fredag 19 augusti 2022

Helgfrågan v. 33

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har läst något i sommar. 

Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag läst något mindre än vanligt i sommar. I juni, juli och hittills i augusti har det blivit sammanlagt sex böcker (jämfört med förra sommaren när jag läste tretton under samma period).

Jag tänker att det här kan bli som en liten minirecension av dem:

Elden ska falna av Linda Ståhl
Den andra delen i serien om den ickebinära kriminalchefen Reub Thelander. Första boken läste jag förra sommaren och den var fantastisk, en stark femma, men den här var tyvärr inte riktigt lika bra. Det som framför allt störde mig var att det fanns en enda tjock karaktär i hela boken (kan inte minnas nu på rak arm om det fanns någon alls i den första boken), och hen beskrivs hela tiden på ett otroligt nedsättande och stereotypt sätt. Det kändes väldigt ofräscht och onödigt.

Jag är verkligen ingen finansmänniska, men jag har ett intresse av just Bernie Madoff ur liksom ett true crime-perspektiv. Boken påstår sig passa både lekmän och experter men tyvärr tycker jag inte att det stämmer alls; stora delar av boken flög rakt över huvudet på mig. Det jag förstod var dock intressant!

Par i brott av Agatha Christie
Supermysig samling korta berättelser om det gifta paret Tommy och Tuppence Beresford som bara låtsas vara privatdetektiver men löser riktiga fall. 

Mycket fint berättat om de många flickor och kvinnor ur Kanadas ursprungsbefolkning som förvsunnit och/eller mördats längs den väg som kommit att kallas för The Highway of Tears. Man blir både berörd och arg.

Craig berättar om sin karriär som rättsantropolog, och det är mycket intressant. Hon var bland annat delaktig i identifieringen av de döda efter Waco, bombdåded i Oklahoma City, och 9/11, men hon berättar även om flera andra, mindre kända, utredningar som hon varit inblandad i.

Gränslös av Jørn Lier Horst
Av någon anledning trodde jag att den förra boken om William Wisting skulle vara den sista i serien, vilket gjorde mig lite ledsen för jag tyckte inte alls att den var lika bra som de tidigare. (Den recensionen finns här.) Så jag blev riktigt glad när jag upptäckte att den här boken skulle komma, och extra, extra glad när den också visade sig vara riktigt bra. Grottmannen är dock fortfarande min favorit av alla Wisting-böcker.

4 kommentarer: