Titel: Hälsning från de döda (Birthdays for the Dead)
Serie: Ash Henderson #1
Författare: Stuart MacBride
Språk: Svenska
Förlag: HarperCollins Nordic
Sidor: 415
Det här var inte min första bok av Stuart MacBride. Jag har tidigare läst några böcker ur Logan McRae-serien och tyckte att de var bra, så jag var mycket nyfiken på hans nya serie. Det blev en något ojämn upplevelse.
Serien handlar om Ash Henderson, en vanärad kriminalpolis som tillsammans med sina kollegor försöker fånga seriemördaren Födelsedagsfiraren. Mördaren kidnappar och dödar unga flickor några dagar före deras trettonde födelsedag, och skickar sedan födelsedagskort till föräldrarna med fotografier som visar hur offret långsamt torteras till döds.
Ash är den enda som vet om att hans egen dotter Rebecca, som officiellt rymde hemifrån för fem år sedan, i själva verket föll offer för Födelsedagsfiraren. Ash har hållit sanningen för sig själv så att han ska få fortsätta utreda morden, och så småningom får chansen att ge mördaren vad han förtjänar.
Alltså, jag har väldigt komplicerade känslor gentemot den här boken. Å ena sidan tyckte jag att den var bra och i det närmaste sträckläste den. Jag gillade huvudstoryn med Födelsedagsfiraren, och satt genom hela boken och misstänkte olika personer och försökte lista ut vem det kunde tänkas vara. Som alla MacBrides böcker som jag har läst är själva morddelen i råaste laget, men det funkar liksom bra ändå. Jag gillade faktiskt Ash trots att han är korrupt, stundtals våldsam och helt enkelt något av en skitstövel. Speciellt tyckte jag om doktor Alice McDonald, Ashs neurotiska kollega som fått uppdraget att ta fram en gärningsmannaprofil på Födelsedagsfiraren.
Tyvärr är det så mycket grejer runt omkring som ibland liksom stör ut det som är bra. Det finns för det första alldeles för många sidospår i handlingen. Ash är skyldig några kriminella typer en massa pengar, han bråkar med sin exfru och även med exfruns stalker till expojkvän, hans yngsta dotter uppför sig illa, det är något med nån sorts skandal i det förflutna som gjorde att Ash blev nedgraderad från kriminalinspektör till kriminalassistent, och så vidare i det oändliga, och jag är bara så fruktansvärt ointresserad av allt det där. Det hade varit betydligt bättre om fokus hade legat helt (eller åtminstone mer) på huvudstoryn.
Det är också något som jag inte kan sätta fingret på, som gör att boken känns väldigt rörig även utöver alla sidospår. Stundtals tappar jag bort mig i handlingen och glömmer bort vilka vissa av karaktärerna är, och det händer inte ofta kan jag säga. Sist var väl när jag läste Under Kupolen och tvingades gå tillbaka till karaktärslistan stup i kvarten och kolla upp vilka folk var.
Dessutom var slutet konstigt. Jag ska naturligtvis inte tala om hur det slutar, men det har gått drygt ett dygn sedan jag läste ut boken nu, och ju mer jag tänker på det desto mindre gillade jag slutet.
Nu blev det väldigt mycket negativt här, men jag vill påpeka att jag trots allt gillade boken, och jag är definitivt tillräckligt intresserad av hur det ska gå för Ash och Alice att jag kommer att fortsätta med serien. För den som inte läst Stuart MacBride tidigare föreslår jag dock att en börjar med Logan McRae-serien, för hittills tycker jag att den är bättre.
