En smakebit på søndag - Carry On

Min smakbit kommer den här veckan från Carry On av Rainbow Rowell. Den kommer från det allra första kapitlet, för jag började läsa boken innan jag klev upp i morse och sen har jag varit duktig och städat hela förmiddagen, så jag har inte kommit längre än så.

“I don’t know,” Penelope said when I asked her how magic feels for her. “I suppose it feels like a well inside me. So deep that I can’t see or even imagine the bottom. But instead of sending down buckets, I just think about drawing it up. And then it’s there for me - as much as I need, as long as I stay focused."

Jag längtat efter den här boken sen jag fick veta att den skulle komma (för typ ett år sedan) så nu när den är här ser jag verkligen fram emot att få sätta mig ner och verkligen ge mig in i den. 

I kväll. När jag har gjort allt annat som jag måste göra idag. 

Suck.

Ett bindande löfte av Erin Kelly

Titel: Ett bindande löfte (Originaltitel: The Ties that Bind)

Författare: Erin Kelly

Språk: Svenska

Förlag: Damm förlag

Sidor: 398

Ett bindande löfte var den bästa sortens spontanköp. Jag hade aldrig ens hört talas om boken, förrän jag fördrev lite tid på Akademibokhandeln i Sundsvall medan jag väntade på bussen. Jag hade inte ens tänkt köpa någonting egentligen, men så fick jag syn på ett ovanligt färgglatt omslag i deckarhyllan, och så slutade det med att den fick följa med hem. Vilken lyckträff det var! 

Huvudpersonen Luke är en ännu så länge rätt misslyckad frilansjournalist, vars högsta dröm är att skriva bästsäljande true crime, i stil med Truman Capotes In Cold Blood. När Lukes pojkvän Jem visar sig vara den där obehagligt svartsjuke och kontrollerande typen inser Luke att han måste komma bort från honom, och lämnar därför hemstaden Leeds och reser till Brighton i södra England, där kompisen Charlene bor.

Väl i Brighton dröjer det inte länge innan Luke stöter på Joss Grand, en åttioårig storfräsare i fastighetsbranschen. Numera sägs han hålla sig på rätt sida lagen, men under 1960-talet var Grand och barndomsvännen Jacky Nye okrönta kungar i Brightons undre värld. De styrde staden med järnhand, tills Nye blev mördad - ett mord som fortfarande är olöst - och Grand abrupt avslutade all sin illegala verksamhet. När Luke får höra detta blir han eld och lågor och beslutar sig för att skriva Joss Grands biografi, och lyckas till och med få Grand att gå med på att intervjuas. Om han dessutom lyckas lösa ett 45-årigt mord på samma gång, så vore väl inte det så dumt?

Under det senaste året känns det som om jag har läst ovanligt många böcker som varit riktigt, riktigt bra. Så även denna. Jag fångas direkt av karaktären Luke och hans liv i Leeds, och följer honom mer än gärna till Brighton. Jag blir precis lika intresserad av Joss Grand och hans liv som Luke är, och spänningen kring mysteriet med Jacky Nyes död gör att jag mer eller mindre sträckläser boken.

Med sina 400 sidor tycker jag att boken är alldeles lagom lång. Den är tillräckligt lång för att hinna utveckla alla delar av handlingen på ett tillfredsställande sätt, men den har samtidigt vett att sluta på precis rätt ställe, innan det blir för långdraget. Det bör dock nämnas att upptakten är ganska lång, och det tar ett bra tag innan Lukes undersökning kommer igång på allvar. Framförallt får relationen mellan Luke och Jem innan flykten till Brighton betydligt större utrymme än jag hade väntat mig. Nu är jag lyckligtvis tillräckligt intresserad av Lukes förehavanden att jag gillar att läsa om hans privatliv också, men jag inser att vissa kan tänkas irritera sig på det.

Det finns en hel del karaktärer i den här boken, som alla är intressanta på sitt vis, men den jag fastnar mest för utöver Luke är faktiskt Joss Grand själv. Ju mer vi får lära känna Grand, desto mer mänsklig verkar han. Bilden av en ganska ensam och sjuk gammal man med ett händelserikt liv bakom sig träder fram, och bilden av Joss Grand: Gangster™ suddas ut. Jag kommer på mig själv med att tycka riktigt bra om honom, trots att varken jag eller Luke riktigt vet hur mycket vi kan lita på honom.

Och mysteriet kring mordet på Jacky Nye då? Jag läser mycket deckare, och jag ska inte säga att jag brukar lista ut slutet i förväg, men jag brukar i alla fall ha några olika teorier om hur allt hänger ihop, och oftast stämmer någon av dem på ett ungefär. Inte den här gången. I nästan hela boken satt jag och hade inte den blekaste aning om hur det skulle gå, och det kändes faktiskt riktigt uppfriskande.

Betyg: 5/5

Köpstopp

Igår kväll kom jag mig äntligen för att organisera om mina bokhyllor (som ni ser högst upp och längst ner på den väldigt mörka och dåliga bilden så är jag inte riktigt färdig). Jag har ingen före-bild, men det såg verkligen bedrövligt ut, så jag är rätt nöjd.

Dessutom lyckades jag faktiskt sortera ur ett 40-tal böcker som jag ska göra mig av med. En del av dem är böcker som jag läst och inte gillat så mycket, och en del av dem är hyllvärmare som jag har insett att jag har noll intresse av att läsa. Tänker att jag ska kolla om vänner/familj vill ha några, och resten tar jag med till jobbet och ser om någon där vill ha.

Något som jag dock insåg när jag höll på och plockade med böckerna (vilket jag ju egentligen vetat hela tiden men liksom förträngt), är att jag har extremt många olästa böcker. Men nu är det nog med det. Jag har ju en gång i tiden köpt alla de där böckerna för att jag hade tänkt läsa dem, så nu är det dags att faktiskt göra det också. I november har jag köpt sex böcker (två fick jag hem igår, resten bör komma under nästa vecka), men nu tänker jag inte köpa fler förrän jag har läst minst tio av de jag redan har.

Vi får väl se hur det går.

Jackaby och Beastly Bones

 

Titel: Jackaby Författare: William Ritter

Serie: Jackaby #1 Förlag: Algonquin Young Readers

Sidor: 299 Språk: Engelska

Betyg: 5/5

Titel: Beastly Bones

Serie: Jackaby #2

Sidor: 304

Betyg: 4/5

Nu har jag läst ut Beastly Bones, som var min smakbit i söndags, och jag har bestämt mig för att recensera både den och den första boken i serien, Jackaby, på samma gång. Det är naturligtvis en helt spoilerfri recension. 

Serien marknadsförs som urban fantasy, men är minst lika mycket deckare, med en stor släng finurlig humor och till och med lite romantik. 

Året är 1892. Den äventyrslystna fröken Abigail Rook har till sina föräldrars stora förtret lämnat England och societetslivet och gett sig ut på en långresa. Så småningom anländer hon i staden New Fiddleham i New England, och får arbete som assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv med fallenhet för det övernaturliga.

Knappt hinner Abigail börja sitt nya arbete förrän hon och Jackaby kastas in i ett fall med en seriemördare som härjar i staden. Jackaby vet att mördaren är en övernaturlig varelse och inte en vanlig människa, men att övertyga polisen om det är en helt annan sak...

Jag tänker inte berätta så värst mycket om den andra boken eftersom jag inte vill spoila den första, men det innefattar ett fall med dinosarieben som försvunnit från en utgrävning, samtidigt som markägarens fru dött under mystiska omständigheter.  

Jackaby har lite oväntat blivit en av mina favoritserier. Böckerna är lättlästa, de har en spännande handling som går i rafflande takt och karaktärer som jag tycker om. Böckernas längd på cirka 300 sidor gör att det känns som att en tar sig igenom dem på nolltid, och dessutom är det något med själva böckerna i sig som jag gillar. De känns relativt små och nätta för att vara inbundna, vilket jag tror också lurar hjärnan att tro att det går fortare att läsa än det faktiskt gör.

Jag tycker även mycket om språket. Nu är jag ingen språkvetare, men det märks att William Ritter har lagt ned tid på att få språket att passa in tidsmässigt. Det är lite gammaldags, utan att för den skull vara så omständligt att det blir jobbigt att läsa.

Anledningen till att Beastly Bones “bara” får en fyra i betyg, är att jag helt enkelt inte fann det mysterium som Abigail och Jackaby försöker lösa fullt lika spännande som den första boken. Annars är den andra boken precis lika välskriven som den första, och jag ser fram emot nästa bok. Inte för att jag än så länge har sett någonting om att det ska komma en tredje bok, jag bara utgår från att det kommer en.

Tematrio - Syskon

Veckans tematrio handlar om syskon. Det var faktiskt svårare än jag hade väntat mig. Jag har tydligen läst otroligt många böcker om ensambarn, men till slut lyckades jag ändå hitta tre böcker där relationen mellan syskon finns med, om än bara som ett sidospår.

A Little Love Song av Michelle Magorian handlar om systrarna Rose och Diana som tillbringar sommaren och hösten 1943 på den engelska landsbygden. Det är Rose som är huvudpersonen och boken handlar i första hand om henne, men den något komplicerade relationen till storasystern får ett ganska stort utrymme. 

Know Not Why av Hannah Johnson handlar om 22-årige Howie som skaffar jobb i en pysselaffär i syfte att träffa tjejer, men istället råkar förälska sig i sin chef, Arthur. Howie har även en tvillingbror som heter Dennis. Bröderna har alltid haft svårt att relatera till varandra, och har inte alls det där nära förhållandet som de flesta tänker sig att tvillingar har. 

My Life Next Door av Huntley Fitzpatrick handlar om Samantha Reed och Jase Garrett, jämnåriga grannar som en kväll börjar prata med varandra och så småningom blir ett par. När de börjar umgås lär Samantha även känna Jases sju(!) syskon: Joel, Alice, Andy, Duff, Harry, George och Patsy. Det är en fantastiskt rolig syskonskara, speciellt fyraårige George som jag gillar lite extra.

En smakebit på søndag - Beastly Bones

En smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, och går helt enkelt ut på att en bjuder på en smakbit från den bok en läser för tillfället. 

Min smakbit den här veckan kommer från Beastly Bones, som är den andra delen i Jackaby-serien av William Ritter. Serien utspelar sig i slutet av 1800-talet och handlar om Abigail Rook - assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv som har förmågan att se övernaturliga varelser.

Jackaby sighed. “Give me just a moment to confer with my esteemed colleague.” He gestured me closer as Mrs. Beaumont wrung her hands.

Jackaby leaned in and adopted the sort of hushed, secretive tones that one nearby cannot help but overhear. “Miss Rook, on a scale of one to pomegranate, how dangerous would you say this situation has become?”
“Dangerous?” I faltered.
“Yes, Miss Rook,” prompted Jackaby, “in your expert opinion.”
“On a scale of one to pomegranate?” I followed his lead, checking over the notes I had scribbled in my notepad and speaking in my most audible, serious whisper. “I should think… acorn? Possibly badger. Time alone will tell.”
My employer nodded solemnly.

The Wire in the Blood

Titel: The Wire in the Blood (Under ingrodda ärr i svensk översättning)

Serie: Tony Hill & Carol Jordan #2

Författare: Val McDermid

Språk: Engelska

Förlag: HarperCollins

Sidor: 544

The Wire in the Blood är den andra delen i Val McDermids serie om psykologen Tony Hill och hans poliskollega Carol Jordan. Det finns även en tv-serie som är baserad på böckerna. På svenska heter den Mord i sinnet. 

Tony Hill, som är expert på gärningsmannaprofiler, har fått i uppdrag att bilda en specialistgrupp av poliser som ska utbildas i profileringens konst. Som en övning får gruppen i uppgift att läsa om trettio olika tonårsflickor som alla antas ha rymt hemifrån. Det är inte meningen att de ska hitta något verkligt samband mellan flickorna, utan tanken är bara att de ska träna på att söka mönster och kopplingar. 

En av gruppens medlemmar, Shaz Bowman, är dock övertygad om att hon har hittat ett riktigt samband mellan några av flickorna, men hennes teori avfärdas av Tony och resten av gruppen eftersom hon även påstår sig ha hittat en koppling till en av Storbritanniens mest populära TV-kändisar: atleten, programledaren och filantropen Jacko Vance. Shaz vägrar att ge sig, och hennes envishet får konsekvenser som till slut tvingar Tony och Carol att ta hennes teori på allvar.

Jag gillar verkligen böckerna om Tony Hill, och den här är en av mina favoriter i serien. Jag är vanligtvis inte överförtjust i deckare där läsaren får veta redan från början vem gärningsmannen är, men i just den här boken funkar det alldeles utmärkt. Jacko Vance är en sådan fantastiskt vriden person att det är ett nöje att följa honom.

Som alla Val McDermids böcker är The Wire in the Blood mycket välskriven, med intressanta karaktärer, och hon drar sig inte för att chocka läsaren där det passar. 

Mitt enda problem med den här boken är att inledningen är för lång. Med sina nästan 600 sidor finns det utrymme för ordentlig utveckling av handling och karaktärer, vilket kan vara bra, men jag tycker helt enkelt att det tar lite för lång tid innan det blir intressant. När det väl drar igång ordentligt är boken dock svår att lägga ifrån sig.

Betyg: 4/5

Kuriosa: En del av Val McDermids fans misstänkte länge att hon baserat karaktären Jacko Vance på Jimmy Savile, en brittisk TV-personlighet och, skulle det visa sig efter hans död, pedofil. Till slut bekräftade McDermid fansens misstankar: hon hade en gång intervjuat Savile, och hade tyckt att han var minst sagt obehaglig.