Kaosutmaningen 2020 - utvärdering

Då var det här satans året strax till ända, och det har blivit dags att sammanfatta årets läsning.

Mitt mål var att läsa minst 40 böcker i år, men som för många andra blev året inte riktigt som jag hade tänkt, och i slutändan kom jag upp i totalt 26. Det känns ändå okej faktiskt; under hela 2018 läste jag bara fyra böcker, så jag har ju ändå kommit igång med läsningen ordentligt igen och det är ju huvudsaken tycker jag.

Med dessa 26 lästa böcker (plus en novell) lyckades jag bocka av 21 punkter i kaosutmaningen, vilket innebär att jag nådde målet som är minst 20 avbockade punkter.

Här är de punkter jag bockade av:
Läs en bok med ett vitt omslag - Det innersta rummet av Jørn Lier Horst
Läs en bok vars författare är från England - Need You Dead av Peter James
Läs en bok vars författare är från USA - Don't Look Back av Erica Spindler
Läs en bok som är skriven under pseudonym - Nothing Stays Buried av P.J. Tracy
Läs en bok vars huvudperson är HBTQ - Keep This to Yourself av Tom Ryan
Läs en bok vars handling baserats på verkliga händelser - Morden i Bjärred av Elisabet Höglund
Läs en bok som utspelar sig på sommaren - Stillhouse Lake av Rachel Caine
Läs en bok med en blomma på omslaget - Förundersökningen: Dubbelmordet i Linköping av Lars Olof Lampers
Läs en bok som har en färg i titeln - Stay Gold av Tobly McSmith
Läs en bok med ett efternamn i titeln - The Bookish Life of Nina Hill av Abbi Waxman
Läs en bok med en kvinnlig huvudperson - The Holdout av Graham Moore
Läs en bok där ett djur eller ett magiskt väsen ingår i handlingen - Little Girls Sleeping av Jennifer Chase
Läs en påskekrim - Ice Cold Heart av P.J. Tracy
Läs en bok av din favoritförfattare - The Guilty Dead av P.J. Tracy
Läs en bok av en författare du inte läst något av tidigare - Deliver Us av Kathryn Casey
Läs en bok som någon har rekommenderat till dig - Falska vänner av Jane Harper
Lyssna på en bok - Old Bones av Cynthia Harrod-Eagles
Läs en fackbok - The Only Plane in the Sky av Garrett M. Graff
Läs en YA-bok - The Poet X av Elizabeth Acevedo
Läs en bok med ett verb i titeln - Chase Darkness with Me av Billy Jensen

Läs en novell - Nio månader av Cia Sigesgård

Här är de punkter som jag tyvärr inte bockade av:
Läs en bok som är en spökhistoria.
Läs en bok vars författare är från Indien.
Läs en bok som publicerades det året du föddes
Läs en bok som utspelar sig i det landskap där du bor.
Läs en lånad bok (ej biblioteksbok).
Läs en bok/författare från Öst- eller Sydeuropa.
Läs en bok där en stor del av handlingen inte utspelar sig på jorden.
Läs en klassiker.
Läs en bok vars omslag är i huvudsak gult.
Läs ett seriealbum.
Läs en bok som har filmatiserats. 
Läs en barnbok utgiven 2020.
Läs en bok med ett miljötema.
Läs en bok med en karaktär som har samma yrke som du - eller ditt drömyrke.
Läs en bok/författare från Sydamerika. 
Läs en debutbok utgiven 2020. 
Läs en bok som du har fått i julklapp.
Läs en bok vars författare är eller har varit politiker.
Läs en bok med en katt på omslaget.

Och här är slutligen de böcker jag läste som inte bockade av någon punkt i utmaningen:
Close to the Bone av Kendra Elliot
A Bone to Pick av Melinda Leigh
Digerdöden av Dick Harrison
Dotter saknad av Anna Jansson
Offer 55 av James Delargy
Thicker than Blood av Mike Omer

Fem en fredag v. 52

Godmorgon och god jul!

Det har varit ganska dött på bloggen på sistone, främst för att jag har läst så himla lite den här hösten. I december har jag åtminstone lyssnat på ett par böcker, men annars går det otroligt trögt. Men nu har jag äntligen fått mitt så välbehövliga jullov och börjar inte jobba igen förrän den 8 januari, så jag hoppas kunna komma till ro och läsa lite under ledigheten.

Men nu är det i alla fall dags för en ny Fem en fredag (fast jag typ hade glömt att det är fredag idag; det blir ofta så när jag är ledig!), och dagens tema är naturligtvis God jul!

Hur blev julen som den brukar vara?
Det har hänt några gånger tidigare att jag och mamma har firat jul tillsammans bara vi två, och så blev det förstås även detta år. Just i år hade vi gärna åkt iväg och träffat min bror, mormor och morfar samt mina morbröder med familjer, men det gick ju tyvärr inte.

Vad hände i år som inte hände förra julen?
Jag lyckades för en gångs skull missa Kan du vissla, Johanna? helt och hållet. I vanliga fall råkar jag se åtminstone en bit av den fast jag tycker den är jättedålig, men just i år höll jag på med något annat då.

Och så har jag bakat med saffran. Förra året köpte vi saffran och sedan blev det inte av att vi gjorde något med den, men igår bakade jag saffransskorpor som blev supergoda.

Vad tittar du på varje jul?
Kalle Anka, så klart. Och så brukar det alltid bli så att jag ser någon av Ensam hemma-filmerna. I år blev det tvåan för den råkade gå på TV igår eftermiddag.

Hur spenderar du helst juldagarna?
Med så lite aktivitet som möjligt. På själva julafton klär jag gärna upp mig, men de andra dagarna blir det ofta pyjamas eller något liknande. Jag hänger gärna framför TV:n, eller läser en bok, eller pysslar, eller något annat mysigt.

Vad är det godaste på julen?
Julskinkan, prinskorven och potatisgratängen. Just potatisgratäng är väl inte en superklassisk julrätt kanske, men vi började med det för många år sedan därför att jag har en släkting som är allergisk mot fisk, plus att vi också är flera stycken som inte tycker om Janssons frestelse. Nu är den ett stående inslag och jag tycker att det är mycket godare än vanlig kokt potatis.

Fem en fredag v. 51

Äntligen är vi (nästan) framme vid jullovet. Vi gör sista dagen på plats idag, och sedan har vi två dagar med distansundervisning till veckan innan det är lov på riktigt. Lovet är välbehövligt; precis som för många andra har höstterminen varit tuff för oss på min skola. För mig som är i riskgrupp är det förstås extra tufft; jag har jobbat på plats fram tills nu men smittspridningen börjar bli synnerligen utspridd här nu, så det återstår att se hur det blir efter jullovet. Jag väntar spänt på vaccinet.

Hur som helst är det dags för en ny Fem en fredag, och veckans tema är Att göra. Av naturliga skäl blev den väldigt jul- och jobbrelaterad denna gång.

Vad är du inte färdig med den här veckan?
Jag har inte hunnit planera färdigt mina distanslektioner till nästa vecka, och jag har inte julstädat.

Vad står härnäst på agendan?
Idag ska betygen skrivas under och skickas hem.

Vad har du hunnit klart med i tid?
Jag var färdig med rättning och betygssättning i god tid. Det händer inte varje gång, kan jag säga! 
Och så har jag köpt julskinka och prinskorv.

 
Vad kommer du att skjuta på till senare?
Inköpet av resten av julmaten får vänta till början av veckan.

Vad var din senaste i sista minuten?
Jag beställde kanske julklappar (och födelsedagspresenter; mamma fyller år på tisdag) lite väl sent, men alla har hunnit komma i alla fall.

Fem en fredag v. 48

 Veckans tema för Fem en fredag är Ett hem.

Vad är nytt i ditt hem?
En liten hylla som jag har tänkt sätta i köket. Den har krokar under, så tanken är att ha teburkar och påsar och sånt på hyllan och så hänga tekopparna på krokarna.

Vad är äldst i ditt hem?
Det måste vara mormors konfirmationsbibel från 1953.

Vad skulle behövas bytas ut?
Typ hela mitt kök. Det är så gammalt och fult och opraktiskt att jag håller på att bli galen. Men jag siktar i nuläget på att flytta istället.

Vad fattas som egentligen "ska" finnas i ett hem?
Jag är sämst på växter, så jag har bara en enda levande växt. Nu bara väntar jag på att den ska dö också (fast jag försöker ju hålla liv i den förstås).

Vad önskar du fanns i ditt hem?
Vettiga garderober. Jag har bara en, annars finns det bara en skrubb med en stång, och jag tycker inte alls om att ha kläderna hänga "öppet" på det sättet.

Fem en fredag v. 46

 Veckans tema för Fem en fredag är Hjälp.

När behövde du senast hjälp med något?
Idag. Lampan i köksfläkten har gått sönder och jag har försökt byta, men jag får fanimej inte loss den. Så nu ska mamma komma över och se om hon fattar hur man ska göra.

Inom vilket område är du den som hjälper andra?
På jobbet brukar jag få hjälpa folk med diverse datorproblem. Och så hjälper jag ju eleverna så klart, typ hela tiden.

Vad skulle gå bättre om du inte gjorde det själv?
Städning. Jag hatar att städa, så det blir oftast lite halvdant gjort. Jag har övervägt att anlita städhjälp så jag slipper hålla på med det själv, men det har inte blivit av än i alla fall.

Brukar du ta hjälp av dina grannar?
Väldigt sällan. Jag bor inte direkt i ett område där man känner varandra eller umgås. Men när jag höll på att flytta in där var det en kvinna som var ute på gården med sina barn, och när hon fick syn på oss ropade hon till sig barnen och så hjälpte de oss att bära in en massa saker. Himla snällt ju!

Vad hjälpte du oftast till med hemma som liten?
Tvätten, åtminstone i tonåren. Först var det mest mamma som tvättade och jag brukade hjälpa till sortera den rena tvätten och lägga in i respektive ägares garderob. Senare, när jag gick på gymnasiet och vi flyttade till lägenhet blev det jag som skötte tvätten nästan helt och hållet.

Fem en fredag v. 45

 Veckans tema för Fem en fredag är Drömmar.

Vad har du för återkommande drömmar?
Just nu tror jag inte att jag har någon som återkommer, men när jag var yngre hade jag flera återkommande drömmar, och vissa av dem var faktiskt ganska obehagliga. Ibland drömde jag att jag kunde flyga och det var ju trevligt, men jag drömde även ibland att jag bet ihop tänderna så hårt att de gick sönder och ramlade bort, eller att jag försökte låsa en dörr som sedan hela tiden låstes upp igen och jag visste att det fanns något farligt utanför.

Vilken är din största dröm?
Oj, det vet jag inte! Att flytta närmare min bror och mina vänner kanske?

Vilken är din största dröm som gått i uppfyllelse?
När jag fick en resa till London i 18-årspresent.

Har du någon gång drömt något som slagit in?
När jag var i 5-årsåldern drömde jag vid ett flertal tillfällen att vårt hus brann ner. Det var inte precis samma dröm varje gång; det hände lite olika saker och gick till på olika sätt, men drömmarna slutade alltid med att huset brann. Och några år senare brann just det huset ner till grunden, lyckligtvis efter att min familj flyttat därifrån (lyckligtvis för oss alltså; det var väl inte så roligt för de som bodde där då, men vad jag minns kom ingen till skada i alla fall!)

Vad är din största mardröm?
Att dö på ett utdraget och smärtsamt sätt.

Tisdagstrio: Gudar, väsen, tomtar & troll

Temat för veckans tisdagstrio är "gudar, väsen, tomtar & troll". 

Jag läser inte ofta böcker om övernaturliga varelser utan föredrar att hålla mig till den verkliga världen, men tre stycken lyckades jag i alla fall skrapa ihop. Alla dessa tre har jag läst och tyckt mycket om.

Jackaby av William Ritter
Jackaby är den första delen i en serie om fyra böcker. Serien utspelar sig i New England i slutet av 1800-talet, och handlar om den äventyrslystna Abigail Rook som får arbete som assistent hos den excentriske R.F. Jackaby. Jackaby är en privatdetektiv utöver det vanliga; han kan nämligen se övernaturliga varelser som ingen annan kan se.

The String Diaries av Stephen Lloyd Jones 
The String Diaries handlar om en familj som i generationer förföljts av en övernaturlig varelse som kan förändra sitt utseende så att han ser exakt ut som någon annan. På så vis kan han komma åt familjen genom att kidnappa eller döda en familjemedlem och ta dennes plats. Familjen har efter så många års förföljelse infört ett system där de vid minsta misstanke dubbelkollar att alla i familjen är den som de påstår sig vara, oftast genom att ställa frågor som bara rätt person kan svara på, och varje familjemedlem skriver ned sina upplevelser och iakttagelser i dagböcker som sedan lämnas till nästa generation. 

Dead Inside - Do Not Enter: Notes from the Zombie Apocalypse av Lost Zombies 
Dead Inside - Do Not Enter är en väldigt annorlunda bok. Det handlar om zombieapokalypsen, men istället för en vanlig roman berättas historien med hjälp av fotografier av handskrivna lappar, som skrivits av olika människor och lämnats på olika ställen. Via lapparna får läsaren glimtar av olika människoöden innan, under och efter apokalypsen.

Fem en fredag v. 42

Veckans tema för Fem en fredag är Rutiner.

Hur ser din morgonrutin ut?
Jag kliver upp kl. 6:15 tre dagar i veckan och 7:15 två dagar i veckan. Jag ger katten mat, duschar, äter frukost, gör diverse toalettbestyr, ger katten mat igen (han är synnerligen kinkig; får han hela portionen på en gång äter han inte upp utan det måste delas på två), packar väskan med matlåda och annat jag ska ha med mig, klär på mig, och går sedan till jobbet. Medan jag gör mig i ordning brukar jag lyssna på podcasts.

Hur ser din kvällsrutin ut?
Jag brukar försöka komma i säng senast 23 på vardagarna, men de senaste veckorna har jag varit så trött så det har blivit tidigare än så. När jag ska gå och lägga mig brukar jag helt enkelt borsta tänderna och tvätta ansiktet, byta om, dricka lite vatten, släcka alla lampor och gå och lägga mig. Ibland läser jag efter att jag har lagt mig, ibland inte.

Vad måste du göra varje dag?
I Sverige är ju inte normen att man duschar och tvättar håret varje dag (såvida man inte har ett jobb där det behövs), men det gör jag. Det är ju egentligen inte hälsosamt varken för hy eller hår att duscha så ofta, men det har liksom blivit så och nu är jag så van så det är svårt att strunta i det.

Har du någon rutin som andra troligtvis inte har?
Jag äter middag med min mamma nästan varje dag trots att vi inte bor tillsammans.

Vad gör du sällan som andra gör?
Dricker kaffe.

En smakebit på søndag - Ytspänning

Det har gått segt med läsningen på sistone; jag har haft mycket att göra och har samtidigt varit så vansinnigt trött. Jag tror kanske att det har med årstiden och framför allt vädret att göra; här i stan där jag bor har det regnat i princip oavbrutet i typ två veckor och det gör att jag bara vill sova.

Men nu har jag i alla fall äntligen börjat läsa en bok, och hittills är den riktigt bra. Ytspänning av den franske deckarförfattaren Olivier Norek handlar om Noémie Chastain vid Parispolisen, som blivit skjuten rakt i ansiktet under ett tillslag. Efter skjutningen anser inte ledningen att hon är redo att återgå i sin gamla tjänst, och istället skickar de ut henne till en liten by på landet för att överse nedläggningen av den lokala polisstationen. Väl där blir hon inblandad i en cold case-utredning, när skelettet efter ett barn hittas i en tunna. 

    "Hallå där kommissarien. Fäst dig inte vid det första intrycket."
    När Noémie vände sig om fick den unge lokale poliskommissarien som kommit för att möta henne se hennes ansikte.
    "Det var ordagrant vad jag tänkte säga till dig", svarade hon.
    Att hävda att han inte ryggade tillbaka som alla andra vore en lögn. Men han tycktes snabbt och utan synbar ansträngning komma över chocken.
    "Jag ville säga att det finns vackrare saker att se här i bygden. Det räcker faktiskt med att lämna stationen. Den skulle till och med kunna göra mig deprimerad."
    Han räckte henne handen.
    "Kommissarie Romain Valant. Välkommen."
    "Överkommissarie Noémie Chastain."
    Han såg ut att vara på sin höjd trettiofem och hade ljust hår som stod på ända. Han gav intryck av att vara en vänlig själ och det goda humöret tycktes vara hans naturliga tillstånd.
    "Jag har en morbror som var med om en gasgruvsexplosion i Aubin. Då var han inte ens tjugo. Du är ingenting jämfört med honom."
    "Ja, men titta en gång för alla, det borde stilla din nyfikenhet så att vi kan gå vidare."
    Hon lät kort i tonen och blev arg på sig själv för att den första kontakten blev så kylig, men det krävdes uppenbarligen mer för att rubba Romain Valants konstant goda humör. Han svarade med förbryllande uppriktighet:
    "Visst, om du så vill."

Fem en fredag v. 41

 Veckans tema för Fem en fredag är Skräp.

Hur ser det ut i din källare/förråd?
Jag har varken eller, trots att jag förstås egentligen har rätt att få ett förråd av min hyresvärd. Det jag har är en skrubb inne i lägenheten, med en ordentligt bred, djup och robust hylla där jag har staplat stora plastbackar med alla de grejer jag egentligen skulle vilja förvara i ett förråd. Just den biten ser hyfsat prydlig ut, men i resten av skrubben råder tyvärr totalt kaos.

Vad samlar du på dig mest?
Böcker, olika typer av pyssel (garn, pennor, anteckningsböcker, fina papper, pussel osv.) och hemelektronik. 

Vad i ditt hem behöver rensas ut?
Typ allt. Jag har så djävulskt mycket pryttlar som bara står och inte riktigt har någon plats, och jag skulle behöva rensa ur massor.

Är du bra på att rensa din mailkorg?
Helt okej. Jag låter aldrig mail ligga olästa; jag öppnar dem direkt när de kommer in och raderar då sådant som är irrelevant. Däremot är jag inte lika bra på att radera sådant som var viktigt eller relevant tidigare men som jag egentligen inte behöver ha kvar längre.

Vad sparar du som andra kastar?
Kvitton. Jag tar kvitton på allt, till och med om jag bara köper typ en läskburk. Anledningen till det är att jag för kassabok, så då behöver jag ju ha koll på vad jag köper. När jag har fört in allt i kassaboken (vanligtvis en gång varje eller varannan vecka) slänger jag förstås de kvitton som inte behöver finnas kvar pga. garanti och sånt.

Fem en fredag v. 40

 Veckans tema för Fem en fredag är Irritationsobjekt.

Vad retar du dig på när du går ut och äter?
När det är trångt. Som en större person (som dessutom har klaustrofobi) stör jag mig jättemycket på små bås som jag måste tränga mig ner i, stolar med armstöd som skär in i låren, när borden står så nära varandra så att man nästan krockar med folk när man ska sätta sig eller resa sig osv.

Vad retar du dig på under tv-tittande?
När ljudet är ojämt så att man måste höja och sänka hela tiden, t.ex. när ljudet på reklamen är mycket högre än själva programmet, eller när ljudet blir jättehögt under actionscener men jättelågt när folk pratar.

Vad retar du dig på när det kommer till språk/grammatik?
Som språknörd och lärare i både engelska och svenska stör jag mig förstås på en massa olika saker. Mest retar det mig dock när folk kommenterar eller gör sig lustiga över andra människors språkfel. Det finns mängder av orsaker till att folk kan tänkas skriva fel, och det finns i princip ingen anledning att påpeka att någon har skrivit fel på t.ex. Facebook. Om personen i fråga har skrivit så fel att det blir svårt att förstå kan man förstås fråga om ett förtydligande, men om man förstår vad hen menar trots felet är påpekandet bara otrevligt och fyller ingen funktion. Annat är det förstås i böcker och andra "officiella" dokument; då förväntar jag mig att språket ska vara korrekt.

(För att vara mindre allvarlig så retar det mig också att vi inte använder the Oxford comma i svenskan, för jag tycker att det är så himla användbart!)

Vad är något du retar upp dig på i hemmet?
Att mitt badrumsgolv är felbyggt, så när jag duschar rinner vattnet rakt ut på golvet istället för ner i golvbrunnen.

Vad är något du gör som retar andra?
Jag har en tendens att börja säga något liksom i farten, och sedan vänder jag mig om och börjar gå iväg innan jag har pratat klart, så den andra personen hör inte slutet av meningen. Jag tänker inte själv på att jag gör det, men mamma retar sig jättemycket på det!

En smakebit på søndag - Keep This to Yourself

Den här veckan är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Keep This to Yourself av Tom Ryan, och jag gillar den verkligen! Boken utspelar sig i en liten kuststad i Maine, som ett år tidigare hemsöktes av en seriemördare. Fyra personer mördades under loppet av en sommar och polisen stod handfallna; när morden upphörde lika plötsligt som de börjat drogs till sist slutsatsen att mördaren varit en okänd besökare som sedermera lämnat staden. Artonårige Mac har svårt att släppa det som hänt; hans bästa kompis Connor blev mördarens fjärde och sista offer och sorgen och ovissheten gnager i honom. När han hittar ett mystiskt meddelande från Connor börjar han misstänka att Connor kanske faktiskt kände sin mördare, och att mördaren i så fall inte alls kan ha varit någon främling på genomresa.

Sure enough, there's a police car sitting near the entrance to the beach parking lot. As I drive past, I catch a glimpse of Chief of Police Patricia Parnatsky in the driver's seat, looking exhausted - like she has since she failed to catch the killer last year. I know she could have put another police officer in charge of the parking lot, but Trish Parnatsky feels responsible, I think. Responsible for everything that happened, and everything that might still happen if the killer surfaces again, somewhere else.
    Before last summer, a cop at a party would have sent people scattering, grabbing their jackets and backpacks, hiding their booze, climbing in cars, relocating. Now the car is ignored, and although nobody comes out and says it, the security it represents is probably welcomed. There's an understanding now. There are things far more terrible than some drunken teenagers.
    People can pretend all they like that things are back to normal, but deep down, we all know they aren't. 

Fem en fredag v. 37

Veckans tema för Fem en fredag är Namn.

Har du eller har du haft något smeknamn?
När jag var liten kallade de flesta i släkten mig för Lina, men numera är det mest mamma och brorsan som gör det. Enstaka personer har också kallat mig för Evve, men av någon anledning tycker jag inte riktigt om det.

Har du velat heta något annat?
Som barn tyckte jag att det var tråkigt att mitt namn var så ovanligt. Jag träffade aldrig någon som hette som jag och det kändes trist. Jag var ju också van vid att bli kallad Lina, så när jag började skolan och alla där kallade mig Evelina kändes det konstigt. Men numera gillar jag verkligen mitt namn och skulle inte vilja byta!

Vet du vad ditt namn betyder?
Jag har ju hört det många gånger men hade så klart glömt, så jag fick faktiskt kolla upp det igen. Det kan antingen komma från Eva, vilket betyder "det lilla livet", eller från Aibhlin, som betyder "vänlig".

Finns det något namn som går igen i din släkt?
Flera stycken! Min farmor hette Märta Maria Evelina (med Märta som tilltalsnamn), så mitt förnamn kommer ju från henne. Mitt andranamn, Ingalill, kommer från mammas sida av släkten. Mamma, mormor och gammelmormor har alla hetat Ingalill i andranamn. Även min lillebror har ärvt båda sina andranamn; Carl från sin pappa och Ingemar från vår morfar.

Matchar ett namn med personligheten?
Det tror jag inte! Det är förstås så att vissa namn är olika vanliga bland olika delar av befolkningen och uppväxten påverkar ju till viss del hur man blir som person, så på så vis kan man väl säga att det kan finnas ett samband, men det har ju egentligen inget med själva namnet att göra. Som lärare träffar jag ju mängder av ungdomar med mängder av olika namn, och generellt tycker jag inte att jag ser något samband mellan namnet och personligheten (även om det förstås ibland kan bli så att jag förknippar ett visst namn med en viss elev).

Fem en fredag v 33

Veckans tema för Fem en fredag är Antal (och jag skriver på telefonen den här veckan så jag ber om ursäkt för eventuella felformatteringar).

Vilka fem platser har du besökt i sommar?
Jag har mest hållit mig hemma i sommar, men några små resor har det blivit. Två resor till Sundsvall, en utflykt till Nämforsen och hällristningsmuseet, en utflykt för att titta på en gammal fängelsehåla där man höll dömda "häxor" under häxprocesserna, och en och annan sightseeing-runda i närområdet. Och sen den här veckan blev det en oväntad snabbvisit till Uppland eftersom en familjemedlem blev allvarligt sjuk (inte covid, så vi kunde lyckligtvis komma dit).

Vilka fyra saker har du alltid med dig?
Telefon, nycklar, plånbok, solglasögon.

Vilka tre maträtter går på repeat hemma hos dig?
Stekt kycklingfilé med blandade rotfrukter i ugn och pepparsås, spaghettigratäng, currykorv.

Vilka två saker skulle du ta med till en öde ö?
Medicin och en kniv.

Vad är en favoritsak i ditt hem?
Tvättmaskinen. Det är så himla skönt att ha en egen och slippa gå till tvättstugan.

Morden i Bjärred av Elisabet Höglund

Titel

Morden i Bjärred - och andra sanna berättelser om föräldrar som mördat sina barn

Var fick jag tag på boken?

Biblioteket

Vad handlar den om?

I januari 2018 hittades en hel familj döda i en villa i skånska Bjärred. Händelsen fick stor massmedial uppmärksamhet, särskilt då det visade sig att föräldrarna gemensamt tagit beslutet att mörda sina två döttrar och sedan avsluta sina egna liv, detta på grund av att båda döttrarna led av sjukdomen ME och föräldrarna därför inte såg något hopp om att familjen någonsin skulle kunna leva ett normalt liv. 

I boken gör Elisabet Höglund en djupdykning i Bjärred-fallet. Hon accepterar inte polisens knapphändiga information och förklaring av vad som hänt, utan försöker själv undersöka omständigheterna kring händelsen. Var det verkligen båda föräldrarna som gemensamt tog beslutet att familjen skulle dö? Vilken av föräldrarna var det i så fall som handgripligen mördade de två döttrarna? Hur kom det sig att ingen utomstående slog larm om att familjen befann sig i kris innan det han gå så här långt?

Vad tyckte jag?

Helt ärligt förstår jag inte poängen med den här boken. Jag läste själv allt som stod i tidningarna om fallet för två och ett halvt år sedan när det inträffade, och efter att ha läst boken tycker jag nog inte att jag har fått reda på något mer än det jag redan visste. Den information Höglund skrapat ihop hade kanske räckt till en artikel, men det är alldeles för lite för att fylla en hel bok.

Höglund gör ett gott försök att ta reda på mer om fallet än det som polisen redan gått ut med, men får i princip inte reda på någonting. Hon diskuterar ofta och med indignation det hon kallar för en "tystnadspakt" kring Bjärred-fallet, men jag tycker personligen inte alls att det är märkligt. För att skydda offer och anhöriga har utredningen belagts med sekretess och därför får hon inte ut någon mer information från polisen - fullt rimligt anser jag. Familjens anhöriga samt kollegor och vänner avböjer med bestämdhet att prata med henne - även det fullt rimligt, det skulle jag också ha gjort. Den ena dotterns läkare menar att patientsekretessen fortsätter gälla även efter det att patienten i fråga avlidit och därför kan han inte diskutera flickans sjukdom - ja men det säger väl sig självt? Och slutligen avböjer rektorerna på flickornas respektive skolor att svara på Höglunds frågor - även det rimligt; som lärare har jag själv mycket svårt att tänka mig att jag skulle vilja prata med journalister om mina elever!

Summan av kardemumman blir att boken har väldigt lite substans. Det finns en redogörelse från de två poliser som fann familjen döda i hemmet, Höglund lyckas få till en intervju med den ena dotterns pianolärarinna, och även en intervju med en läkare som inte behandlat någon av döttrarna utan bara uttrycker sig i generella ordalag om sjukdomen ME. 

I övrigt utgörs majoriteten av boken av Höglunds misslyckade försök att få svar på sina frågor; i långa stycken återger hon de frågor hon mejlat eller på annat vis ställt till olika personer, och sedan den aktuella personens svar som oftast har innebörden att de inte vill prata med henne och ber henne att inte kontakta dem mer. Stundtals tycker jag faktiskt att hon är rent respektlös; hon säger att hon har förståelse för att det som hänt naturligtvis är fruktansvärt för de anhöriga, men diskuterar och förundras samtidigt över att de inte vill prata om händelsen och ifrågasätter liksom deras sorgeprocess på ett sätt som stör mig väldigt mycket.

Det som lyfter boken lite är faktiskt den sista tredjedelen, där Höglund berättar om några andra svenska och utländska fall där föräldrar mördat sina egna barn. Eftersom det bara är korta, faktamässiga redogörelser för varje fall med väldigt lite spekulation, blir det hela betydligt mer intressant och kärnfullt.

Läst: Juli 2020

Betyg: 2/5

En smakebit på søndag - Stay Gold

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som håller i En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Stay Gold, som är Tobly McSmiths debutbok. Boken handlar om Pony och Georgia, som båda går sista året i high school. Pony är ny på skolan och har bestämt sig för att bara ligga lågt och vara en helt vanlig kille; till skillnad från hans gamla skola är det ingen här som vet att han är trans och så vill han att det ska förbli. Georgia tänker också ligga lågt; efter ett jobbigt och pinsamt uppbrott från sin före detta pojkvän har hon bestämt sig för att inte dejta under det här sista året. Men redan första skoldagen upptäcker Pony och Georgia varandra, och det komplicerar saker och ting.

"Pony, keep you head up, OK?"

    "OK," I say.

    "Love you, Bro."

    Bro.

    It's the little things, like my sister calling me Bro. The guy who almost knocked me down saying "Sorry, man." Sure, he almost ended me, but all I'm thinking about is how he said man. Another favorite: "Right this way, sir."

    Forget whiskers on kittens; correct pronouns are a few of my favorite things. It's like hearing your name pronounced wrong all your life and then all of a sudden, people say it correctly. It's shocking and exhilarating. It's one small victory stacked on another.

En smakebit på søndag - The Holdout

Den här veckan har varit fullspäckad! Som jag nämnde i måndags var detta den sista skolveckan, och då är det ju alltid diverse aktiviteter innan läsåret avslutas. Trots att jag jobbar hemifrån just nu så kunde jag vara med på några aktiviteter eftersom vi var utomhus, så det var ju himla trevligt för mig. Eleverna slutade i onsdags, så torsdag och fredag var jag på jobbet eftersom det bara var personal där, och det är ju mycket som ska göras innan vi kan gå på semester; det ska städas och göras betygsanalyser och utvärderas allt möjligt och börja förberedas inför hösten. Kul att få vara på jobbet faktiskt, men det kändes väldigt intensivt för mig som suttit hemma och inte träffat någon på flera månader. I fredags var jag och några kompisar med och tävlade i en livestreamad mordgåta som Comedy Art Theatre höll i, det var superkul men svårt!, och igår fyllde jag hela 30 år. I dessa tider är det ju svårt att få till något riktigt firande så jag får väl ta igen det senare, men det var en lugn och trevlig dag i alla fall.

Men trots allt detta har jag faktiskt ändå hunnit läsa lite också, och just nu läser jag The Holdout av Graham Moore. Boken handlar om Maya, som ombeds att medverka i en dokumentär om ett tio år gammalt mordfall, där Maya själv satt i den jury som frikände den misstänkte mördaren. 

None of them had been prepared for the controversy that greeted the verdict. Only after they'd emerged from their sequester did Maya learn that 84 percent of Americans believed Bobby Nock had murdered Jessica Silver. Which meant that 84 percent of Americans believed Maya and Rick had let a child-killer go free.

    Maya had searched to find another issue on which 84 percent of the population agreed. Only 79 percent of Americans, she'd discovered, believed in God. She'd been grateful to learn that at least 94 percent believed the moon landing was real. 

Tänk snabbt! v. 24

Så är vi äntligen inne på den sista skolveckan (även om jag som lärare faktiskt jobbar ett par dagar nästa vecka också), och denna märkliga termin är snart över. Tänk så konstigt det kan bli; jag har i princip inte varit på jobbet alls de senaste två månaderna utan har bara jobbat hemifrån. Fruktansvärt tråkigt är det, kan jag tala om.

Men nu är det i alla fall måndag, och då är det ju dags för Tänk snabbt! från Enligt O; här kommer mina svar på veckans fem snabba:

Firar Sveriges nationaldag eller inte?
När jag gick på scouterna firade jag för det mesta nationaldagen; vi brukade vara med på kommunens nationaldagsfirande i våra scoutskjortor och höll i fanor och sånt där. Numera bryr jag mig inte direkt, och det hade jag nog inte gjort då heller om det inte hade varit för scouterna.

Fastnar för musik i filmer och tv-serier eller inte?
Filmmusiken är jätteviktig; jag hittar ofta ny musik som jag gillar via filmer och tv-serier. Det är tur att Shazam finns numera, förr fick man försöka lyssna efter några ord som man kunde Googla på för att försöka hitta vilken låt det var.

Katt eller hund?
Jag är vansinnigt förtjust i både hundar och katter, och jag tycker de är bra på olika sätt.

Ringa eller sms:a?
Jag tycker väldigt illa om att ringa till folk och svarar helst inte när det ringer om jag inte vet vem det är. Tacka vet jag sms (och mail).

Läslistor inför sommaren eller inte?
Jag gör aldrig läslistor, och inte inför sommaren heller. Jag läser alltid vad jag känner för just för tillfället.

En smakebit på søndag - The Poet X

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som håller i En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

En av de böcker jag läser just nu är The Poet X av Elizabeth Acevedo. Boken handlar om Xiomara, en femtonårig dominikansk flicka som växer upp i Harlem tillsammans med sin tvillingbror, sin strikt religiösa mamma och sin pappa som är där men ändå på något sätt frånvarande. Xiomara hittar sin röst i poesin, och upptäcker spoken word-poesi via skolans poesiklubb. Boken är skriven på prosalyrik, och jag rekommenderar i synnerhet ljudboken; det är författaren själv som läser och eftersom hon har en bakgrund inom slam poetry blir det fantastisk upplevelse.


Pero, tú no eres fácil


is a phrase I've heard my whole life.
When I come home with my knuckles scraped up:

Pero, tú no eres fácil.

When I don't wash the dishes quickly enough,
or when I forget to scrub the tub:

Pero, tú no eres fácil. 

Sometimes it's a good thing, 
when I do well on an exam or the rare time I get an award:

Pero, tú no eres fácil.

When my mother's pregnancy was difficult,
and it was all because of me,
because I was turned around
and they thought I would die

or worse,
that I would kill her,

so they held a prayer circle at church 
and even Father Sean showed up at the emergency room,

Father Sean, who held my mother's hand 
as she labored me into this world,

and Papi paced behind the doctor,
who said this was the most difficult birth she'd been a part of

but instead of dying I came out wailing,
waving my tiny fists,

and the first thing Papi said,
the first words I ever heard,

"Pero, tú no eres fácil."
You sure ain't an easy one.

The Only Plane in the Sky av Garrett M. Graff

Titel
The Only Plane in the Sky: the Oral History of 9/11 

Var fick jag tag på den?
Pappersboken från Book Depository, e-boken från Amazon.
(Tips! E-boken kostar bara 11 kronor på Bokus just nu!)

Vad handlar boken om?
Som titeln antyder är The Only Plane in the Sky mycket riktigt den muntliga historien om 9/11. Med hjälp av dokument och utredningsmaterial, varav en del har varit hemligstämplat fram till nyligen, samt intervjuer med över 500 olika människor, berättar Garrett Graff om 9/11 så som dagen upplevdes av de som var där.

Vad tyckte jag?
Alla vi som är tillräckligt gamla att minnas 9/11 kommer nog ihåg vad vi gjorde den dagen och hur vi fick reda på vad som hänt. Själv gick jag i femte klass, och på eftermiddagen kom jag hem från skolan och slog på TV:n. Först trodde jag att det var någon sorts actionfilm som gick, innan jag insåg att det var nyheterna.

För de som befann sig i New York City eller i Arlington, Virginia var det hela förstås mycket mer dramatiskt. Brandmän, poliser, anställda och besökare i World Trade Center och Pentagon, andra helt vanliga New York-bor, politiker och militärer; alla dessa människor som levde sina liv precis som vanligt, bara för att helt plötsligt kastas in i en total mardröm.

I The Only Plane in the Sky får dessa människor komma till tals och berätta vad de faktiskt var med om under den där dagen, och det är oerhört starkt. Boken fokuserar mer på de individuella överlevarnas berättelser, snarare än ett makroperspektiv över händelsen och dess orsak och verkan (även om det nämns lite också), och det tycker jag är bra. Boken är strukturerad så att varje kapitel handlar om en specifik tidspunkt på en specifik plats, och så berättar flera olika personer som var där vad de gjorde då och vad de upplevde. På så vis får läsaren en tydlig kronologisk överblick över dagen, berättad ur många personers synvinkel, och det blir både tydligt och drabbande.

Det är en mycket tung bok (i dubbel bemärkelse; jag bytte till e-boken halvvägs); jag fick ta några pauser här och där, men jag är ändå mycket glad att jag läste hela, och jag rekommenderar den verkligen.

Läst: Maj 2020

Betyg: 4/5 

Tänk snabbt! v. 20

Nu var det ett tag sedan jag deltog i Tänk snabbt! hos Enligt O, men det börjar bli så segt på bloggen igen, så för att liva upp det hela lite kommer här mina svar på veckans fem snabba:

Jordgubbar eller smultron?
Smultron är ju gott, men de är så jobbiga att plocka, det blir liksom ingenting av det riktigt. Då är jordgubbar lättare, och fantastiskt goda. De är inte fullt lika söta som smultron heller, och det gillar jag.

Basilika eller koriander?
Basilika alla dagar i veckan! Jag har tyvärr förärats med den där genen som gör att koriander smakar tvål, så jag undviker det som pesten. För ja, det är faktiskt genetiskt! Tycker man att koriander smakar tvål kommer man alltid att tycka det, för den där genen gör att man uppfattar smaken på ett helt annat sätt än andra människor.

Nya böcker eller gamla godingar?
Jag önskar att jag läste mer gamla böcker, men det kommer ju så många nya hela tiden! Om jag läser äldre böcker så är det oftast gamla favoriter, eller tidigare delar i någon serie som jag vill läsa.

Sveriges 12:a eller Eurovision: Europe shine a light?
Ingetdera; det blir ju inte som riktiga Eurovision ändå. Däremot följer jag YouTube-kanalen Eurovision Hub, och dem gillar jag!

Svenska eller engelska?
Jag bryr mig inte så värst mycket, faktiskt. Det är klart att det är trevligt att kunna läsa på originalspråk, och en del böcker översätts ju inte ens till svenska. Men svenska översättningar är ju ofta riktigt bra (inte alltid, dock...), så jag kan lika gärna läsa översättningen om den är lättare att få tag på. Om jag läser en serie vill jag dock gärna läsa alla på samma språk.

Fem en fredag v. 19

Veckans tema för Fem en fredag är Just nu.

Vad har du hunnit med idag?
Det är tidigt fortfarande, så än så länge har jag bara hunnit duscha, ge katten mat, äta frukost, klä på mig och göra mig i ordning för dagen.

Vad lyssnar du på?
Medan jag åt frukost och gjorde mig i ordning lyssnade jag på podcasten Mord mot mord.

Vad kommer du göra härnäst?
Jag ska strax börja jobba; jag ska fylla i lite dokument och sånt där, och så börjar min första lektion (via fjärr) om ungefär en halvtimme.

Var befinner du dig någonstans?
Hemma i vardagsrummet.

Hur är humöret idag?
Lite trött, men okej. Jag sov jättedåligt och alldeles för lite natten till igår, så igår var jag verkligen inte på topp och hade ganska ont i huvudet, men idag är det bättre.

En smakebit på søndag - Falska vänner

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Efter en trög period gick det bättre med läsningen i april, och även maj verkar börja okej. Just nu läser jag Falska vänner av Jane Harper, fortsättningen till Hetta som var en av mina favoritböcker förra året. Precis som föregångaren utspelar sig boken i Australien, där fem kvinnliga arbetskamrater ger sig ut på vandring i vildmarken i någon sorts teambuilding-övning. Tyvärr går de vilse, flera av dem skadar sig, och när de kommer tillbaka är de bara fyra. Poliskommissarie Aaron Falk och kollegan Carmen kopplas in på fallet, eftersom de håller på att utreda det företag där kvinnorna jobbar och den nu försvunna Alice Russell är deras kontakt på insidan.

Han försvann in till ett kontor på baksidan. Falk tittade ut genom dörrfönstret medan han väntade. På andra sidan grusplanen fanns ingenting förutom en vägg av grönska. Berget dolde himlen. Han kände sig plötsligt omringad. Han ryckte till när mannen återvände med ett USB-minne i handen.
    "De senaste sju dygnen", sa han och lämnade över minnet.
    "Tack, det var hyggligt."
    "Inga problem. Jag hoppas att den blir till nytta. Man vill inte gärna vara vilse därute alltför länge. Det är paniken som ställer till det. Efter några dagar börjar allt se likadant ut och då blir det svårt att lita på det man ser." Han kastade en blick ut genom fönstret. "Och då blir de liksom tokiga."

Fem en fredag v.18

Veckans tema för Fem en fredag är Utrymme.

Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?

Gömma undan alla pryttlar jag har överallt!

Vad skulle du göra med en större bostad?

Fler bokhyllor, kanske ett helt bibliotek till och med. Och så skulle jag vilja ha ett kontor/pysselrum. Nu har jag skrivbordet och pysselförvaring i vardagsrummet, men det vore trevligt att kunna stoppa undan det i ett eget rum.

Skulle du hellre ha större kök eller större badrum?

Större kök. Jag har redan ett ganska stort badrum och har absolut inget behov av ett större; jag skulle nog klara mig på ett lite mindre till och med. Köket är också stort, men jag har typ noll bänkyta. Så jag skulle vilja ha mer bänkyta eller kanske ett kök i en form som tillät en köksö eller nåt; det går inte i mitt nuvarande kök eftersom det är så himla långsmalt och konstigt.

Vad skulle du göra med ett större sovrum?

Oj, det vet jag inte! Garderober, kanske? Jag har bara en byrå där inne just nu. Eller kanske en mysig läsfåtölj.

I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma?

Definitivt vardagsrummet. Jag hänger nästan alltid i soffan när jag är hemma, om jag inte sitter vid skrivbordet som ju också står där.

Fem en fredag v. 17

Veckans tema för Fem en fredag är Kultur.

Vad för slags museum föredrar du att besöka?
Jag tror att jag gillar historiska och naturhistoriska museer bäst.

Vilken typ av film ser du helst på bio?
Bio är ju mysigt i allmänhet, men jag brukar inte göra mig besväret om det inte är något speciellt. Riktigt storslagna filmer med fantastiska scener, ljudeffekter och musik gör sig förstås bäst på bio, så om det är en sådan som jag är verkligt intresserad av brukar jag försöka gå och se den. Mindre avancerade filmer som komedier och sånt kan man lika gärna se hemma tycker jag.

När var du senast och såg på teater?
Oj, det var ett tag sedan! Senast var nog 2016 när jag såg Harry Potter and the Cursed Child i London.

När besökte du senast ett bibliotek?
Någon månad sedan, tror jag. Jag använder vanligtvis biblioteket titt som tätt, men eftersom jag undviker i princip allt som inte är absolut nödvändigt för tillfället så kommer jag nog hålla mig borta från även biblioteket ett tag framöver.

Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
I en riktigt stor bokhandel. Nog uppskattar jag min lokala lilla bokhandel, men där har man liksom sett allt på typ en kvart. En av de bästa bokhandlarna jag har besökt finns även den i London, nämligen Waterstones vid Piccadilly, som har sex våningar med böcker, caféer, en bar, samt soffor och fåtöljer där man kan vila fötterna och bläddra i sina nya fynd. Där skulle jag kunna spendera många timmar!

Helgfrågan v. 17

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har köpt eller fått några nya böcker på sista tiden.

Ja, faktiskt! I slutet av förra veckan fick jag hem ett stort paket som jag beställt; sex stycken böcker blev det den här gången. Mycket spännande!

Av dessa sex är det definitivt The Priory of the Orange Tree som känns mest utanför min komfortzon, eftersom jag mycket sällan läser fantasy. Men jag har hört mycket bra och den är åtminstone fristående, så jag hoppas att jag kommer gilla den också!

I bonusfrågan vill Mia att vi ska berätta något roligt, så då berättar jag min roligaste (eller kanske töntigaste) ordvits:
"We went to the zoo yesterday, but the only animal there was a dog. It was a shih tzu."

Tisdagstrio: Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Temat för veckans tisdagstrio är "favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av".

J.K. Rowling
Räknas det om man man äger flera upplagor av samma bok? För i så fall äger jag 22 böcker av J.K. Rowling. Trots att det rått rejält blåsväder kring henne på sistone och jag personligen är mycket besviken på den person hon visat sig vara och de åsikter hon gett uttryck för*, så är Harry Potter-böckerna en favoritserie från barndomen och ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Det är svårt att välja en favorit från serien, men om jag måste välja en så är det nog den andra boken i serien, The Chamber of Secrets/Hemligheternas kammare.

Val McDermid
Den författare som kommer på andra plats (15 st) är inte helt oväntat Val McDermid, som ju är en av mina favoritförfattare. Om jag måste välja en favoritbok får det nog bli The Wire in the Blood (Under ingrodda ärr i svensk översättning), som är den andra delen i serien om Tony Hill och Carol Jordan. Tony Hill är expert på gärningsmannaprofiler, och då han ska utbilda en specialistgrupp av poliser i profileringens konst, upptäcks under en övning ett verkligt samband mellan ett antal försvunna tonårsflickor som tidigare alla antas ha rymt hemifrån.

Nora Roberts
På tredje plats kommer Nora Roberts (12 st). Jag har inte läst alla böcker jag äger av henne, men av de jag har läst är nog Förföljaren min favorit. Boken handlar om Naomi, som alldeles före sin tolvårsdag upptäcker en ung kvinna fastbunden i en jordkällare i närheten av sitt hem. På så sätt avslöjas det att Naomis pappa är en av landets värsta seriemördare, och med det raseras Naomis liv totalt. Många år senare har Naomi skapat ett nytt liv som framgångsrik fotograf och har köpt ett nedgånget gammalt hus vid havet. Hon lär känna bilmekanikern Xander och andra vänliga invånare i det lilla samhället, men samtidigt pågår det märkliga saker i området.

---

* Jag insåg precis att alla nog inte har hört om vad vår kära Joanne har haft för sig, så here goes:

För ett tag sedan (typ i höstas tror jag, men vid det här laget känns det som om allt innan Corona hände för flera år sedan så jag kan ha fel) var det en brittisk kvinna som var anställd på kontraktbasis hos en välgörenhetsorganisation. När hennes anställning gick ut valde arbetsgivaren att inte förnya hennes kontrakt, eftersom de hade upptäckt att hon på fritiden ägnade sig åt att trakassera och hota transpersoner online. Kvinnan stämde organisationen och menade att det var hennes sanna övertygelse att transkvinnor egentligen bara är "män i klänning" som är ute efter att utnyttja och våldföra sig på "riktiga" kvinnor. Domstolen menade dock att visst får hon tycka så om hon vill, men hon får för den skull inte trakassera och hota folk, och eftersom hon använde ett Twitterkonto som var kopplat till hennes jobbmail så borde hon ha väntat sig att det skulle få konsekvenser och hon får därför i princip skylla sig själv.

Enter J.K. Rowling, som helt öppet har stöttat den här kvinnan och i åtminstone ett Twitterinlägg använt flera olika fraser och uttryck som är direkt hämtade från olika transfoba hemsidor. Flertalet transpersoner påpekar även att Rowling har en lång historia av att uttala sig transfobiskt, men hon har aldrig varit så öppen med det som nu så det har liksom aldrig riktigt uppmärksammats tidigare förutom av just transpersoner.

Don't Look Back av Erica Spindler

Titel
Don't Look Back av Erica Spindler (Obs! Boken har även en alternativ titel: Justice for Sara)

Var fick jag tag på den?
Book Depository för flera år sedan.

Vad handlar boken om?
För tio år sedan anklagades Katherine McCall för det brutala mordet på sin storasyster Sara, men friades till slut i rätten. Efteråt tvingades hon dock lämna den lilla hemstaden Liberty, eftersom alla i staden fortfarande trodde att hon var skyldig och nu hade kommit undan med mord.

Nu har dock Kat återvänt till Liberty, fast besluten att hitta den verklige mördaren och äntligen få rättvisa för Sara och upprättelse för sig själv. Tillsammans med den nye polischefen Luke Tanner börjar Kat nysta både i mordet på Sara och det på Wally Clark, en polis som mördades samma natt som Sara.

Vad tyckte jag?
Don't Look Back är på samma gång en helt okej deckare och en väldigt medioker kärlekshistoria. Överlag gillade jag handlingen vad gällde morden och utredningen kring det. Det var mycket spännande och lättläst med ett riktigt bra driv, och det fanns flera möjliga alternativ som gjorde att jag personligen inte tyckte att gåtans lösning var alltför förutsägbar.

Däremot förstår jag inte alls denna kärlekshistoria mellan Kat och polischefen Luke. De har typ aldrig träffats förr och ändå är han genast helt övertygad om hennes oskuld, när alla andra i staden fortfarande tror att hon är skyldig. Omedelbart ska det föreställa slå gnistor om dem och de har bara ögon för varandra, men jag tycker nog att det hela faller väldigt platt. Dessutom funderar Luke aldrig över att det kan bli problematiskt att han håller på och utreder ett mord och förhör misstänkta, när han samtidigt ligger med den enda som tidigare misstänkts för det aktuella mordet. Så himla dumt.

Men det är som sagt ändå en spännande historia, och bara man inte har alltför höga förväntningar tycker jag att boken är klart läsvärd.

Läst: April 2020

Betyg: 3,5/5 

En smakebit på søndag - Ice Cold Heart

Det var ett tag sedan jag deltog i En smakebit på søndag, främst för att jag knappt har läst något. Den här veckan har jag dock lyckats läsa en och en halv bok, vilket jag är mycket nöjd med. Kan man tänka sig - att jobba hemifrån i dessa tider för visst med sig både mer lästid och mindre ångest!

Just nu läser jag Ice Cold Heart, som är den tionde delen i Monkeewrench-serien av P.J. Tracy. Som jag nämnt tidigare handlar serien om mordutredarna Leo Magozzi och Gino Rolseth, som ofta får hjälp med sina utredningar av sina minst sagt excentriska vänner på mjukvaruföretaget Monkeewrench.

I den här tionde boken är det mitt i smällkallaste vintern i Minneapolis, och en kvinna meddelar sin make att hon ska gå ut och träffa en väninna, men kommer aldrig hem igen. När hon hittas mördad tror Leo och Gino först att det kommer att bli hyfsat enkelt att hitta den hemlige älskare som av allt att döma har dödat henne av misstag under en misslyckad sexlek, men riktigt så lätt blir det inte. Mördaren har nämligen sopat igen spåren efter sig ordentligt.

Gino pulled into traffic and almost grazed a lumbering city bus. The bus driver flipped him off and Gino responded in kind. "Asshole."
    "To be fair, that was mostly your fault."
    "It was totally my fault, but he didn't have to flip me off. My day was already ruined the minute I answered the phone this morning, and he just made it worse. And I just made his day worse. We're all just evil little tribes, profanely gesturing our way toward collective misery."
    "You are having a bad day."
    "And you're not? I'm going to have nightmares for the rest of my life. And you know what doubles the suck factor about this? When the circumstances of Kelly Ramage's death get out, that poor woman is going to be judged. People will tsk-tsk about high-risk behavior, like she was asking for it. Her husband thinks he's already at rock bottom, but he has no idea what's coming at him."
    "You're probably right. That's really depressing."
    "It gets worse. Big-time accountant at a big-time firm? He's going to be radioactive, which really pisses me off, because his wife is a victim, so he's a victim, and they're both going to be treated like pariahs."
    "If people heard that perspective, they'd be shamed into human decency against their will."
    "That's the worst part, having to shame people into decency."

Tänk snabbt! Påskedition

Nu är vi inne i påskveckan, och själv jobbar jag den här veckan (eller ja, till och med torsdag då så klart) och är ledig nästa. Som jag har nämnt förut tillhör jag dock en riskgrupp på grund av mitt hjärtfel, så jag och min chef har bestämt att jag ska jobba hemifrån åtminstone den här veckan. Lite märkligt känns det förstås, att bedriva min undervisning hemifrån vardagsrummet fast eleverna sitter i skolan, men så är det ju också märkliga tider vi lever i.

Även Tänk snabbt! har påsktema denna vecka, och veckans fem snabba lyder:

Gult eller grönt?
Grönt är en av mina favoritfärger. På sistone har jag blivit mer och mer förtjust i gult också men bara vissa nyanser, och jag passar absolut inte i gula kläder, så grönt vinner ändå.

Påsköl eller påskmust?
Jag dricker inte öl överhuvudtaget, men påskmust är gott. I rimliga mängder dock, jag tycker det blir lite slibbigt om man dricker för mycket.

Påskägg eller påskris?
Påskris är fint men jag påskpyntar sällan själv. Däremot brukar det bli en del godis till påsk, men i år vet jag faktiskt inte om jag törs köpa plockgodis; det blir nog färdiga påsar för säkerhets skull.

Påskhare eller påskkärring?
Nog var det roligt att gå påskkärring som liten, men det känns inte som att det är lika vanligt numera? Och jag föredrar nog påskharen ändå.

Påskekrim eller klassiska berättelser?
Krim är ju alltid min grej, och så även under påsken.

Fem en fredag v. 14

Veckans tema för Fem en fredag är Artigheter.

Ser du till att hålla upp dörren för folk?
Ja, om de är tillräckligt nära och det syns tydligt att de ska gå genom samma dörr.

Säger du tack för maten även om du "bara" är hemma?
Inte numera eftersom jag bor ensam, men när jag växte upp tackade vi alltid för maten hemma.

När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste ses snart, blir det någonsin av?
Det inträffar inte så ofta, men när det någon gång har hänt tror jag inte att det blev av.

Rättar du folk när de säger något fel?
Bara om felsägningen kan leda till missförstånd, då dubbelkollar jag att personen i fråga menade vad jag tror att de menade och inte vad de faktiskt sade.

Vad tycker du om butikspersonal som kommer upp och frågar om du vill ha hjälp?
Jag föredrar att de finns i närheten så att jag själv kan be om hjälp om det behövs.

Tänk snabbt v. 14

Det är lite stiltje på bloggen just nu, men det matchar liksom verkligheten.

Men ett gäng snabba frågor från Enligt O ska jag väl ändå kunna svara på. Veckans fem snabba lyder:

Sommartid eller vintertid?
Jag bryr mig egentligen inte så mycket, utöver att jag tycker att vi ska ta bort tidsomställningen för den ställer till mer besvär än den är värd. Men det är ju vintertiden som är den så kallade "normaltiden" så det får väl vara den då. Dessutom vore det nog bra för mig om det inte var ljust så sent på kvällen på sommaren, för jag har jättesvårt att gå och lägga mig i tid när det fortfarande är ljust ute.

Nyhetsfrossare eller inte?
Jag hanterar svåra saker genom att se allt, läsa allt, ta reda på all information jag någonsin kan. Det känns liksom lite mindre otäckt om jag bara vet precis allt som finns att veta (jag tror bl.a. att det är därför jag är så intresserad av true crime). Men nog börjar den ta på krafterna, denna coronakris, och än finns det inget slut i sikte.

Helgstudion eller Vinterstudion?
Jag ser inte på något av programmen, så jag kan inte uttala mig.

Lässvacka eller läsflyt?
Jag är inne i en fruktansvärd lässvacka. Jag läste ut en enda bok i mars, och den hade jag börjat på redan i februari. Utöver det har jag försökt läsa lite i olika böcker men jag fastnar liksom inte för någonting.

Läsa ut eller ge upp?
Det händer att jag tragglar mig igenom en bok som jag absolut inte tycker är bra, speciellt om det är en som jag själv har köpt. Men för det mesta ger jag upp om den inte är åtminstone halvdan. Jag kan bara komma på en handfull böcker som jag gett en etta i betyg, för jag kommer i princip aldrig så långt att jag betygsätter sådana böcker överhuvudtaget.

Helgfrågan v. 12

I veckans helgfråga undrar Mia hur vi hittar motivation och inspiration att läsa.

Sedan slutet av januari ungefär har jag känt mig otroligt oinspirerad av allt vad läsning heter. Jag kämpar på, men det går ofantligt segt. Det är ju onekligen kaos i världen just nu och nog är jag lite stressad över det, men det är nog inte det som påverkar läsningen, tror jag. Det är nog bara den där tiden på året då man känner sig allmänt trög.

Jag gjorde faktiskt ett litet experiment härom veckan, eftersom jag inte hade den blekaste aning om vad jag ville läsa härnäst. Jag valde ut fem potentiella böcker och läste bara första kapitlet i alla fem, och så fick jag se sedan vilken jag kände mig mest fångad av. Det gick helt okej; av de fem står nu två kvar i hyllan och väntar på att läsas vid ett senare tillfälle, en lämnades tillbaka oläst till biblioteket, och de två sista ligger nu på nattygsbordet för att läsas snarast.

Veckans bonusfråga lyder: Har du någon favoritmusik du lyssnar på samtidigt som du läser?
Jo, jag har några olika spellistor jag brukar lyssna på. Min "vanliga" spellista som innehåller lite allt möjligt funkar inte riktigt med läsningen, för den har för många låtar där jag inte kan låta bli att lyssna på texten. När jag läser brukar det därför oftast bli antingen ABBA eller Motown.

Tänk snabbt! v. 12

Tänk vad världen kan förändras framför ögonen på en! Som bekant jobbar jag inom skolan och vi har öppet som vanligt, men med nya direktiv om när man bör stanna hemma från jobbet. Dessutom har jag ett medfött hjärtfel och bör alltså vara extra försiktig, varför jag nu sitter hemma med ont i halsen och huvudvärk. Det känns helt vansinnigt att stanna hemma bara för det, men det är visst den värld vi lever i just nu.

Som vanligt på måndagar kommer här fem snabba frågor från Enligt O:

Baksidestexter eller inte?
Jag vill gärna ha ett hum om vad boken handlar om innan jag bestämmer mig för att läsa den. Ibland är ju baksidestexten väldigt dålig eller i princip obefintlig, men på Goodreads finns för det mesta en hyfsad beskrivning.

Yta eller innehåll?
Jag har en väldig svaghet för vackra böcker, och när jag går och kikar i en bokhandel är det ju främst omslaget och titeln som får mig att plocka upp en bok. Men nog är det innehållet som får bestämma i slutändan, och jag har läst väldigt många bra böcker med otroligt fula omslag.

Storytel, BookBeat eller Nextory?
Jag är något av en periodare vad gäller ljudböcker, och jag är glad att det är så lätt att säga upp och återaktivera abonnemangen på ljudbokstjänsterna. Från början hade jag Storytel i flera omgångar, innan jag bestämde mig för att även prova på Nextory. Jag tycker nog att tjänsterna är hyfsat likvärdiga, men jag lyssnar bara på ljudböcker på engelska och nog skiljer sig utbudet åt litegrann i alla fall.

Blåsippor eller vitsippor?
Båda är vackra, och jag blir glad när jag ser dem. När jag var liten hade vi mängder av blåsippor bakom mitt hus (men inga vitsippor, märkligt nog) och det tog lång tid innan jag förstod att de var fridlysta.

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok?
Jag hade inte ens koll på att någon av dessa släppt böcker, så det blir svårt att välja!

Tänk snabbt! v. 11

Ny vecka igen, och för mig är det första arbetsdagen efter sportlovet. Det kändes tungt att kliva upp i morse, men det brukar gå över fort.

Som vanligt på måndagar har Enligt O lagt upp fem snabba frågor att svara på, och den här veckan lyder de som följer:

"Rätt låt vann" eller "fel låt vann"?
Årets Melodifestival var verkligen ett riktigt bottennapp. Det brukar finnas åtminstone någon låt i varje deltävling som jag gillar, men i år var det väldigt tunt. Jag gillar The Mamas men tyckte först att låten var väldigt trist, men nu när jag har hört den några gånger tycker jag bättre om den och jag är glad att de vann.

Björn Skifs eller Tomas Ledin?
Jag är väl inte superförtjust i någon av dem, men måste jag välja blir det definitivt Björn Skifs. Jag är också väldigt fascinerad av att han inte verkar åldras; han ser liksom exakt likadan ut som han alltid har gjort.

Tegelstenar eller tunnisar?
Jag gillar båda! En kort, kärnfylld berättelse kan vara tillfredställande, men ibland kan är det bra att ge berättelsen ordentligt utrymme att utvecklas också.

Morgonmänniska eller nattuggla?
Jag är väldigt mycket nattugla och känner mig tyvärr piggast och mest effektiv på kvällen. Jag säger tyvärr eftersom jag har ett vanligt dagjobb och därför borde gå och lägga mig vid 22-tiden eller så, men det blir väldigt sällan så.

Twitter eller Facebook eller Instagram?
Jag har ett Twitterkonto men använder det inte överhuvudtaget. Jag använder och gillar både Facebook och Instagram, men jag är definitivt mest aktiv på Facebook. Jag lägger dock sällan upp saker på min egen vägg, utan nästan all min aktivitet är i olika grupper.

En smakebit på søndag - Deliver Us

Den här veckan är det bloggen Flukten fra virkeligheten som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Läsningen går supersegt för mig just nu. Jag börjar på bok efter bok men kommer inte riktigt någonstans och jag känner mig allmänt oinspirerad. Men jag har i alla fall lyckats ta mig halvvägs genom Deliver Us av Kathryn Casey, och den är riktigt bra även om läsningen går långsamt. Det är ytterligare en true crime-bok (det har blivit många sådana på sistone!), men av en författare som är ny för mig.

Mellan städerna Houston och Galveston i Texas finns ett område som kommit att kallas The Texas Killing Fields. Under en trettioårsperiod hittades fler än 20 flickor och unga kvinnor döda på fälten längs motorvägen I-45, och man tror att området har använts som dumpningsplats av flera olika seriemördare. I boken berättar Kathryn Casey om de olika fallen, om offren och deras anhöriga, och om utredningarna som alltför ofta inte lett någonstans.

(Obs! Varning för ett ovanligt hemskt utdrag!)

Once he'd joined the others at the Addicks Reservoir, the middle-aged dentist was shown the recovered peace ring. Immediately, he began crying, nodding that it belonged to his daughter. Yet his obligations weren't finished. In addition to being Colette's father, Tom Wilson was her dentist, and the next thing he did must have been one of the most difficult tasks of his life. Wilson was handed the skeleton's jawbone for identification. "I recognize my work," he said later, examining the jaw and teeth, some of which contained fillings, sad remnants of a young life. "It's Colette."

Helgfrågan v. 8

I veckans helgfråga undrar Mia om vi bryr oss om vilket förlag som ger ut en viss bok, och om vi har ett favoritförlag som vi alltid kan lita på ger ut böcker som passar vår smak.

Oj, det har jag nog aldrig ens tänkt på! Jag antecknar alltid förlaget när jag dokumenterar vilka böcker jag köpt eller läst, men jag lägger inte in någon värdering i vilket förlag boken kommer från. Det kan ju hända att jag lägger märke till om det dyker upp ett förlag som jag aldrig har hört talas om förut, kanske.

Den enda gången som jag möjligtvis kanske bryr mig är om flera förlag har gett ut samma bok, vilket ju är ganska vanligt när det gäller engelskspråkiga böcker som ofta ges ut av olika förlag i USA respektive Storbritannien. Då kan det ju vara så att jag vill ha den utgåvan som kommer från det ena eller det andra förlaget på grund av att jag tycker bättre om det omslaget eller så.

Veckans bonusfråga lyder: vilken bok står näst i tur att läsa?
Ja du, den som det visste. Jag kämpar fortfarande på med The Only Plane in the Sky; jag tog en paus ett tag men har börjat igen, fast som ljudbok den här gången. Den är riktigt bra, men det är helt enkelt inte en bok som man läser snabbt och jag låter det gärna ta tid. Jag skulle vilja varva med att faktiskt läsa en annan bok också, men jag känner mig så väldigt oinspirerad av allt just nu. Den senaste veckan har jag börjat läsa tre olika böcker, men känner liksom inte riktigt för någon av dem. Så vi får se, helt enkelt.

Tänk snabbt! v.8

Nya vecka, och då är det dags för en ny Tänk snabbt! från Enligt O, som går ut på att snabbt välja mellan olika alternativ.

Den här veckans fem snabba är:

Radio eller poddar?
En gång i tiden lyssnade jag väldigt mycket på radio, men numera blir det bara poddar. Jag gillar att man kan välja själv vad man vill lyssna på och när, och det gäller både själva radioprogrammen och musiken. Ibland lyssnar jag dock på radioprogram i poddformat, till exempel P3 Dokumentär. För något år sedan skrev jag ett inlägg om mina favoritpoddar, som finns att läsa här för den som är intresserad.

Mandelmassa eller vaniljkräm?
Om jag får välja vill jag ha en helt vanlig semla med mandelmassa, gärna i varm mjölk men det går bra utan också. Om jag bakar själv skippar jag kardemumman.

E-böcker eller pappersböcker?
Jag har alltid gillat pappersböcker och kommer nog alltid att göra det. Nu på slutet har jag dock börjat bli mer och mer förtjust i e-böcker för det är ju så himla praktiskt, speciellt nu när jag har köpt en Kindle och slipper läsa på telefonen. Nu kan jag till och med komma på mig själv med att önska att jag köpt en stor och tung bok som e-bok istället, och så tänkte jag aldrig tidigare.

Bokstavsordning, genre eller färg?
Mina bokhyllor är sorterade efter genre och sedan författarens efternamn. Jag tycker att färgsorterade hyllor är riktigt snygga, men jag provade själv en gång och det drev mig till vansinne att behöva ställa böcker från samma serie på olika ställen.

Tulpaner eller ranunkel?
Jag är verkligen ingen blomsterfantast, men om jag ska välja så är nog tulpaner lite finare.

The Bookish Life of Nina Hill av Abbi Waxman

Titel
The Bookish Life of Nina Hill av Abbi Waxman

Var fick jag tag på den?
E-bok från Amazon (men e-boken finns också på Bokus och kostar endast 21kr just nu!)

Vad handlar boken om?
Los Angeles-bon Nina Hill är nöjd med sitt liv. Hon har fullt upp med sitt arbete i en bokhandel, sina olika bokklubbar, sitt trivia-lag, och sin katt Phil. Att hennes mor ständigt är på resande fot och lät Nina uppfostras av en nanny stör henne inte nämnvärt.

Men när Nina plötsligt får besök av en advokat som berättar att hennes far har avlidit vänds hennes liv upp och ned. Hon har aldrig ens känt till faderns identitet, men nu får hon veta att hon har en hel hög släktingar: syskon, syskonbarn och till och med syskonbarnbarn, och de bor allihop i LA och är väldigt intresserade av att lära känna henne.

Vad tyckte jag?
Jag har komplicerade känslor inför den här boken. Å ena sidan tyckte jag mycket om den, och jag sträckläste den i två sittningar. På många plan kan jag relatera till Nina och hur hon tänker och fungerar, och jag tyckte även mycket om de flesta andra karaktärerna; jag blev speciellt förtjust i Ninas nya familjemedlemmar. Ninas far är en intressant karaktär som är närvarande men ändå inte; han är ju redan död och Nina får aldrig träffa honom, men Ninas släktingar pratar mycket om honom och de har alla vitt skilda uppfattningar om hur han var som person. Vem som har mest rätt i sin tolkning får man aldrig veta, vilket jag tycker är spännande.

Jag har aldrig varit i Los Angeles, men det märks att författaren hyser varma känslor för staden och jag tycker mycket om miljöbeskrivningarna. Även språket i övrigt sticker ut; både dialogerna och Ninas inre tankar är rappa och fantastiskt roliga.

Men det finns också vissa aspekter som jag tyckte mindre om, och ju mer jag tänker på boken så här i efterhand, desto mer stör de mig. Jag är inte superförtjust i kärlekshistorien mellan Nina och hennes triviarival Tom; den kändes lite onödig och tog för mycket plats, och det var vissa specifika saker som hände mellan dem som jag inte tyckte kändes helt okej.

Slutet av boken kom plötsligt och allting hände väldigt snabbt; det kändes lite hafsigt jämfört med resten av boken.

Och ja, jag har liksom vant mig vid att kvinnliga huvudpersoner, speciellt i såna här böcker, nästan alltid är normsmala, även om jag personligen tycker att det blir lite trist och enformigt. Men det är skillnad, tycker jag, på att ha en karaktär som råkar vara smal, och att hela tiden påpeka hur smal och liten hon är på ett sätt som gör det klart att smal = bra/snygg. Tyvärr hamnar den här boken i den senare kategorin.

Men bra var den defintivt ändå, och även om den inte fick högsta betyg av mig så rekommenderar jag den verkligen.

Läst: Februari 2020

Betyg: 4/5 

Helgfrågan v. 7

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har kollat in bokrean och förbokat några böcker.

Tidigare år har jag alltid köpt ett vansinnigt antal böcker på bokrean, och många av dem har sedan förblivit olästa. Inte så hållbart i längden, eftersom jag bara har två bokhyllor och ingen plats för fler.

Två av mina läsmål för 2020 är att läsa fler hyllvärmare (dvs. böcker jag ägt länge men ännu inte läst) och att läsa fler biblioteksböcker. Det i kombination med att jag på sistone mer och mer har börjat föredra e-böcker, har lett till att jag faktiskt inte har förbokat särskilt många böcker på rean i år. Istället gick jag igenom rean på Adlibris och Bokus och skrev ned det som verkade intressant, och sedan kollade jag om de intressanta böckerna finns på mitt bibliotek. Och tänk, de allra flesta gör det!

Tre förbokningar har det dock blivit. På Adlibris har jag förbokat London: en berättelse om en stad av Gunnar Pettersson. Jag tycker mycket om London, och jag tänker att just denna bok kan vara rolig att ha ett eget exemplar av. På Bokus har jag förbokat Skendöda och Verkanseld av Louise Boije af Gennäs, den andra och tredje delen i Motståndstrilogin. Jag har redan den första boken i trilogin, Blodlokan, men även den finns på rean för den som är intresserad.

--

Veckans bonusfråga lyder: vad längtar du efter?
Lätt fråga! Just nu längtar jag efter sportlov. Eftersom jag bor så långt norrut har vi den sista sportlovsveckan, så det är två veckor kvar, men jag ser verkligen fram emot det.

A Bone to Pick av Melinda Leigh

Titel
A Bone to Pick av Melinda Leigh (Widow's Island #2)

Var fick jag tag på den?
E-bok från Amazon

Vad handlar boken om?
A Bone to Pick är den andra delen i en serie kortromaner som utspelar sig på och omkring den lilla ön Widow's Island i Washington.

Tessa Black gav upp sin karriär hos Seattle-polisen för att flytta hem till Widow's Island när hennes mamma blev sjuk. Som en av de få anställda hos Widow's Islands polis kallas hon till en bisarr brottsplats: en lokal konstnär har hittats mördad i en park, skjuten i bröstet med en harpun.

Vad tyckte jag?
Jag läste den första boken i Widow's Island-serien i januari, och jag var inte imponerad. Jag var osäker på om jag skulle läsa resten av serien, men så när nummer 2 dök upp för nästan ingenting på Amazon tänkte jag att jag ändå skulle ge den en till chans. Det var ju både bra och dåligt: å ena sidan var denna ännu sämre än den första, men å andra sidan vet jag ju det nu och kan ge upp serien med gott samvete.

Trots mina problem med den första boken i serien fanns det ändå några saker som jag gillade. Jag tyckte att fallet var intressant, även om upplösningen var för snabb och därför otillfredställande. Jag tyckte även mycket om miljöbeskrivningarna, och jag kände att jag ville lära känna huvudpersonerna.

Den här boken har inget av det. Fallet var totalt ointressant och upplösningen om möjligt ännu mer hafsig. Miljöbeskrivningarna var i princip obefintliga, och huvudpersonerna hade ungefär noll personlighet. Det enda som ger boken en extra halvpoäng är att huvudpersonerna från den första boken, Cate och Henry, är med på ett hörn, och dem tycker jag fortfarande om.

Jag hade verkligen hoppats att serien skulle ta sig, för jag är ändå intresserad av det genomgående mysteriet, dvs. vad som hände med Tessas och Cates barndomsvän Samantha. Tyvärr nämndes det fallet ännu mindre i den andra boken än den första, och det är inte tillräckligt för att få mig att vilja fortsätta med serien.

Läst: Februari 2020

Betyg: 1,5/5

Januari 2020

Lästa böcker:
Det innersta rummet av Jørn Lier Horst
Close to the Bone av Kendra Elliot
Chase Darkness With Me av Billy Jensen
Stillhouse Lake av Rachel Caine

Antal: 4
Antal sidor: 1131
Snittbetyg: 3,62

Bästa bok: Stillhouse Lake
Sämsta bok: Close to the Bone

Kommentar
Tänk att vi redan är en hel månad in i 20-talet!

Januari var en okej läsmånad för mig. Det började starkt, men mot slutet av månaden gick det sämre. Jag läste ut Stillhouse Lake redan den 20 januari, och sedan blev det ingen mer. Men jag fick i alla fall ihop fyra böcker vilket innebär att jag ligger i fas med årets läsmål (jag satsar på 40 lästa böcker under 2020), så jag är hyfsat nöjd ändå.

Även kvalitetsmässigt var januariläsningen okej. Den bästa boken jag läste var Stillhouse Lake, som fick 4,5 i betyg. Riktigt, riktigt bra och spännande, och igår fick jag tag i uppföljaren för endast 2 dollar, så nu är jag redo att ge mig i kast med den också. Även Det innersta rummet var riktigt bra, trots att det nog inte är den bästa i William Wisting-serien, och den fick 4 i betyg.

Chase Darkness With Me var en mycket lättläst memoar/true crime-bok, och den hade mycket som jag gillade, men också en del saker som jag störde mig på. I slutändan fick den 3,5 i betyg.

Sämst var Close to the Bone, som är en kortroman på endast 94 sidor. Det jag inte gillade med boken hade främst med längden att göra, och det var tillräckligt för att dra ned betyget till 2,5. Jag var osäker om jag skulle fortsätta med serien, men även denna uppföljare fanns att köpa för 2 dollar, så jag ger den en chans till. Gillar jag inte tvåan heller så blir det nog ingen mer.

För närvarande håller jag på med flera olika böcker samtidigt, vilket är olikt mig. Jag har läst ungefär 100 sidor i The Only Plane in the Sky, men den har fått vila den senaste veckan. Som jag skrev i ett annat inlägg  har jag gjort illa svanskotan och har svårt att sitta och ligga bekvämt, och detta är en så stor och tung bok att jag faktiskt har svårt att hålla i den just nu. Istället har jag börjat läsa Nothing Stays Buried av P.J. Tracy, eftersom den är liten och lätt och jag kan hålla den med en hand.