis, I'm coming in."
    Her voice is threadbare. "All right."
    The bathroom is full of old-fashioned tile and fixtures, spacious and echoey. They're the only people in there. Emma flushes the toilet she's been leaning over and leaves the stall. She washes her mouth at the handbasin, swilling and spitting out water.
    "I'm okay." She looks more wan than he's ever seen her. He reminds himself he's only known her a week. It's battlefield camaraderie, this feeling like they've been friends for years.

tisdag 12 april 2022

Tisdagstrio v. 15


Temat för veckans Tisdagstrio är "djur på omslaget".

Jag valde böcker som jag redan äger, och det blev två böcker med fåglar på och en med en hund. Vilket är lite lustigt, för just fåglar är jag inte alls särskilt förtjust i trots att jag annars älskar djur.

Och så var de bara en av Agatha Christie
På årets bokrea fanns ett helt gäng av Bookmark Förlags nyutgivna Agatha Christie-böcker, och då var jag ju tvungen att köpa dem för jag tycker att de är så himla fina! Jag har läst några av Christies böcker tidigare, men inte just denna.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Brinn mig en sol var en av mina favoritböcker 2021; jag brukar inte rangordna dem men denna var åtminstone topp 5. Det är en sån där bok som jag bara inte kan hålla tyst om hur mycket jag gillar. Jag tipsar folk hej vilt, som om inte precis hela Sveriges befolkning redan har hört talas om den. Nu såg jag att den ska komma på engelska i början av 2023 (med titeln Blaze Me a Sun), och jag funderar faktiskt på att läsa om den på engelska då. Jag är ju lärare i både engelska och svenska, och översättning mellan språken (åt båda hållen) intresserar mig jättemycket.

De flesta känner nog igen James Herriot främst från den gamla TV-serien I vår herres hage, men inte jag. Jag såg aldrig serien (dock har jag sett nyinspelningen med stor behållning), men när jag var i 11-årsåldern läste jag hans bok Hundhistorier för första gången. Jag älskar hundar mer än något annat djur, och den här boken har verkligen stannat kvar hos mig ända sedan dess.

söndag 10 april 2022

En smakebit på søndag - Every Last Fear

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Förra söndagen tipsade jag om The Night Shift av Alex Finlay, som jag sedermera har läst ut och verkligen gillade. Därför läser jag nu Every Last Fear av samma författare. De två böckerna utspelar sig i samma universum; Every Last Fear är egentligen skriven före The Night Shift men den utspelar sig efter, så jag tycker inte att det spelar någon roll i vilken ordning man läser dem.

Every Last Fear handlar om Matt Pine och hans familj. Matts äldre bror Danny sitter i fängelse, dömd för mordet på sin flickvän. Fallet har fått stor uppmärksamhet på grund av en Netflix-dokumentär där filmskaparna hävdar att Danny är oskyldig, och det har tagit hårt på familjen. För att komma bort från allt bestämmer sig Matts föräldrar och yngre syskon för att åka på semester till Mexico, där alla fyra senare hittas döda på sitt hotellrum. Kvar blir Matt, som nu ensam måste resa till Mexico för att försöka få familjens kroppar utlämnade till USA. Samtidigt utreder de amerikanska myndigheterna om dödsfallen verkligen kan ha varit en olycka, som den mexikanska polisen påstår.


"What the hell's going on, Matty?"
    Matt swallowed, fighting the welling in his eyes, the fist in his throat. "There's been an accident."
    "Accident?" Danny said. "What accident? What are you-"
    "Dad and Mom. Maggie and Tommy. They were in Mexico for spring break. They're gone, Danny."
    "Gone?" Danny's voice was laced with fear and disbelief.
    "They think it was a gas leak. At their vacation rental," Matt continued.
    Danny placed his palms flat on the table and leaned back, as if he were distancing himself from Matt's words. The muscle in his brother's jaw pulsed. He started to speak, but it was as if the words had been ripped out of his throat.
    For the next ten minutes Matt watched as his older brother shattered into a million pieces, just as Matt had that morning.
    Eventually someone knocked on the door. The guard poked his head in.
    "We've gotta get you back," the guard said. "Say your goodbyes." The guard was about to shut the door again when he gave Danny a pointed look. "And get yourself straight."
    Danny wiped the tears away with his shirt. Matt realized that the guard was telling Danny to collect himself. It wasn't the kind of place to show weakness.

fredag 8 april 2022

Fem en fredag v. 14

Alltså, detta aprilväder! Idag snöar det massor här, och det ska fortsätta hela helgen. Förra veckan var jag tveksam till om vi verkligen kommer kunna åka slalom med jobbet på skärtorsdagen. Nu är jag snarare bekymrad över de som har valt att spela fotboll den dagen!

Men det är i alla fall fredag, och bara fyra arbetsdagar (eller fem om man räknar med idag) kvar till påsklovet. Veckans tema för Fem en fredag är Verb

När lånade du senast?
Jag lånade ett par biblioteksböcker som jag ska lämna tillbaka idag.

När badade du senast?
Jag badar faktiskt väldigt sällan! Jag älskar att bada i pool eller i sjön på sommaren, men jag är inte särskilt förtjust i att bada i badkar fast jag har ett. Senaste gången var nog typ i höstas när jag hade ont i benmusklerna och tänkte att ett varmt bad kunde hjälpa.

När betalade du senast?
Senaste gången som jag betalade själv med mitt kort var på ICA i onsdags. Det senaste som drogs från mitt konto var min Spotifyprenumeration igår.

När väntade du senast?
Vi håller på med utvecklingssamtal på jobbet nu, så igår fick jag vänta en liten stund på att eleven och vårdnadshavaren som jag skulle träffa skulle komma.

När spelade du senast?
Oj, det vet jag inte! Jag spelar nästan aldrig någonting, vare sig om pengar, eller TV- spel eller andra spel. Jag har ju till och med ett Playstation och spelade ganska mycket förut, men efter att jag flyttade till min nuvarande lägenhet så har jag inte ens kommit mig för att koppla in det. Det senaste som jag minns är att jag ledde en omgång Jeopardy med mina elever för ett tag sen, men då var jag ju inte med och spelade själv så det räknas kanske inte ens.

söndag 3 april 2022

En smakebit på søndag - The Night Shift

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Night Shift av Alex Finlay. På nyårsafton 1999, medan alla väntar andlöst på att få se om den omtalade Millenniebuggen verkligen kommer få hela världen att rasa samman, sker en massaker i en videobutik i New Jersey. Fem ungdomar arbetar i butiken, endast en överlever. Polisen kommer snabbt fram till att mördaren måste vara pojkvännen till ett av offren, men han rymmer och ses aldrig till igen.

Femton år senare sker en ny massaker i samma stad, denna gång i en glassbar. Återigen överlever endast en av ungdomarna som befinner sig på platsen. Historien berättas ur tre perspektiv: Ella, den enda överlevaren från videobutiken som nu är terapeut och på grund av sina unika erfarenheter ombeds ta hand om flickan som överlevt massakern på glassbaren, Chris som är den misstänktes lillebror och är helt säker på att brodern inte kan ha gjort det han anklagas för, och Sarah som är FBI-agent och kopplas in på fallet för att utreda om de två brotten kan ha begåtts av samma person.


He just wanted to get out of there, stop by Dad's house for a Pabst to celebrate surviving another year before the old man fell asleep. Then maybe catch more beers at Corky's Tavern, watch the ball drop on the TV behind the bar, see if there'd been any real chaos from the computer bug the news wouldn't shut up about. Not exactly "party like it's 1999" - if he never heard that song again it would be too soon - but it beat being alone in his crap apartment.
    He navigated through the shelves of tapes, past the newer section with DVD's, and to the break room. It was cold as hell in there.
    "Dammit, girls," he said to nobody, as he noticed the back door was open, the wind howling. If they were smoking out there, he swore to God... He'd told them a million times that for security they weren't supposed to open the back door. Steve could get in big trouble with Corporate if somebody - 
    He froze when he saw two sets of legs on the floor jutting out from behind the break room table.
    As fear shredded through him, Steve felt someone grab a fistful of his hair and yank his head back.

fredag 1 april 2022

Fem en fredag v. 13

Hej, och glad första april! Tiden går fort; nu är det bara två veckor till påsk, och för mig är det mindre än 40 arbetsdagar kvar till sommarlovet. Om jag har börjat räkna ner? Kanske det.

Eftersom det är fredag är det dags för en ny Fem en fredag, och dagen till ära är temat just April.

Är du lättlurad?
Nej, det skulle jag inte säga. Som lärare får man liksom lära sig ganska snabbt att inte gå på vad som helst. Nog har jag blivit lurad någon gång, men för det mesta dubbelkollar jag sånt jag får höra.

Att lura eller bli lurad?
Helst ingetdera! Jag tycker nästan aldrig sånt är roligt, faktiskt. Den enda sortens aprilskämt som jag uppskattar är sådana som uppenbart är skämt redan från början, så att ingen faktiskt blir lurad på riktigt. Bästa jag sett hittills idag är Pågen Gifflar som påstår att deras nya giffelpåsar öppnas med ansiktsigenkänning så att ingen kan sno ens gifflar. Sånt tycker jag är kul!

Vad ser du fram emot med april?
Påsklovet! Vi brukar inte fira särskilt mycket och vi har redan meddelat släkten att vi inte kommer i år, men det ska bli väldigt skönt att vara ledig. Det är ju inte länge sedan det var sportlov, men den här tiden på året är så otroligt slitig så all ledighet man kan få behövs verkligen.

Odlar du till sommaren?
Nej, ingenting faktiskt. De enda växter jag någonsin har lyckats hålla liv i är orkidéer, så något annat bryr jag mig inte om att ens försöka med längre.

Är du beredd på aprilväder?
Jadå! Vi fick en omgång snö i veckan som inte låg kvar över natten ens, och det är verkligen upp och ner med temperaturen hela tiden. Vi ska ha aktivitetsdag på jobbet på skärtorsdagen och de påstår att vi kommer kunna åka slalom då, men det känns tveksamt tycker jag.

tisdag 29 mars 2022

Tisdagstrio v .13

Temat för veckans Tisdagstrio är "blod". 

Eftersom jag ofta läser deckare och thrillers var det knappast ett svårt uppdrag att hitta böcker som rör blod på något sätt hemma i mina hyllor. Det svåra var snarare att välja ut vilka tre jag skulle visa upp!

Till slut valde jag ut tre böcker med ordet blod eller blood i titeln som jag har köpt, men ännu inte läst. Tänker att det kanske kan bli en inspiration till mig själv, att faktiskt komma mig för att läsa dem snart.

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
Jag köpte hela Motståndstrilogin billigt förra året (på bokrean kanske? Minns inte exakt) därför att jag hade hört så mycket bra om serien på flera olika bokbloggar. Sedan dess har jag inte kommit mig för att läsa dem, kanske för att det känns som en så stor utmaning att ge sig på en hel trilogi.

Conspiracy of Blood and Smoke är uppföljaren till en bok som jag läste för rätt så många år sedan vid det här laget. Den första boken (den heter Prisoner of Night and Fog) utspelar sig i Tyskland under tidigt 1930-tal och handlar om Gretchen, som befinner sig i Adolf Hitlers innersta krets innan han kommer till makten. Gretchen är en fiktiv person, men en stor del av persongalleriet i boken utgörs av människor som faktiskt fanns på riktigt och umgicks med Hitler på den tiden. Jag älskade den första boken, vill minnas att det var en av mina favoriter det året jag läste den. Och åh, vad jag längtade efter uppföljaren, så när den till slut släpptes köpte jag den direkt. Och sen... blev det aldrig av att jag läste den. Så himla dumt! 
  
Blood Defense av Marcia Clark
För att vara helt ärlig så köpte jag inte Blood Defense främst för att jag tyckte att den verkade spännande (fast jag tyckte faktiskt det också), utan på grund av författaren. För den som inte känner igen namnet, så var Marcia Clark den ledande åklagaren i rättegången mot O.J. Simpson. Hon hade det inte så lätt då när det begav sig, och vi vet väl alla hur det gick med det åtalet, men jag tycker att hon verkar jävligt cool. Så när jag upptäckte att hon skriver böcker numera, och att första boken i hennes serie både verkade bra och fanns som en jättebillig e-bok, så var jag ju tvungen att slå till.

tisdag 22 mars 2022

Tisdagstrio v. 12

Temat för veckans Tisdagstrio är "den förra, nu och nästa". 

Jag valde att fuska lite. Min senaste utlästa bok är egentligen Chasing the Boogeyman av Richard Chizmar, men den har jag redan haft med i en tisdagstrio (och även i en smakebit på søndag), så min "förra" bok får bli den som jag läste precis innan den.

The Charm Offensive av Alison Cochrun
Den förra boken jag läste (innan Chizmars bok då alltså) var The Charm Offensive, som utspelar sig under inspelningen av en dokusåpa i Bachelor-stil. Säsongens huvudperson heter Charlie och har egentligen bara gått med på att vara med i programmet för att försöka rädda sitt skadade rykte så att han kan fortsätta arbeta inom teknikbranschen. Dessutom inser han snart att han har mycket mer gemensamt med sin producent Dev, än med några av kvinnorna som faktiskt är med i programmet.

Jag började läsa The Charm Offensive redan i höstas, men kom av någon anledning av mig och läste aldrig klart den då. Under sportlovet tog jag tag i det, och sträckläste då resten av boken. Det är en av mina favoriter hittills i år.

Dansa min docka av Anna Jansson
Den bok som jag läser just nu är Dansa min docka, den tredje boken i Anna Janssons serie om Kristoffer Bark. 1967 hittades en mördad kvinna i Svartån i Örebro. Hon hette Mary och var tvångsintagen på sinnessjukhuset Västra Mark. Mordet löstes aldrig. I nutid får Marys barnbarn Eva motta anonyma och mycket otäcka hot. Eva jobbar på Försäkringskassan, och tänker att hoten nog beror på att hon på grund av politikernas sparkrav om och om igen tvingas neka människor sjukpenning fast de uppenbarligen faktiskt är sjuka. När den anonyma personen ger sig på hennes katt får Eva nog och går till polisen, och Kristoffer Bark kopplas in på fallet.

Av de tre böckerna som hittills kommit i Kristoffer Bark-serien (som jag tror egentligen heter Bergslagen blå), är det här tyvärr den som jag tyckt minst om. Nu har jag ju inte läst ut den än så det kan förstås ändras, men det är den känslan jag har just nu i alla fall. Men den är lättläst och spännande nog, så jag klagar inte, och kommer det fler böcker i serien så kommer jag läsa dem också.

A Flicker in the Dark av Stacy Willingham
Den bok som jag har planerat att läsa härnäst är A Flicker in the Dark, som har släppts ganska nyligen. Den handlar om Chloe, som är psykolog och bor i Louisiana i USA. När Chloe var 12 år skedde flera mord på unga flickor i hennes hemstad, och hela hennes värld rasade samman när det uppdagades att det var Chloes egen pappa som var seriemördaren. I nutid närmar sig 20-årsdagen av morden, och därför börjar medierna återigen intressera sig för fallet. Samtidigt sker nya mord, och de påminner mycket om de morden som Chloes pappa begick.

Jag har egentligen redan börjat läsa A Flicker in the Dark, men jag hann inte komma särskilt långt innan jag kom av mig och började läsa Dansa min docka istället. Jag tyckte den var lite långsam, men jag hoppas det blir bättre när jag kommer in i den ordentligt.

fredag 18 mars 2022

Fem en fredag v. 11

Hej och glad fredag! I måndags insåg jag att jag hade fel förra veckan när jag sa att det var fyra veckor mellan sportlovet och påsklovet, för det var ju fem veckor. Gissa om jag blev ledsen! Men sen dess har det ju gått en vecka till och nu är det verkligen fyra veckor, så nu känns det okej igen. 

Eftersom det är fredag är det är dags för en ny Fem en fredag, och veckans tema är Blandat.

Hur har din vecka varit?
Helt okej! Jag har haft mycket att göra, men det har gått bra och det känns som veckan har gått fort. Främst är jag förstås glad att mamma har kommit hem från sjukhuset och blir allt bättre och piggare.

Har du upplevt något nytt i veckan?
Nej, inte direkt. Jag såg andra säsongen av nyinspelningen av I vår herres hage (mycket bra, rekommenderas varmt), men räknas det verkligen som en ny upplevelse?

Vilket problem fick du lösa i veckan?
Mamma går på antibiotika, vilket gör att hon mår illa och tycker massor av saker smakar illa eller konstigt. Så den här veckan har vi haft lite detektivarbete kring vad hon egentligen kan äta och dricka. Korv och makaroner går bra, fil går bra, kranvatten smakar illa men lättdryck funkar, mint smakar jätteilla och det visar sig att typ all tandkräm för vuxna smakar mint, osv. Tur att hon slipper antibiotikan snart!

Vad har du haft för mål med veckan?
Jag måste skriva omdömen om alla mina sjuor (fyra klasser alltså) senast måndag, så mitt mål i veckan har varit att rätta allt som jag inte hunnit tidigare och sedan skriva så många omdömen jag hinner. Har jag hunnit klart? Naturligtvis inte, men det brukar lösa sig till slut ändå.

Kommer helgen bli bättre?
Nja. Tveksamt, med tanke på föregående fråga. Jag kommer absolut inte behöva jobba hela helgen, men åtminstone någon kväll skulle jag tro. I övrigt ska jag nog mest ta det lugnt tror jag; läsa ut boken jag håller på med om jag hinner och orkar.

onsdag 16 mars 2022

Veckans kulturfråga v. 11

Veckans kulturfråga är tvådelad, och lyder som följer: 

Vilken klassiker som du läste som ung gjorde störst intryck?
Jag har aldrig varit särskilt mycket för klassiker, men rätt många har jag ändå läst. Framför allt har jag läst många klassiska barnböcker. När jag var i 12-13-årsåldern plöjde jag hela Anne på Grönkulla-serien och har senare läst om de flesta av böckerna, och de har levt kvar som en av de viktigaste litterära upplevelserna för mig.

Och under en skolresa till Tyskland när jag var 15 år läste jag Nässlorna blomma av Harry Martinson. Den tyckte jag inte om då men nog gjorde den intryck på mig i alla fall, för jag kommer ju ihåg stora delar fortfarande! Och om jag läste om den nu skulle jag kanske tycka annorlunda.


Vilken författare och vilket verk tycker du är ett måste i en litterär kanon?
Som lärare i både språk och historia (samt litteraturfantast förstås) borde jag kanske ha en hel lista med förslag. Men jag nog lite litteraturanarkist också, för jag har verkligen inte det. 

Jag ser förstås ett värde i att läsa exempelvis klassiker därför att de säger något om hur samhället varit och var vi själva kommer ifrån. Men samtidigt tycker jag att det urval som ofta gjorts (dvs. vilka författare som alls publicerats och sedan vilka av de publicerade böckerna som upphöjts till kanonstatus) är superproblematiskt. Det är inte alltid textens kvalitet som har varit avgörande, om man säger så. Och jag kan bara inte skriva under på att vissa, speciellt utvalda böcker kommer vara viktiga för precis alla människor.

söndag 13 mars 2022

En smakebit på søndag - Chasing the Boogeyman

Hej, och glad söndag! Imorgon börjar jag jobba igen efter sportlovet och det känns väl lite sådär, men det är åtminstone bara fyra veckor till påsklovet, och sen är det inte mycket kvar på terminen. Vi lärare (åtminstone på min skola) brukar säga att det man inte har hunnit med innan påsk, det kan man inte räkna med att hinna alls, och så är det verkligen. Tiden formligen rusar iväg och innan man vet ordet av är läsåret över.

Jag har i alla fall en glad uppdatering från i fredags: mamma har fått komma hem från sjukhuset och mår mycket bättre. Så skönt! Jag tror inte att någon av oss riktigt insåg hur dålig hon faktiskt var när hon åkte in, men det blev supertydligt för mig när jag såg hur mycket piggare hon hunnit bli redan när hon kom hem. Nu hoppas vi på en snabb och lättsam återhämtning.

Eftersom det är söndag är det också dags för en ny En smakebit på søndag, som vanligtvis drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger. Just den här veckan hittar vi dock smakebitarna hos Lesekunst, men poängen är oavsett att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Chasing the Boogeyman av Richard Chizmar. Författaren har tagit till ett lite udda grepp: han har skapat en fiktiv version av sig själv, en karaktär som alltså också heter Richard Chizmar och delar mycket av den verklige Chizmars bakgrund, men i övrigt är helt påhittad. År 1988 har den fiktive Richard nyligen slutat college och bor tillfälligt hemma hos sina föräldrar medan han jobbar på att komma igång med sin författarkarriär. Den sommaren sker flera brutala mord i Richards hemstad, och han kommer så småningom att skriva en true crime-bok om det olösta fallet. Många år senare ger han ut en uppdaterad version av boken efter att mördaren slutligen gripits. 

Boken Chasing the Boogeyman är den uppdaterade versionen av denna fiktiva true crime-bok. Den är alltså upplagd precis som en riktig true crime-bok, men är helt påhittad. Förvirrande? Ja för mig också först, men man kommer in i det efter ett tag och då känns det inte lika snurrigt!


---

I was halfway down the driveway before I realized how dark it was. Glancing at the front porch, I noticed that the exterior light was off - either my father had forgotten to turn it on after dinner (which almost never happened) or the bulb had burned out. The moon and stars overhead, shrouded behind heavy cloud cover, offered little help. Hanson Road was silent and still, unnaturally so, and the sound of my footsteps was eerily loud. By the time I'd positioned both cans at the curb for early-morning pickup, the back of my neck was bathed in cold sweat and I could hear the thumping of my heart inside my chest. My eyes darted nervously back and forth into the shadows.
    And then I knew - I didn't know how I knew with such absolute certainty, but I did - the Boogeyman was hiding nearby, watching me.
    Instead of turning and fleeing for the open mouth of the garage - What if he'd slipped inside while my back was turned and was waiting for me in the darkness? - I stood there frozen in fear at the bottom of the driveway, my right hand still gripping the handle of one of the trash cans.

fredag 11 mars 2022

Fem en fredag v. 10

Ja alltså, sportlovsveckan blev ju inte riktigt som jag tänkt. Mamma blev dålig i helgen och fick åka in på akuten i tisdags. Det blev en akut operation i tisdags kväll på grund av en tarm som det gått hål på, så nu ligger hon på sjukhus och jag sitter hemma ensam. Jag har ju inget körkort, så jag kan inte åka dit och hälsa på (får man ens det, förresten? Har dålig koll på om de har några sådana restriktioner numera) och jag tar mig ingen annanstans heller. Tur att mataffären är inom gångavstånd! Jag har även mammas hund hos mig, så på sätt och vis var det ju tur att detta hände på lovet när jag ändå är hemma så hon slipper vara ensam hela dagarna. Men det allra viktigaste är förstås att mamma blir frisk och får komma hem snart, det är det enda vi hoppas på nu.

Men fredag blir det ju ändå, oavsett vad som händer i övrigt, och det innebär att det är dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är trängsel.

Finns det någon trängsel du undviker?
Jag hatar trängsel i butiker. Det blir ofta av naturliga skäl så att vi handlar mat på fredagar efter jobbet, och det är hemskt men svårt att undvika. Men jag skulle t.ex. aldrig få för mig att åka till ett köpcentrum en löningshelg, då åker jag hellre helgen innan eller mitt i veckan om jag kan.

Vilken är den senaste större folksamling du deltog i?
Oj, det minns jag inte! Någon riktigt stor folksamling har jag nog inte deltagit i sedan innan pandemin, tror jag. Så det närmaste jag kommer är nog när vi träffades hela personalstyrkan för ett tag sedan. Oftast träffas högstadielärarna för sig och mellanstadielärarna för sig, men det händer då och då att vi träffas allihopa samtidigt och då blir vi ju ganska många.

Har pandemin medfört någon ändrad vana hur du hanterar trängsel?
Dels så uppskattar jag verkligen utglesningen som har uppstått i köer; jag står mer än gärna två meter bakom den framför och så gör jag fortfarande trots att man inte "måste" det längre. Fattar inte varför man ska stå och flåsa varandra i nacken för. 

Dels så förde det faktiskt med sig att vi bytte matbutik. Här i stan är de två största butikerna ett ICA Kvantum och ett Coop. Förr handlade vi alltid på ICA, men när pandemin kom började vi gå på Coop istället för det var alltid mycket mindre folk där. Och sen har vi fortsatt med det för vi upptäckte att vi faktiskt tycker Coop är lite bättre.

Vad är det längsta du stått i kö?
Jag minns inte exakt, men jag skulle tro att det var på Liseberg. Där kan man ju bli stående hur länge som helst.

Var trängs du mest?
Definitivt på jobbet. Vi är ju alltid minst 20-25 personer i klassrummen (och då har vi ändå små klasser på min skola, på andra skolor är klasserna ofta betydligt större), det är trångt i korridorerna om man kommer och ska gå förbi precis när eleverna står vid sina skåp, och även i matsalen sitter man ju riktigt tätt inpå varandra.

tisdag 1 mars 2022

Tisdagstrio: Grönt


Temat för veckans Tisdagstrio är "grönt", och det är min favoritfärg så då var jag ju tvungen att hänga på!

Som vanligt får man tolka temat på valfritt sätt, och jag har valt att tipsa om tre böcker med grönt omslag som jag har läst (och gillat) relativt nyligen.

Pandora's Lab av Paul A. Offit
Pandora's Labs underrubrik är "Seven Stories of Science Gone Wrong", och det är precis vad boken handlar om. I boken berättar Paul Offit, som är läkare, om sju tillfällen då vetenskapen tänkte att den gjorde något bra för mänskligheten, men det blev helt fel. 

Några exempel på snedsteg som tas upp i boken är när man tänkte att man skulle tillverka smärtstillande medel som var mindre beroendeframkallande än opium och det ledde till framställandet av heroin, morfin och oxycontin (varav det senaste ansvarar för den pågående opioidepidemin i USA), när man ville skapa ett bättre alternativ till bland annat smör och då började framställa margarin som egentligen är mycket sämre men fortfarande marknadsförs som det nyttigare alternativet, och när man tänkte att man skulle bota människors psykiska problem genom lobotomi men istället förstörde deras liv.


The Murder Between Us är den första delen i en serie (det finns två hittills) om FBI-agenterna Noah Downing och Cole Kennedy. Noah och Cole träffas i Las Vegas och, båda omedvetna om att det andre också jobbar för FBI, har ett one night stand. Nästa morgon tvingas Noah hastigt återvända hem, eftersom en seriemördare som senast hördes av för sex år sedan har slagit till igen. Noah förstår att utredningen kommer bli svår och komplicerad, och ber därför FBI:s avdelning för beteendevetenskap om hjälp. Och vem är agenten som kommer dit för att hjälpa till? Cole Kennedy, förstås.

Jag läser inte jätteofta romance, men när jag gör det så brukar jag föredra den subgenre som kallas romantic suspense, och det här är precis en sådan bok som jag gillar. Jag uppskattar att läsaren får följa utvecklingen av relationen mellan Noah och Cole, men också att det växlas med en riktigt spännande deckarhistoria. 


Girl, 11 av Amy Suiter Clarke
Girl, 11 är en thriller och handlar om Elle Castillo, som driver true crime-podcasten Justice Delayed där hon fokuserar på olösta brott mot barn. I poddens femte säsong bestämmer sig Elle för att fokusera på delstaten Minnesotas mest ökända olösta fall, nämligen The Countdown Killer. TCK var en seriemördare som i slutet av 1990-talet mördade ett flertal unga flickor, och varje offer var ett år yngre än det förra. Hans första offer var alltså 20 år, det nästa 19 osv. Men när hans 11-åriga offer lyckades rymma och därmed överlevde, försvann möraden och hördes aldrig av igen. Många tror att han är död, men det tror inte Elle.

True crime är ju en otroligt populär genre, och i dess kölvatten har vi de senaste åren även fått se en rad skönlitterära böcker om true crime. Påhittad true crime, så att säga. Som true crime-intresserad gillar jag greppet, så länge det görs på rätt sätt. Det får inte kännas för mycket som en gimmick, då får det hellre vara. Och i Girl, 11 görs det verkligen på rätt sätt; så pass att det var en av mina favoritböcker 2021.

söndag 27 februari 2022

En smakebit på søndag - Blue Monday

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Blue Monday av Nicci French, vilket är den första boken i serien om Frieda Klein. Huvudpersonen Frieda är en psykoterapeut med sömnsvårigheter som ägnar sina nätter åt att vandra omkring i ett sovande London. I övrigt lever hon ett väldigt välordnat och inrutat liv: hennes sätt att hantera omvärldens kaos. Frieda får en ny patient, en man vid namn Alan Dekker som har remitterats av sin husläkare på grund av diffusa, ångestliknande symptom. För Frieda beskriver Alan ett barn som hemsöker hans drömmar och fantasier. När sedan en femårig pojke försvinner och misstänkts ha rövats bort inser Frieda att hon känner igen honom; han matchar exakt Alans beskrivning av fantasibarnet. 

Frieda looked at the photograph across three columns of a young boy with bright red hair and freckles, a lopsided grin on his face, and his blue eyes looking sideways toward whoever was behind the camera. "Friday," she said.
    "He'll probably be dead by now. I feel sorry for the poor bloody teacher who let him go. She's become a hate figure."
    Frieda didn't really hear what he was saying. She was scanning the story about Matthew Faraday, who had slipped out of his Islington primary school unnoticed on Friday afternoon and been last seen going toward the sweetshop a hundred yards or so away. She picked up another paper and read the same story again, a bit more colorfully written, with a sidebar by a profiling expert. She picked up each paper in turn - it seemed every angle had been covered. There were pieces about the parents' agony, the police investigation, the primary school, the reactions of the community, the safety of our children today.
    "What a strange thing," Frieda said, as if to herself.

lördag 26 februari 2022

Uppdatering re: porslinskaktusar

Igår morse skrev jag i Fem en fredag-inlägget om de superfina porslinskaktusarna från IKEA som jag har velat ha jättelänge men inte kommit mig för att köpa. Och kan man tänka sig, sen på kvällen fick jag kaktusarna av mamma! 


Vår granne skulle åka till Sundsvall igår, och jag visste att mamma hade bett henne köpa en grej till henne på Bauhaus (det är så man gör i den här stan; det är för långt att åka för bara enstaka grejer, så är det något akut får man kolla om någon annan ändå ska dit), men jag visste inte att hon även bett henne köpa porslinskaktusarna till mig.

Så nu står de så snyggt i hyllan här hemma. Jag tror att jag ska flytta dem så att de står tillsammans i grupp istället, men vi får se hur det blir.

fredag 25 februari 2022

Fem en fredag v. 8

Hej och glad fredag! Veckan har gått fort och varit överlag bra, men som vanligt ska det bli skönt att få gå på helg. Och sedan är det bara en jobbvecka kvar för mig innan det ack så välbehövliga sportlovet. Jag har inga särskilda planer; jag ser bara fram emot att få vara ledig.

Nu har bokrean startat, och i eftermiddag ska jag hämta ut mina förbokade böcker, plus några andra saker som jag har beställt. Jag har ju köpt och betalat för alltihop själv, men det känns liksom alltid litegrann som att man fått en present när man hämtar ut paket, tycker jag!

Och apropå det, så handlar veckans Fem en fredag just om presenter. Temat är Ge och få. 

Vad är en bra present att ge bort?
Något som personen verkligen är intresserad av eller behöver. Jag tycker om att ge presenter men köper oftast bara presenter åt ett fåtal personer, och jag brukar skriva listor flera månader i förväg. Jag är uppmärksam och lyssnar om personen säger att de verkligen skulle vilja ha eller behöver en viss sak, och då skriver jag upp det på listan. Då blir det lätt när det väl är dags. Mamma blir helt förundrad ibland, för det har hänt att jag har köpt saker i present åt henne som hon behöver eller vill ha, men hon kommer inte ens ihåg att hon har sagt det till mig för det var något som hon bara nämnde i förbigående för jättelänge sedan. Men då gäller det förstås också att man har koll på att personen i fråga inte redan gått och köpt grejen själv!

Vad är en dålig present att få?
För det mesta är jag bara glad att få en present överhuvudtaget. Men det är klart att det är trist att få något som visar att personen egentligen inte tänkt till eller brytt sig det minsta. T.ex. att de köpt något som inte passar mina intressen alls, eller uppenbarligen bara klivit in på närmsta mataffär och plockat på sig något bara för sakens skull. Då får de hellre låta bli.

Vad står just nu på din önskelista?
Ramar till ett par broderier som jag har gjort, och porslinskaktusar från IKEA som jag har tittat på jättelänge men inte kommit mig för att köpa än. Och så fort våren kommer måste jag köpa nya sneakers.

Har du någon gång bytt en present du fått?
Ja en gång, men det var för att säljaren gjort fel. Jag fick ett armband i födelsedagspresent av mamma för ett par år sedan, ett sånt där fint handgjort med mitt namn ingraverat. Jag visste om det i förväg, för mamma var osäker på vilket jag ville ha så hon visade mig några olika alternativ och så fick jag välja, plus att vi var tvungna att mäta min handled för att se hur stort det skulle vara också. Men sen när armbandet väl kom, så var det ändå i fel storlek. Så då fick vi skicka tillbaka det och så fick säljaren skicka ett nytt som var rätt. 

Vad tycker du särskilt mycket om att få?
Många gillar inte presentkort (och jag har hört att butikerna tjänar multum på dem, för det säljs så många som sen aldrig blir inlösta), men jag gillar dem! I synnerhet om presentgivaren verkligen tänkt till och ger mig ett presentkort till en butik som jag ändå besöker ofta. Ett av mina största intressen är förstås läsning, men det är ju inte superlätt att köpa böcker till någon som läser så mycket som jag gör. Så då vore ju ett presentkort till en bokhandel perfekt; det visar att personen tänkt på vem jag är som person och valt något som verkligen passar mig, men jag får ändå välja själv och slipper få en bok som jag kanske redan har eller inte är intresserad av.

--

EDIT: Jag har nu kaktusarna i min ägo! =D 

onsdag 23 februari 2022

Veckans kulturfråga v. 8

Bokrean är igång, och i veckans kulturfråga undrar Enligt O om vi har planerat några reaköp.

Förr brukade jag köpa mängder av böcker på rean bara för att det var billigt, med resultatet att jag samlade på mig en massa som jag sen aldrig läste eller ens egentligen hade något intresse av att läsa. 

Numera försöker jag vara mer återhållsam, och just i år har jag förbeställt åtta böcker från Bokus:

Alla ljuger av Camilla Grebe
Jag har inte läst någon bok i serien, men äger några stycken sedan tidigare och har ju hört så mycket bra om den, så nu passade jag på att skaffa en till. Vad var det jag sa om att vara återhållsam?

Bekännelsen av Jo Spain
Jag har tidigare läst en annan bok av Jo Spain, Six Wicked Reasons, som jag tyckte om, så jag vill gärna läsa mer av henne.

Denna har jag också hört mycket bra om. Jag har lånat den från biblioteket flera gånger men inte kommit mig för att läsa den (jag är sämst på biblioteksböcker; jag lånar och glömmer bort eller hinner inte läsa och sen måste jag lämna tillbaka), så nu köpte jag en egen istället.

Par i brott av Agatha Christie
Jag har läst en del Christie men inte så mycket som jag skulle vilja, så nu slog jag till på en novellsamling av henne. Den är ju så snygg också!

Som jag nämnde för ett tag sedan ska jag läsa den här boken på jobbet. Jag lånade den på skolbiblioteket där jag jobbar men har tänkt att jag nog gärna skulle vilja ha mitt eget exemplar också, så nu passade jag på när den kom på rean.

ArvetStraffet, och Upprättelsen av Yrsa Sigurdardottir
Jag har inte läst något av Yrsa Sigurdardottir tidigare, men jag har hört mycket bra, och har tänkt att jag skulle vilja läsa mer nordiskt. Och nu fick jag tag i de tre första böckerna i Freyja & Huldar-serien för nästan ingenting.

--

Min lokala Ugglan-bokhandel har förstås också rea. Jag hann inte dit igår för just på tisdagar jobbar jag så sent, men på onsdagar slutar jag tidigare så jag ska åka dit i eftermiddag och se vad de har. Det brukar alltid bli någonting i alla fall, fast jag tycker att jag redan har förbeställt allt jag vill ha.

fredag 18 februari 2022

Fem en fredag v. 7

Hej hallå! Återigen är det fredag, och äntligen börjar det märkas att vi går mot ljusare tider! Nu är det ljust både när jag går hemifrån på morgonen och när jag går hem på eftermiddagen, och det gör verkligen en sådan otrolig skillnad tycker jag.

På tisdag börjar årets bokrea, och det ser jag mycket fram emot. Jag har förbeställt ett gäng från Bokus, men jag ska förstås ta en titt i min lokala bokhandel också. De brukar ha mycket bra där, och jag som bor på en liten ort vill ju stötta de lokala butikerna så att de inte försvinner.

Men först är det dags för en ny Fem en fredag, och veckans tema är Ring, ring.

Hur mycket använder du ring-funktionen på din telefon?
Alltså, ganska lite. Oftast bara när det är något speciellt, typ att jag måste ringa till sjukhuset eller någon kundtjänst eller något sådant. Jag pratar väldigt sällan i telefon med folk som jag faktiskt känner. Jag använder definitivt ring-funktionen på jobbtelefonen mer än på min privata telefon, eftersom jag ofta pratar i telefon med elevers vårdnadshavare.

Vad är ditt längsta telefonsamtal med någon?
Det längsta som jag kommer ihåg var fyra timmar.

Hur mycket tid spenderade du i telefon som tonåring?
Inte särskilt mycket. Det ovan nämnda fyratimmarssamtalet skedde när jag var tonåring, men annars pratade vi faktiskt inte särskilt mycket i telefon. Man ringde om det var någon speciellt, men på den tiden var det ju så dyrt att ringa till varandras mobiler, och ringde man till hemtelefonen kunde det ju hända att någons läskiga storebror eller så svarade. Vi sms:ade en del, men det var ju också dyrt, så jag och mina kompisar höll främst kontakten via MSN Messenger. 

Är ljudet normalt på eller av?
Av när jag är på jobbet, på när jag är ledig.

När spenderar du mest tid med att använda telefonen?
Kvällar och helger. Jag har en ovana att slöskrolla på sociala medier medan jag tittar på tv. Det hjälper mig faktiskt att hålla fokus, på samma sätt som jag måste göra något fysiskt medan jag lyssnar på ljudböcker; om jag bara ska sitta och titta/lyssna så tappar jag koncentrationen direkt. Men nu har jag faktiskt börjat brodera medan jag tittar på tv istället, och det känns ju betydligt mer produktivt än att spendera timmar med Facebook.

Sedan lyssnar jag ju förstås på ljudböcker, poddar och musik via telefonen också, och det kan ju pågå i timtal. Men det känns inte som ett aktivt användande på samma sätt som att faktiskt sitta med den i handen.

fredag 11 februari 2022

Fem en fredag v. 6

Hej och glad fredag! Som jag nämnde förra veckan har detta varit en något kortare vecka för mig eftersom jag var ledig i måndags. Helt otroligt egentligen, vad en extra ledig dag kan göra; den här veckan har känts mycket lättsammare än vanligt. Men det är förstås skönt att det är fredag ändå!

Veckans tema för Fem en fredag är Skräp.

Var finns mest skräp hemma hos dig?
Just nu är det nog i köket. Jag har egentligen inte så mycket skräp alls, jag brukar vara ganska bra på att slänga det mesta ganska snabbt så att det inte samlas på hög. Men just nu har jag någon flingkartong och ett par Pringlesrör stående eftersom jag inte fick ner dem i hushållssoporna, och sen två kartonger som jag fick hem Lego i och inte har kommit mig för att slänga än.
 
Hur många mail finns i din mailkorg?
Jag lämnar i princip aldrig mail olästa, men jag är ganska dålig på att radera dem jag inte behöver ha kvar. Så i min privata mailkorg har jag just nu två olästa mail och 7861 lästa. I min jobbmail har jag noll olästa och 10 604 lästa.

Vad är det äldsta som ligger i din frys?
Jag har just inget som är supergammalt. Jag flyttade i mars förra året och slängde förstås allt som var gammalt då. Och sen har jag och mamma ett gemensamt frysskåp som från början stod hemma hos henne, och sen flyttade vi det hem till mig i höstas eftersom jag har mer plats, och då slängde vi ju allt som var gammalt där också. Men jag vet att jag har några isglassar kvar från när det var så satans varmt i somras, så kanske de då?

Vad har du sparat som är trasigt?
Jag har några par leggings som det har gått hål på, som jag tänker att jag ska laga istället för att slänga.

Vilket rum tar längst tid att städa?
Hallen. I övriga rum lyckas jag hålla hyfsad ordning för det mesta, så det går fort när jag väl ska städa. Men i hallen samlas liksom alla de där grejerna som inte riktigt har någon given plats, så det blir alltid ett himla projekt när jag ska städa där.