Titel
Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston
Var fick jag tag på den?
Bokus
Vad handlar boken om?
Alex Claremont-Diaz är sonen till USA:s första kvinnliga president. Alex och storasystern June är unga, snygga och populära, och därför flitigt omskrivna i media. Tyvärr kommer inte Alex särskilt väl överens med en annan ung, snygg och populär figur, nämligen Storbritanniens Prins Henry, och när skvallerpressen får tag i ett foto där de två syns bråka hotar skandalen. Nu måste Alex och Henry låtsas att de två i själva verket är goda vänner, så att inte omvärlden får för sig att det råder instabilitet i relationen mellan deras två länder. När Alex väl tvingas lära känna Henry inser han att den unge prinsen kanske inte är så stroppig och dryg som han tidigare trott.
Vad tyckte jag?
RW&RB är extremt hypad, både på YouTube och i olika bokgrupper på Facebook. Jag var orolig att den inte skulle leva upp till hypen, men det hade jag inte behövt bekymra mig för. Detta är lätt den bästa boken jag har läst i år. Lätt.
Jag känner mig alltid lite osäkert inställd till romance, men här bara funkar allt. Utöver att jag tycker mycket om både Alex och Henry som personer och att deras förhållande känns hälsosamt (ofta ett problem i romance i mitt tycke), så gillar jag att allt sätts mot en bakgrund av deras roller i sina respektive länder och vad det betyder för deras förhållande. Alex glömmer inte bort sina ambitioner och åsikter bara för att Henry finns, och boken innehåller betydligt mer politik än jag hade väntat mig. Det var en positiv överraskning för mig; jag var nästan lika intresserad av om Alex mamma skulle bli omvald som president, som av hur det skulle gå för Alex och Henry.
Mitt enda pyttelilla klagomål på boken var de extremt långa kapitlen; varje kapitel var ca. 30 sidor långt. Kanske är det för att jag är mest van att läsa deckare där man jobbar mycket med korta kapitel och cliffhangers, men jag hade svårt för de långa kapitlen. Jag tycker inte om att lägga ifrån mig böcker mitt i ett kapitel, och när de var så långa blev det svårt att hitta naturliga ställen att sluta på. Men alltså, om det är det enda klagomålet jag har, så kan jag leva med det.
Läst: November 2019
Betyg: 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar