En smakebit på søndag - The Axeman's Jazz

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Axeman's Jazz av Ray Celestin (Yxmannen i svensk översättning), som är den första boken i serien The City Blues Quartet. 

Året är 1919, och i New Orleans härjar en brutal seriemördare. Av pressen har han fått namnet The Axeman eftersom han tar sig in i offrens hem sent på natten, hugger ihjäl dem med en yxa, och sedan försvinner osedd i mörkret.

Tre personer försöker på varsitt håll hitta mördaren. Det är Michael Talbot, den polis som ansvarar för utredningen och vet att han kommer få skulden om mördaren kommer undan. Det är Luca D'Andrea, Michaels före detta chef som avtjänat ett flerårigt fängelsestraff efter att Michael avslöjat att Luca var korrupt. Lucas gamla maffiakontakter har sina egna anledningar att vilja se fallet löst, och de vill att Luca ska ordna det åt dem. Och så är det Ida, som egentligen vill bli polis men på grund av sitt kön och sin hudfärg har fått nöja sig med ett sekreterarjobb hos detektivbyrån Pinkertons. När hon hittar en ledtråd i seriemördarfallet ber hon en gammal barndomskamrat, en viss Louis Armstrong, om hjälp.

Boken är i huvudsak fiktiv, men har baserats på verkliga händelser. Seriemördaren som kallades The Axeman of New Orleans har nämligen funnits på riktigt, och hans identitet är än idag okänd. Boktiteln The Axeman's Jazz kommer från ett brev som skickades till pressen och anses ha skrivits av mördaren. I brevet påstod brevskrivaren att han planerade att slå till ett visst datum och klockslag, men eftersom han tyckte så väldigt mycket om jazzmusik lovade han att skona alla hem där ett jazzband var i full sving vid det aktuella klockslaget. Brevet ledde till total hysteri, den natten spelades jazz överallt i New Orleans, och inget mord skedde.

----

'The neighbors saw nothing unusual,' continued Dawson, 'no one arriving; no one leaving; no screams or shouts; no noise of a break-in.'

    'Means of entry?'

    'No clues whatsoever as to how he got in, or left. And here's the kicker, sir - the room was locked from the inside when the bodies were discovered.'

    The killer had a habit of leaving rooms that way. Either he exited from windows which slid closed after him, or he picked locks shut from the outside after he'd finished. These explanations hadn't stopped the press from painting the Axeman as some kind of supernatural being with the ability to float through walls. New Orleans was a superstitious place at the best of times, and now a sizeable portion of the city believed they were under attack by some form of demon.

Fem en fredag v. 16

Hej, och glad fredag! Jag har varit ledig den här veckan eftersom det är påsklov här, och det har varit så skönt. Helt fantastiskt väder har vi haft också. 

Men nu är det som sagt fredag, och det är därmed dags för en ny Fem en fredag. Veckans tema är Ysch.

När blev du senast störd av ljud?

Hyresvärden håller på att renovera tre olika lägenheter i mitt hus, så det borras och bankas en hel del just nu. Men det stör mig egentligen inte så jättemycket; jag är inte så känslig för såna ljud och det är ju dessutom mest på dagtid när jag oftast inte är hemma. 

När senast höll du något hemligt?

Det var nog julklapparna, tror jag.

Vad är den längsta period du inte pratat?

När jag gick på högskolan bodde jag ensam, och då hade vi ibland perioder med mycket självstudier och inte så mycket föreläsningar. Då kunde det hända att jag inte träffade eller pratade med någon annan människa på flera dagar. 

När är du som mest högljudd?

Förmodligen när jag och kompisarna sitter och pratar. Vi bor långt ifrån varandra så vi träffas inte så ofta längre, men jösses vad tjattrigt det kan bli när vi väl träffas!

Vilket ljud ger dig mest obehag?

Ni vet sådana där tjocka, glansiga boksidor? Såna som det brukar vara i läroböcker och sånt? Mitt absolut värsta ljud är när någon skrapar sina naglar mot sådant papper. Det uppstår liksom ett gnisselljud som bara skär i mina öron. Min mattelärare på högstadiet hade långa naglar, och varje gång jag behövde hjälp kom hon och pekade i min mattebok och skrapade nageln mot boksidan, och det var fruktansvärt. Jag tyckte jättemycket om henne i övrigt, men alltså det där ljudet! Jag ryser bara jag tänker på det.

En smakebit på søndag - None Shall Sleep

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag None Shall Sleep av Ellie Marney. Boken utspelar sig 1982 och handlar om 18-åringarna Emma Lewis och Travis Bell, som båda rekryterats av FBI i syfte att hjälpa dem att intervjua tonåriga seriemördare. FBI bedriver vid den här tiden ett projekt som går ut på att intervjua dömda seriemördare, i hopp om att få information om hur seriemördare fungerar som kan hjälpa dem att fånga aktiva mördare. De upptäcker dock att de yngre seriemördarna är svårare att intervjua än de vuxna; de vill helt enkelt inte prata med de medelålders FBI-agenter som försöker intervjua dem. Det är då man kommer på idén att låta dem intervjuas av andra ungdomar istället, med tanken att de kanske kommer vara mer benägna att prata med personer i sin egen ålder.

Emma och Travis har trots sin unga ålder redan erfarenhet inom området. Emma blev bortförd av en seriemördare några år tidigare men överlevde, och Travis pappa som var polis dödades under ett ingripande mot en seriemördare. Tanken är att de endast ska intervjua redan dömda och inspärrade mördare, men när de intervjuar den ökände tonårige seriemördaren Simon Gutmunsson och han visar sig ha information angående ett aktivt fall, dras Emma och Travis in i en pågående utredning.

Bell thinks he can endure just about anything so long as it's not a woman suffering.

    He remembers his uncle Luther - who wasn't really his uncle but had been his father's partner since basic training - coming to the house to tell Rosa Bell that her husband was dead. She made a long, low, ululating moan as she collapsed in the doorway. Travis could hardly comprehend his own pain, and here was his mother's: no high, dramatic screams, just bone-deep groans, pain felt in the dark, hollow well of the body. It chilled and wrenched him by turns.

    His sisters shambled around for weeks, blank-eyed and dry-lipped. He was supposed to be there for them, but their suffering made him feel picked clean. It made him want to punch a wall.

    He has a similar feeling of helplessness now as he stands outside the door of the women's bathroom in the foyer of St. Elizabeths, listening to Lewis dry-retch following her interview with Gutmunsson.

    "Fuck this," he mutters. He turns and knocks twice on the wood in warning. "Lewis, I'm coming in."

    Her voice is threadbare. "All right."

    The bathroom is full of old-fashioned tile and fixtures, spacious and echoey. They're the only people in there. Emma flushes the toilet she's been leaning over and leaves the stall. She washes her mouth at the handbasin, swilling and spitting out water.

    "I'm okay." She looks more wan than he's ever seen her. He reminds himself he's only known her a week. It's battlefield camaraderie, this feeling like they've been friends for years.

Tisdagstrio v. 15

Temat för veckans Tisdagstrio är "djur på omslaget".

Jag valde böcker som jag redan äger, och det blev två böcker med fåglar på och en med en hund. Vilket är lite lustigt, för just fåglar är jag inte alls särskilt förtjust i trots att jag annars älskar djur.

Och så var de bara en av Agatha Christie

På årets bokrea fanns ett helt gäng av Bookmark Förlags nyutgivna Agatha Christie-böcker, och då var jag ju tvungen att köpa dem för jag tycker att de är så himla fina! Jag har läst några av Christies böcker tidigare, men inte just denna.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Brinn mig en sol var en av mina favoritböcker 2021; jag brukar inte rangordna dem men denna var åtminstone topp 5. Det är en sån där bok som jag bara inte kan hålla tyst om hur mycket jag gillar. Jag tipsar folk hej vilt, som om inte precis hela Sveriges befolkning redan har hört talas om den. Nu såg jag att den ska komma på engelska i början av 2023 (med titeln Blaze Me a Sun), och jag funderar faktiskt på att läsa om den på engelska då. Jag är ju lärare i både engelska och svenska, och översättning mellan språken (åt båda hållen) intresserar mig jättemycket.

James Herriot's Dog Stories

De flesta känner nog igen James Herriot främst från den gamla TV-serien I vår herres hage, men inte jag. Jag såg aldrig serien (dock har jag sett nyinspelningen med stor behållning), men när jag var i 11-årsåldern läste jag hans bok Hundhistorier för första gången. Jag älskar hundar mer än något annat djur, och den här boken har verkligen stannat kvar hos mig ända sedan dess.

En smakebit på søndag - Every Last Fear

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Förra söndagen tipsade jag om The Night Shift av Alex Finlay, som jag sedermera har läst ut och verkligen gillade. Därför läser jag nu Every Last Fear av samma författare. De två böckerna utspelar sig i samma universum; Every Last Fear är egentligen skriven före The Night Shift men den utspelar sig efter, så jag tycker inte att det spelar någon roll i vilken ordning man läser dem.

Every Last Fear handlar om Matt Pine och hans familj. Matts äldre bror Danny sitter i fängelse, dömd för mordet på sin flickvän. Fallet har fått stor uppmärksamhet på grund av en Netflix-dokumentär där filmskaparna hävdar att Danny är oskyldig, och det har tagit hårt på familjen. För att komma bort från allt bestämmer sig Matts föräldrar och yngre syskon för att åka på semester till Mexico, där alla fyra senare hittas döda på sitt hotellrum. Kvar blir Matt, som nu ensam måste resa till Mexico för att försöka få familjens kroppar utlämnade till USA. Samtidigt utreder de amerikanska myndigheterna om dödsfallen verkligen kan ha varit en olycka, som den mexikanska polisen påstår.

"What the hell's going on, Matty?"

    Matt swallowed, fighting the welling in his eyes, the fist in his throat. "There's been an accident."

    "Accident?" Danny said. "What accident? What are you-"

    "Dad and Mom. Maggie and Tommy. They were in Mexico for spring break. They're gone, Danny."

    "Gone?" Danny's voice was laced with fear and disbelief.

    "They think it was a gas leak. At their vacation rental," Matt continued.

    Danny placed his palms flat on the table and leaned back, as if he were distancing himself from Matt's words. The muscle in his brother's jaw pulsed. He started to speak, but it was as if the words had been ripped out of his throat.

    For the next ten minutes Matt watched as his older brother shattered into a million pieces, just as Matt had that morning.

    Eventually someone knocked on the door. The guard poked his head in.

    "We've gotta get you back," the guard said. "Say your goodbyes." The guard was about to shut the door again when he gave Danny a pointed look. "And get yourself straight."

    Danny wiped the tears away with his shirt. Matt realized that the guard was telling Danny to collect himself. It wasn't the kind of place to show weakness.

Fem en fredag v. 14

Alltså, detta aprilväder! Idag snöar det massor här, och det ska fortsätta hela helgen. Förra veckan var jag tveksam till om vi verkligen kommer kunna åka slalom med jobbet på skärtorsdagen. Nu är jag snarare bekymrad över de som har valt att spela fotboll den dagen!

Men det är i alla fall fredag, och bara fyra arbetsdagar (eller fem om man räknar med idag) kvar till påsklovet. Veckans tema för Fem en fredag är Verb. 

När lånade du senast?

Jag lånade ett par biblioteksböcker som jag ska lämna tillbaka idag.

När badade du senast?

Jag badar faktiskt väldigt sällan! Jag älskar att bada i pool eller i sjön på sommaren, men jag är inte särskilt förtjust i att bada i badkar fast jag har ett. Senaste gången var nog typ i höstas när jag hade ont i benmusklerna och tänkte att ett varmt bad kunde hjälpa.

När betalade du senast?

Senaste gången som jag betalade själv med mitt kort var på ICA i onsdags. Det senaste som drogs från mitt konto var min Spotifyprenumeration igår.

När väntade du senast?

Vi håller på med utvecklingssamtal på jobbet nu, så igår fick jag vänta en liten stund på att eleven och vårdnadshavaren som jag skulle träffa skulle komma.

När spelade du senast?

Oj, det vet jag inte! Jag spelar nästan aldrig någonting, vare sig om pengar, eller TV- spel eller andra spel. Jag har ju till och med ett Playstation och spelade ganska mycket förut, men efter att jag flyttade till min nuvarande lägenhet så har jag inte ens kommit mig för att koppla in det. Det senaste som jag minns är att jag ledde en omgång Jeopardy med mina elever för ett tag sen, men då var jag ju inte med och spelade själv så det räknas kanske inte ens.

En smakebit på søndag - The Night Shift

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Night Shift av Alex Finlay. På nyårsafton 1999, medan alla väntar andlöst på att få se om den omtalade Millenniebuggen verkligen kommer få hela världen att rasa samman, sker en massaker i en videobutik i New Jersey. Fem ungdomar arbetar i butiken, endast en överlever. Polisen kommer snabbt fram till att mördaren måste vara pojkvännen till ett av offren, men han rymmer och ses aldrig till igen.

Femton år senare sker en ny massaker i samma stad, denna gång i en glassbar. Återigen överlever endast en av ungdomarna som befinner sig på platsen. Historien berättas ur tre perspektiv: Ella, den enda överlevaren från videobutiken som nu är terapeut och på grund av sina unika erfarenheter ombeds ta hand om flickan som överlevt massakern på glassbaren, Chris som är den misstänktes lillebror och är helt säker på att brodern inte kan ha gjort det han anklagas för, och Sarah som är FBI-agent och kopplas in på fallet för att utreda om de två brotten kan ha begåtts av samma person.

He just wanted to get out of there, stop by Dad's house for a Pabst to celebrate surviving another year before the old man fell asleep. Then maybe catch more beers at Corky's Tavern, watch the ball drop on the TV behind the bar, see if there'd been any real chaos from the computer bug the news wouldn't shut up about. Not exactly "party like it's 1999" - if he never heard that song again it would be too soon - but it beat being alone in his crap apartment.

    He navigated through the shelves of tapes, past the newer section with DVD's, and to the break room. It was cold as hell in there.

    "Dammit, girls," he said to nobody, as he noticed the back door was open, the wind howling. If they were smoking out there, he swore to God... He'd told them a million times that for security they weren't supposed to open the back door. Steve could get in big trouble with Corporate if somebody - 

    He froze when he saw two sets of legs on the floor jutting out from behind the break room table.

    As fear shredded through him, Steve felt someone grab a fistful of his hair and yank his head back.

Fem en fredag v. 13

Hej, och glad första april! Tiden går fort; nu är det bara två veckor till påsk, och för mig är det mindre än 40 arbetsdagar kvar till sommarlovet. Om jag har börjat räkna ner? Kanske det.

Eftersom det är fredag är det dags för en ny Fem en fredag, och dagen till ära är temat just April.

Är du lättlurad?

Nej, det skulle jag inte säga. Som lärare får man liksom lära sig ganska snabbt att inte gå på vad som helst. Nog har jag blivit lurad någon gång, men för det mesta dubbelkollar jag sånt jag får höra.

Att lura eller bli lurad?

Helst ingetdera! Jag tycker nästan aldrig sånt är roligt, faktiskt. Den enda sortens aprilskämt som jag uppskattar är sådana som uppenbart är skämt redan från början, så att ingen faktiskt blir lurad på riktigt. Bästa jag sett hittills idag är Pågen Gifflar som påstår att deras nya giffelpåsar öppnas med ansiktsigenkänning så att ingen kan sno ens gifflar. Sånt tycker jag är kul!

Vad ser du fram emot med april?

Påsklovet! Vi brukar inte fira särskilt mycket och vi har redan meddelat släkten att vi inte kommer i år, men det ska bli väldigt skönt att vara ledig. Det är ju inte länge sedan det var sportlov, men den här tiden på året är så otroligt slitig så all ledighet man kan få behövs verkligen.

Odlar du till sommaren?

Nej, ingenting faktiskt. De enda växter jag någonsin har lyckats hålla liv i är orkidéer, så något annat bryr jag mig inte om att ens försöka med längre.

Är du beredd på aprilväder?

Jadå! Vi fick en omgång snö i veckan som inte låg kvar över natten ens, och det är verkligen upp och ner med temperaturen hela tiden. Vi ska ha aktivitetsdag på jobbet på skärtorsdagen och de påstår att vi kommer kunna åka slalom då, men det känns tveksamt tycker jag.