Veckans bokbloggsfråga: Kvinnliga författare

Veckans bokbloggsfråga lyder:

Denna vecka undrar jag därför om du tänker på författarens kön när du väljer böcker? Läser du flest böcker av kvinnliga författare eller av manliga författare? Tycker du att kvinnliga författare bör uppmärksammas mer än de manliga? Och till sist – vilken/vilka kvinnliga författare är just din favorit? 

Jag lägger ingen medveten vikt vid författarens kön när jag väljer bok, men när jag började fundera på det blev jag förstås nyfiken. Nu har jag räknat på det och har kommit fram till att jag läser betydligt fler böcker av kvinnor. Jag har bara tittat på de böcker jag för närvarande äger, och har räknat med både lästa och olästa böcker:

Kvinnor: 60 %

Män: 38 %

Flera författare, olika kön: 1,5 %

Ingen författare: 0,5 %

Jag kan inte säga att jag är chockad, men jag trodde nog inte att det skulle skilja fullt så mycket. Det är som sagt inget medvetet val att läsa fler böcker av kvinnliga författare, så jag får nog fundera lite på hur det kommer sig att det ser ut som det gör. 

Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma kvinnliga författare, inte för att jag tycker att vi ska premiera en kön över ett annat, utan med tanke på det samhälle vi lever i och hur situationen ser ut och har sett ut för kvinnliga författare genom tiderna. 

En av mina favoritförfattare inom deckargenren är Val McDermid. Hon skriver riktigt bra, och så tycker jag att hon verkar vara en jäkligt skön person. 

Här diskuterar hon (bland annat) kvinnligt författarskap och har en del intressanta synpunkter:

Fem saker ni nog inte visste om mig

Jag hakar på och berättar om fem saker som ni nog inte vet om mig.

1. 
   Jag började på scouterna 2004 när jag var fjorton, och det påverkade min ungdomstid enormt mycket. Vi var ett stort gäng i samma ålder som var scouter och även umgicks annars, och de är fortfarande mina närmaste vänner. Under en period på gymnasiet var jag även ledare för scoutkårens yngsta avdelning, åtta- och nioåringarna. Jag slutade runt 2010-2011 däromkring, och det berodde på att jag hade flyttat så långt bort att det blev för svårt att vara tillräckligt engagerad. Om jag någon gång flyttar tillbaka till trakten, och tanken har slagit mig, kommer jag nog att börja igen. 

2. Jag har ett medfött hjärtfel som heter Fallots tetrad, och har blivit opererad fyra gånger för det: tre gånger när jag var riktigt liten och fjärde gången när jag var 20. Idag mår jag bra och kan leva ett mer eller mindre normalt liv, men jag går på kontroll en gång om året och det kan hända att det behövs fler operationer i framtiden.

3. När det gäller mat är jag nog varken mer eller mindre kräsen än de flesta, men något som jag bara inte tål är ärtsoppa. Det är så fruktansvärt vidrigt, och till och med lukten får mig att vilja kräkas.

4. Jag älskar djur och är uppvuxen med både hund och katt, och även marsvin och hamster under en period. Nu har jag har en snart sjuårig katt som heter Dexter, och skulle gärna vilja ha hund också men det är liksom svårt eftersom jag jag är borta så mycket. Någon gång i framtiden kanske, och tills dess får jag umgås med mammas hundar när jag är där.

5. Mitt intresse för deckare, seriemördare och allsköns ruggigheter har vuxit fram på senare år; som barn var jag ganska lättskrämd. När jag var typ nio läste jag en liten faktabok i skolan om Bockstensmannen. Jag minns att boken innehöll foton av skelettet, och även någon berättelse om mannen som hittade kroppen, som själv var ett barn då. Jamen tjohej, jag hade mardrömmar i flera månader efteråt.

(Dexter + böcker = yes good)

Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga lyder:

Den här veckan är jag intresserad av dig som person bakom bokbloggen. Vad jobbar du med eller pluggar till? Är böcker, läsande och skrivande en del av din jobbvardag också, eller är det bara ett fritidsintresse? Trivs du med ditt jobb eller drömmer du om att jobba med något helt annat, i så fall vad?

Jag är utbildad till högstadie- och gymnasielärare i engelska och historia. Jag gick min sista termin på högskolan våren 2014 och hade sådan tur att jag fick jobb direkt till hösten sedan. Jag jobbar på en högstadieskola och undervisar i engelska i fem klasser (i år är det två sjuor och tre nior), och detta är alltså mitt andra läsår där.

Eftersom både läsande och skrivande ingår i kursplanen i engelska är det i högsta grad en del av min vardag, och det passar mig alldeles utmärkt. På ett sätt är engelskan ett väldigt fritt ämne; som lärare får jag i princip bestämma helt själv vilket innehåll undervisningen ska ha, och jag brukar försöka välja relevant litteratur som jag själv gillar och som jag tror kan inspirera eleverna på olika sätt.

Jag älskar verkligen mitt jobb, även om det ofta är svårt och tungt på många sätt. Om tio eller femton år kanske jag känner annorlunda, men i nuläget kan jag faktiskt inte tänka mig något annat yrke.

♩I'm so excited... ♬

Jag upptäckte nyss att den tredje delen i Jackaby-serien av William Ritter har fått både en titel och ett omslag. Ghostly Echoes heter den, och släpps i slutet av augusti. 

Och hur snyggt är inte omslaget?

Äntligen sportlov!

Eftersom jag bor i urskogen (aka Norrland) har inte min skola sportlov förrän vecka 10. Det gör mig egentligen ingenting, förutom i år då påsken ligger så tidigt. Vi har alltså bara två veckor mellan loven (mindre till och med, eftersom vi är lediga på långfredagen) och det blir ju lite tokigt. 

Jag vet att olika skolor gör olika, men jag har sådan tur att vi lärare på min skola också är ledig hela lovet precis som eleverna. Skönt är det!

I januari och februari läste jag sammanlagt nio böcker, vilket jag är supernöjd med, men jag hoppas ändå få tid att läsa lite extra mycket nu under lovet. Vi får väl se hur det går!

Bort med skämskudden!

Den här veckan pratar Kulturkollo om att lyfta på skämskudden och berätta om de där böckerna, filmerna, tv-serierna, kändisarna osv. som en gillar mer än en känner att en borde. 

Rent allmänt försöker jag att inte skämmas för vad jag gillar, men ibland är det svårt att låta bli när jag verkligen gillar något som jag vet att andra skulle tycka var konstigt, oavsett om det beror på kvaliteten eller på att jag inte tillhör målgruppen.

Skämskudde nummer 1 är tv-serien Teen Wolf. Som jag har pratat om tidigare följer jag inte ens serien längre. Jag tyckte att de två första säsongerna och typ halva tredje säsongen var bra, men sedan spårade det ur och blev jättedåligt. Men trots att jag älskar karaktärerna och skådespelarna och inte riktigt kan släppa serien drar jag mig för att försvara den när folk börjar prata illa om den; jag bara gnisslar tänder och låtsas att jag inte har en aning om vad de pratar om.

På tal om tv-serier: Queer as Folk. Jag skäms verkligen inte för kvaliteten, för det är en fantastisk serie på många sätt. Däremot känns det alltid lite pinsamt att rekommendera den till folk, för jag känner någonstans att jag måste förvarna dem att serien har en 18-årsgräns och är synnerligen naken. By the way, liksom.

När det gäller musik är jag mer eller mindre allätare (förutom ett fåtal grejer som jag bara inte tål *hostharkeldansband*) och jag skäms sällan för vad jag lyssnar på. Men något som känns jobbigt att erkänna är hur mycket jag gillar One Direction. Mest är jag dock arg över att jag känner att jag måste skämmas för det, för de är faktiskt riktigt bra. Tyvärr lever vi ju i ett samhälle som ser ner på pojkband och speciellt de som gillar dem, och det är något som jag skulle kunna ha en lång utläggning om men vi tar det en annan gång.

Jag har fler skämskuddar, men jag tror att det får räcka så. Jag ser fram emot att läsa om alla andras!